Han & jag
Min lilla pruttrumpa. Vi har så mysigt hemma om förmiddagarna när vi lämnat storkillarna. Vår egen rutin då vi leker, plockar (i den aldrig sinande röran), förmiddagsfikar, myser. Jag älskar att vara här hemma med honom, med alla barnen. Bästa stunden på dagen är ofelbart när jag hämtar hem hela min lilla skock igen om eftermiddagarna.
Sen har vi det inte sådär lugnt och harmoniskt varje dag precis. Det är mycket spring och passande av tider och igår var en sån dag som ingenting gick som planerat. Pärs bil vägrade starta varpå han fick ta min. Och eftersom jag i måndags lackade ur lite på att ständigt hålla på att frysa häcken av mig, vandrandes runt byn, och därmed bestämt mig för att för ovanlighetens skull köra till skolan dagen därpå, så hade vi gått upp lite senare. Och det blev tokstressigt. Dessutom hade vi på eftermiddagen tid för att vaccinera Noah på BVC, strax innan Theo skulle hämtas på Miniorerna. Och planen för att hinna det var givetvis att köra – men nu blev så icke fallet. Fallet blev istället: Putta vagn genom hela byn, med 4,5 åring på ståbräda, i snömodd. Bli försenad på BVC. Springa med vagn och ståbräda för att hinna i tid att hämta. Och som extra bonus: Genom halva byn med BVC:s snygga, blå skoskydd på fötterna, på både mig och Kasper. Yeih! Undra hur många som skrattade åt oss innan en vänlig kille som passerade vevade ner rutan och glatt hojtade ”Hey! Ni har glömt skoskydden”. Haha. Jaja, den bjuder vi på. Dessutom, som extra bonus II: Pärs tåg blev galet mycket försenat, så när jag typ sprungit hem igen med alla barn, vagn, ståbärda – you name it – för att hinna åka med Noah på babysimmet, inser vi att Pär inte kommer hinna hem i tid med bilen iallafall. Oh dear. Jag skrattar åt eländet. Idag. Igår skrattade jag inte lika mycket 
.
Idag hoppas vi på lite lugnare logistik. Ha en fin onsdag!
3 kommentarer på “Han & jag”
Lämna kommentar
Sådana dagar är INTE roliga. Ibland undrar man hur snabbt ett hjärta kan slå :-)
Vilka fina lockar Noah har!
Underbart m skoskydden. Här har vi skolat in o det har naturligtvis resulterat i vab…
Usch så stressigt. Det saknar jag inte… tack o lov!