Vår trebente vän – EllaElla
En av nackdelarna med att resa till medelhavsländer är alla hemlösa hundar och katter man ser överallt. I många av länderna runt medelhavet är synen på husdjur helt annorlunda än här i Sverige, där våra djur är familjemedlemmar som vi inte sällan, på gott och ont, förmänskligar. I länderna runt medelhavet står istället många hundar och katter hemlösa och är både sjuka, magra och/eller skadade. Djuren har helt enkelt inte lika hög status – vilket är en form av kulturkrock.
I Chania på Kreta finns det idéella djurhemmet Noah´s Ark, som är en del av organisationen Action for Animals. Där tar man hand om, behandlar och placerar om herrlösa djur. När jag var på studieresa för ett par år sedan fick vi titta in på djurhemmet och jag har full respekt för allt jobb volontärerna lägger ner för att hjälpa hemlösa djur och ge dem en andra chans. Vilket jobb de gör!
Fortfarande finns det givetvis ensamma hundar och katter utan hem överallt på turistorterna, även om de numera tycks vara färre. I Kalives, som är en liten by, var antalet hemlösa djur förvånansvärt få, men några fanns det trots allt. Jag blir alltid otroligt illa berörd av djur som far illa eller som inte har något hem, och på vår senaste semester fick vi ofta sällskap av en relativt ung, brun och vit blandrashund. Han höll sig oftast i närheten av vårt hotell och var söt, snäll, mild och sällskaplig. Hans ena bakben hängde i en underlig vinkel och dinglade och var i princip oanvändbart, men han skuttade fram i ganska rask takt ändå. Troligtvis hade han varit med om någon olycka på huvudvägen där hans sprang mitt ibland bilarna emellanåt, och benet hade förmodligen fått självläka.
Om morgnarna när vi turades om att gå upp tidigt med Kasper brukade vår trebente vän komma traskandes ifrån stranden och sällskapa oss vid poolen där vi brukade sitta och ge välling. Jag brukade ge honom lite vatten och lite kli bakom örat. Sedan följde han oftast med oss längs med hela promenaden, alldeles brevid vagnen. När jag stannade för en kopp kaffe på torget, la han sig brevid. Jag brukade försöka ge honom en kaka eller ett kex ibland, men han verkade mest vilja ha kärlek, sällskap och lite omtanke. På eftermiddagarna vid poolen kom han ofta till oss, tittade på oss med sina stora bruna ögon, la sig tillrätta mitt ibland oss och suckade förnöjt.
Sista kvällen följde han oss ända till restaurangen där vi åt middag och låg i trädgården och väntade på oss hela kvällen. När den gamle greken som ägde stället skulle kalla på honom för att ge honom lite matrester (de flesta bybor verkade trots alla ganska snälla mot de herrelösa hundarna) ropade han på grekiska ”ella ella” (vilket jag tror betyder ”kom”)varpå Theo glatt utropade ”Mamma, nu vet jag äntligen vad han heter! Han heter EllaElla!” 
.
Trots att han inte hade något hem verkade han ganska glad. Tillgiven och kärleksfull. Lekfull trots sitt obrukbara bakben. Men att EllaElla är en av de där hundarna som inte har något hem gör mig så ofantligt sorgsen och det gör ont i hjärtat. Han hade trivts så bra i en familj. Det är inte mycket man kan göra för de där djuren som ingen vill ha där nere i Grekland – och det känns väldigt ledsamt. Den där veckan vi var där fick han åtminstone lite kärlek, lite omvårdnad. Vi kelade med honom, jag redde ut massa tovor i hans päls, han fick vatten, lite att äta och jag plockade bort ett tiotal fästingar som jag hittade i hans päls. Jag vet inte om det gör någon skillnad – men kanske. Kanske kände han att någon brydde sig om honom lite grann, även om det bara var för ett kort tag. Och det är ju allt jag kan göra.
Jag funderar ofta på hur det går för vår trebente vän där nere på Kreta. Som Pär sa; han kanske inte har det så dåligt. Han kanske trivs på egen hand, och kanske kommer det någon turist varje vecka som ger honom lite omsorg. Jag hoppas det är så. Och jag hoppas innerligt att det kanske finns någon som ger honom ett hem och att han klarar sig när vintern kommer 
.
7 kommentarer på “Vår trebente vän – EllaElla”
Lämna kommentar
Jag får ont i hjärtat av läsa det här. Jag har länge sagt att vår nästa hund ska komma vara en hund som är räddad från gatan, samma sak med katter. Som PETA säger, ”Don´t buy, adopt”. Hoppas er trebenta vän har det bra. Stor kram till dig som så ofta gör mig glad när du skriver om Biggles, det är SÅ en hund ska ha det!
Jag är precis likadan. I Thailand sprang det hundar till höger och vänster och mitt hjärta kramades alltid ihop till en liten boll när jag såg deras tuffsiga pälsar, deras sorgsna ögon, deras magra kroppar. Helst hade jag velat ta med alla hem och ha dem i en jättelik hundpark och bara kela, kela, kramas, mata, leka och bry mig om dem allihop. Bli en Cesar Milan med en jättelik flock liksom :smile:
Så fint o kärleksfullt du skriver om EllaElla!
Kram mor
Åh, jag får tårar i ögonen! Jag får en stor klump i bröstet när jag tänker på alla djur som lämnats vind för våg och som måste klara sig själva.
Jag hoppas och tror att er omtanke under veckan gjorde skillnad!!
Kram Lena
Ja, det gör ont i hjärtat när man ser alla dessa hemlösa djur. Man vill så gärna hjälpa men hur? Jag är säker på att Ella-Ella hade en underbar vecka i ert sälskap!
När vi bodde på Dom rep så fanns det en hel del EllaElla vovvar. Min favorit hette Gremlin. Strandhundar har det bra dom har också anpassat sig till att leva så som dom gör. Vi tog hand om Gremlin i några månader och hon hade det bra hos oss men man såg att stranden och friheten var hennes plats på jorden. Hon vara orolig inomhus men väldigt kär i oss.
Gremlin hade det bra, det var skönt att ge henne kärlek osv men hon ville bo pa stranden, inte vara inlast. Det var jattesvart men hon var gladast pa stranden.
Klart olika situatuioner och olika hundar.
Fint gjort av dig att ta hand om vovven.
Vilken vacker hund! Jag förstår dina känslor… det är så fruktansvärt med alla hundar och katter som inte har något hem. Har själv jobbat på katthem och då ville jag ta med mig varenda en hem.
Himla fint gjort av dig att ge honom lite kärlek och ta hand om honom, det uppskattade han säkert jättemycket. Som Pär säger så är där nog någon varje vecka som tar hand om honom.
Kram kram!