Hösthelg
Maken stack till Stockholm för att springa ett galet lopp (han överlevde Tjurruset) med sina gamla lumparkompisar. Jag och killarna har haft en härlig hösthelg här hemma. I fredags kom ett par av mina gulliga kollegor och sällskapade oss. Igår körde vi tacomys, lördagsgodis såklart, och Fångarna på fortet – allt enligt grabbarnas önskemål. Vädret har varit fantastiskt och förutom fotbollsmatch för Theo igår och kalas för Kasper hann vi med en härlig eftermiddag med promenad och lek på stranden. Idag blir det golfskola och simskola och jag ska försöka få in min egen träning (friskis&svettis har ett grymt cirkelfyspass här i byn på söndagar – tips!) också. Får muta grabbarna med ipads och så får de hänga på helt enkelt. Ingen dödtid direkt – men vi har det så bra, jag och småkillarna ❤️.
3 ♥
Ni vet när man efter en god middag med förrätt och huvudrätt beställer in en efterrätt som verkar god, fastän man är ganska mätt, bara för att man gillar efterrätt. Och visar det sig vara den bästa efterätt man ätit i hela sitt liv. Så är det. Att få en liten trea. Som en alldeles fantastisk, makalös efterrätt. Som inte tar slut. Och idag fyller han tre år, vår efterrätt, vår lillebror, vår minsta människa. Vår älskade lille pruttrumpa med den starka viljan och det gurglande skrattet. Han som landade hos oss efter en kämpig gravidresa – för exakt tre år sen idag.
När jag tänker tillbaka på Noahs ankomst minns jag allra tydligast hans bröders första möte med den nya brorsan – förundran, glädje och stolthet – vilket syns på bilden ovan. En av mina all time favoriter på brorsorna tillsammans tror jag – på just den är Noah bara några timmar gammal. Jag minns också alldeles särskilt tydligt andra natten på neo, där vi fick tillbringa några dagar då Noah hade det lite tufft med andningen till en början. Den natten halvlåg jag i sängen i akutrummet på neo med personalen som hade full koll på oss, i rummet precis brevid. Jag hade min bebis sovandes på bröstet – och såg världen så sakteliga vakna utanför. Magiskt. En stund av totalt lugn efter månader av oro och sjukdom – och ett så fint minne även tre år senare.
Noah har haft en toppendag. Han väcktes av skönsång från sina föräldrar och brorsor och fick många paket med ”stora maskiner” vilket var precis vad han önskade. Nu är han både en betongbil, en helikopter, en skördetröska och en polisbil rikare. På förskolan firades han fint med födelsedagshatt, sång, kramar och paket och här hemma har vi ikväll ätit hans födelsedagsönskemiddag (hamburgare) och tårta. En fin dag för världens finaste treåring ♥.
Septembersöndag
Hämta-Lämna-Leva livet. Vardagen är stressig och min puls är återigen högre än hos ett jagat djur om dagarna. Tusen miljoner saker som ska göras och hela tiden på väg nånstans. Med andan i halsen. Andningshål på helgerna är faktiskt helt avgörande för att orka. Med familjen. Som en lång promenad. Med fika. I skogen vid dammarna. Bara vi.
Sommarlov 2014
Sommaren 2014 – jag har inte kommit över dig riktigt än… Det blev höst över en natt. Nu är det ruggigt långbyx och strumpväder. Hu.
Hursomhelst – vi hade en fantastisk sommar! Ett litet axplock i nedan flipagram
http://flipagram.com/f/HRHaDmcbBn
Vad hände?
Semestern tog slut innan jag hann blinka. Jag återkommer med en liten sammanfattning av dessa ljuvliga veckor.
Och nu har jag ägnat hela kvällen åt att förbereda för att börja jobba igen imorgon.
Att börja jobba = känns helt okej. Roligt. Bra.
Att börja lämna pojkarna på skola/fritids/förskola = känns desto värre. Jag trivs faktiskt helt enkelt allra bäst när jag har barnen omkring mig. Även om de gör mig smått galen emellanåt. Så mår jag allra allra bäst när jag har dem nära. När jag vet vad de gör och hur de har det. Vi har älskat att ha sommarlov. Våra lugna morgnar. Soliga dagar. Ljumma kvällar.
Men jag vet att även om det känns lite vemodigt ikväll så blir det bra. Vi är snart inne i rutinerna igen. Men jag kommer sakna dem om dagarna, mina tre småkillar.
9 ♥
”Att få barn är på många sätt som att köra hjullastare inne i en porslinsbutik. Med gipsade ben. Och felvänd rånarluva. Men vi tänker försöka. God damn it. För vi vill vara de bästa föräldrar vi någonsin kan vara. Det är allt.” (Fredrik Backman i ”Saker min son behöver veta om världen” – sannolikt den enda föräldrabok min man någonsin har läst. Ja, förutom då, för nio år sen, när jag väckte honom ungefär vid 00.30 på natten och sa att värkarna startat – då började han med panikartad och stressad blick läsa i boken ”Du ska bli pappa”. Som jag köpt till honom ungefär 8 månader tidigare 
). Och lite så var det, då när vi blev föräldrar första gången för nio år sedan, då Theo kom till oss. Vi har provat oss fram tillsammans, lärt oss längs vägen och vi lär oss fortfarande.
Idag fyller han nio år. Vår älskade kille. Vår store son. Världens finaste unge! Grattis Theo! Tack för att du finns ♥.
