Kalives – Kreta, maj 09

En tur till Grekland varje år är det ultimata om man frågar mig :smile: . Oftast väljer vi att besöka nya ställen, men den här gången valde vi att resa tillbaka till ett ställe som jag fastnade för under en studieresa med jobbet för ett par år sedan. Jag kände när vi var där att lilla Kalives på Kreta, med genuina omgivningar och härliga stränder skulle passa oss perfekt, och jag hade helt rätt! Vår semestervecka i slutet av maj-09 blev en av våra bästa semstrar någonsin. Dels var orten helt perfekt för oss, litet, pittoreskt och med fina stränder. Dels var barnen i en sådan bra fas när vi reste – inga trotsåldrar och testande av oss hela tiden. Lugnt, skönt, god mat, god dricka, härliga varma dagar, lek, sol, bad, tillsammanstid. Allt vi vill ha av en semester!

Kalives ligger vid Soudabuktens inlopp på Kreta, med fin utsikt över Akrotirihalvön. Man flyger till Chania flygplats och har sedan ungefär 45 minuters transfer. Byn är stillsam och det grekiska vardagslivet flyter på i maklig takt i de små butikerna, på tavernorna, caféerna och på stranden. Turismen har inte tagit över helt som på så många andra ställen, både på Kreta och runt om i Grekland, utan det är lite utav det riktiga Grekland som kommer fram här. Vill man ha ett större utbud finns möjlighet att ta sig både till Chania och Rethymnon, som inte ligger alltför långt iväg.

Vi var dock mestadels nöjda med våra lugna dagar i byn. Oftast spenderade vi förmiddagarna på stranden, för att sedan äta lunch och sedan gå till hotellet och vara vid poolen ett tag om eftermiddagen. Vi kom omedelbart in i ett härligt lugnt semestertempo och tog dagarna som de kom. Ljuvligt! En dag hade vi hyrbil och tog oss ut på ön med målet Elafonissi i sikte. Elafonissi kallas för Kretas Maldiverna och det är inte svårt att förstå varför. Bilderna nedan får tala för sig själva. Vit sand, turkost vatten. Fantastiskt fint. Det finns dock ingen skugga, inga solstolar eller parasoller och inte något utbud av att handla något att äta, så ett par timmar där är mer än nog. På väg dit och hem fick vi även se lite av den fina naturen på Kreta, och vi stannade även till i någon liten bergsby för lunch och fika, för att titta på utsikten och för att besöka en grotta som Theo var intresserad av. Vi gillar att hyra bil och ta oss på egen hand när vi reser, det är det bästa att ta saker i vårt eget tempo och göra vad som faller oss in.

En dag åkte vi på cykelutflykt med Adventure Bikes. Vi blev skjutsade upp i bergen, där vi blev utrustade med varsin mountainbike med barnsits och hjälmar. Därefter cyklade vi ner i grupp tillsammans med en guide som berättade om saker vi passerade. En minibuss körde efter hela vägen och hela turen var väldigt välorganiserad. I en liten by gjorde vi ett stopp för dricka och glass innan cykelturen fortsatte genom oliv och apelsinlundar. Kasper hade aldrig åkt cykelsits innan, men det gick bra större delen av vägen ändå – men efter fikapausen tyckte vi det blev lite väl varmt för honom och han började dessutom krångla med fötterna och försökte få ur dem ur sitsen, så jag åkte med honom i bussen sista biten. En riktigt härlig utflykt och ett lite annorlunda sätt att se sig om! Rekommenderas!

Kalives var den perfekta semesterorten för oss! Jag har svårt att tänka mig en bättre ort för familjer som är i samma fas i livet som vi är, och då har jag ändå en del kunskap i ämnet dels genom mitt jobb och dels genom våra egna resor. Lata stranddagar, upptäcksfärder. Om kvällarna satt vi på restauranger nere vid stranden, helt utan trafik. Kasper sov i vagnen och Theo lekte nere vid vattnet. Vi tog med hink och spade och varje kväll fanns fler barn vid restaurangerna, så han hade alltid någon att leka med. Vi kunde sitta i flera timmar och njuta av mat och dryck, innan vi gick hem till hotellet vid 22-tiden om kvällarna. Därefter brukade vi sitta och läsa och dricka varsin Amstel på altanen. Underbart!

Det är fascinerande hur barn leker och kommunicerar med varandra. Theo lekte inte med några svenska barn överhuvudtaget på resan, utan alla han träffade pratade något annat språk, engelska, tyska, danska, finska. Detta till trots hittade de gemensamma nämnare så otroligt fort, fina snäckor, att spela boll, att göra geggamojja, kasta stenar i vattnet – you name it. En kväll smög jag mig ner till vattnet där Theo lekte med en brittisk pojke i ungefär samma ålder och fick höra följande konversation ♥:
Kompisen: ”We are going home tomorrow”.
Theo: Min lillebror heter Kasper.
Kompisen: ”We´re going on a biiiiig airplane.”
Theo: ”Hemma bor vi i ett grått hus.”
Två glada nöjda killar, pratar och filosoferar över ett sandslott. Att de pratar om helt olika saker tycktes inte bekymra dem nämnvärt .

Jag tog ofantligt mycket bilder under resan, givetvis. Här är ett axplock. Alla bilder är klickbara och för att komma vidare i galleriet, klicka next uppe till höger.

[Visa som bildspel]