Om bakslag, fisdroppar och jättestora gräddbullar
Jag var så nöjd med att ha klarat den första veckan på egen hand relativt bra. Hämtningar, lämningar och tusen tider att passa – men jag fixade det. Okej, Theo kom fem minuter för sent till skolan i tisdags och Noah har fått fara runt en del morgnar med pyjamas under overallen men jag tycker ändå det har varit godkänd.
Fredagen blev däremot inte riktigt som jag tänkt mig, skulle man kunna säga. En snabb visit på BVC för att väga Noah, förvandlades till 3,5 timme på vårdcentralen efter att BVC-sköterskan upptäckt att mitt snitt såg infekterat ut. Läkare kallades in och efter många turer öppnade de upp snittet på ett par ställen under lokalbedövning och dränerade och gjorde rent. Föga roligt att få detta gjort i sällskap av Kasper (Kasper var för övrigt fantastiskt duktig. Att sitta i ett trist väntrum, där sköterskorna förvisso gjorde vad de kunde för att ge oss saker att roa honom med, i 3,5 timme utan att klaga eller bråka alls – det är en bedrift för en treåring) och Noah, den förstnämnde sittandes brevid med ångloksfilmer på youtube medans läkaren gjorde en lightoperation på hans mammas mage. Det är gånger som dessa man saknar att ha barnvaktshjälp på en armlängds avstånd.
När klockan blev dags-att-sluta-skolan för Theo fick jag studsa upp, väl bandagerad och springa över till förskoleklassen (som tack och lov ligger i huset brevid) och hämta upp honom, för att sedan spendera ytterligare en timme på vårdcentralen medans läkaren försökte hitta lämplig antibiotika mot infektionen. Vilket visade sig vara ganska svårt då jag dels är allergisk mot penicillin, dels tar blodförtunnande mediciner och dels ammar. Doktorns första förslag innebar att jag skulle lägga ner amningen helt i 10 dagar. Aldrig. Jag vägrade. Noah som äntligen ökat så fint i vikt (+300 gr på en vecka!) och jag har verkligen kämpat med att få hans vikt att vända med bara amning. Och han är ju bara tre veckor – sluta amma i 10 dagar och bara ge ersättning skulle förmodligen innebära ganska dåliga odds för få igång det igen. Så doktorn fick konsultera gynmottagning och infektionsmottagning på sjukhuset och till sist hittade man ett preparat som fungerar med amning i kortare perioder – och nu har jag fått en sjudagarskur. Jag är glad att jag stod på mig. Men det skulle ju inte gå för lätt – givetvis var den här sortens antibiotika slut hos producenten och Pär fick jaga runt på diverse apotek för att få tag på den. Utan resultat. Till sist ringde jag gynakuten och han fick åka upp där och fick deras allra sista tabletter av den här sorten till mig. Puh. What a day. Jag måste dra ner på tempot och lyfta mindre och vila mer så att snittet hinner läka. Imorgon blir det nytt läkarbesök och så får vi se hur det har utvecklat sig.
Förutom detta har helgen varit skön. Noah har haft lite ont i magen så vi har köpt magdroppar på apoteket (eller fisdroppar som brorsorna kallar det :smooch: ) och så hoppas vi det ska släppa snart. Igår åkte vi en tur till stora köpcentrat (som för övrigt tycks bli större och större för varje gång vi åker dit) och fixade de sista vinterkläderna till barnen. Överallt har det pratats om att aaaalla vinterkläder är slut för länge sen, men jag hittade det jag var ute efter utan problem – skönt! Jag fick även köpt några nya plagg till mig själv – kroppen är ju inte sig lik ännu direkt, men det känns galet trist att gå i mammabyxor fortfarande. Ett par byxor, några leggings och sköna tunikor i post-gravid-förlåtande modell blev det till mig. Vi gick förbi den nyöppnade Gräddbullerian och kunde givetvis inte motstå att köpa med oss några stycken hem. My.God.Så.Goda.
På kvällen kom goda vänner på besök och det var full rulle i huset hela kvällen med två sexåringar, två treåringar och en bebis. Härligt! Vårt sociala liv har (knappt) gått på sparlåga det sista halvåret, vi har verkligen inte orkat nånting, men nu är det fantastiskt roligt att ha energin att orka träffa vänner igen.
Idag skiner solen. Jag ska lägga Noah i vagnen och gå en promenad. Sen ska jag plantera ljung i mina utekrukor. I veckan som kommer får jag lite hjälp av mormor och farmor/farfar så att jag får ta det lite lugnare så att snittet kanske ska hinna läka ihop. Ha en fin söndag!
8 kommentarer på “Om bakslag, fisdroppar och jättestora gräddbullar”
Lämna kommentar
Sånt oflyt med ett infekterat snitt! Låter duktigt dock att ni fick ihop det hela, och att barnen var så snälla. Skönt att ni fick tag på rätt medicin också, även om det var efter mycket om och men…
Hoppas allt läker bra nu!
Kram!
Aj då, vilken otur… Krya på dig och försök att vila! Hoppas att det det går över snabbt. Kramar
Skönt att det löste sig med meducinen. Jag har startat om amningen två gånger med uppehåll på mer än två veckor så det går om man bara vill. Kan vara bra att veta ifall och om …
Åh, vilka söta små bebisfötter
Krya på dig och ta hand om dig ordentligt nu!!!! :kiss:
Älskar din nya design!
Hoppas att såret läker ordentligt nu.
Duktig Kasper var på VC, de brukar ju tröttna på att vänta ganska fort.
Skönt att ni fick tag på antibiotikan till slut.
Var rädd om dig Pernilla! Vilka duktiga killar du har som orkade sitta så länge. Vilken fin tunika du köpte. Är det Lindex? Ha nu en skön vecka! Kram
Åh fy attans vilken obehaglig upplevelse men all heder till dig som fixade det trots sällskapet och trixandet med tre små gossar.
Nu hoppas vi att penicillinet bitar och att såret läker fint.
Gräddbullarna, eller kokosbollarna, som vi säger där jag kommer ifrån oavsett kokos eller ej ser mumsiga ut!
Kram