Lite om vad vi ätit. Och lite om annat.
Tid alltså. Den räcker inte. Alls. Känns som varje stund som jag inte är med barnen (dvs när de sover. Eller är med sin pappa såklart) är full med to-dos. Skolan, bildredigering, hemmamåsten, föräldramöten, utvecklingssamtal, aktiviteter. Och däremellan fix i Noahs rum – han har förvisso redan flyttat in men det är fortfarande inte klart, saker ska upp, målas, grejas, skruvas. Idag har jag iallafall blivit klar med en mastodontleverans av foton till det härliga brudparet för några veckor sedan. Skönt att kunna bocka av något på listan.
Ute är det mörkaste mörkaste november. Idag har det knappt blivit ljust alls och det har regnat heeeela dagen (tur att alla dagar inte är sådana här – i fredags när jag samlade in skocken – för övrigt en av veckans bästa stunder – och vi promenerade från skolan tillsammans, jag, storebror,lillebror och minstebror, och pratade om stort och smått, då var det så strålande härligt ute att man bara älskar hösten. Så ja. Det varierar…). Tur att vi snart ska sätta upp adventsstjärnorna. Men jag har ändå haft en bra dag! Varit på fotbollscup, en stunds avkoppling med långfika med en kär vän, köpt ett par jeans i min gamla storlek (alltså, inte min pre-alla-barn-storlek. Det kommer aldrig hända igen. Men pre-Noah åtminstone) och avslutningsvis, Solsidan och till sist en lyckad vunnen traderaauktion (en fiiiin gammal sockerlåda till vrakpris. Den ska vi ha på övervåningen i barnens myshörna till tidningar. Jag har massor av fina gamla Kalle Anka tidningar från när jag var liten – de ska få flytta in i lådan tänkte jag). Nu har jag ett par saker jag måste fixa med skolarbetet innan jag kan säga tack och hej för den här veckan.
Och förresten. Även denna höst har jag blivit värsta köttgryte-á-la-långkoks-junkien. Det tar ju inte alls lång tid att slänga ihop själva grytan, man behöver ju bara göra det i tid och sen sköter den sig själv där på spisen. Så enkelt och så förbaskat gott. Igår åt vi en Boeuf Bourguignon med apelsinskal – här finns receptet. Supergott. Tyvärr är det ju helt galet svårt att fota mat alltså. Särskilt vid den här årstiden. Ljuset är kass, familjen är hungrig och ingen vill vänta på att jag ska ta en bild. Well well, den kassa bilden till trots: Grytan var super. Gör den!
Bloggen blir ganska eftersatt i dessa tider. Jag har ialla år jag har haft hemsida eller blogg (vilket är sedan 2001, hahaha, jag är som en dinosaurie i sammanhanget) jobbat efter två principer: Först – Jag skriver och fotar sådant jag själv tycker är intressant. För att det är roligt och för egna minnen. Jag bloggar inte om vad jag tror att andra vill att jag ska blogga om. Då hade jag nog slutat för länge sen. Att sedan såpass många läser mina inlägg är förstås kul, men det är mest för mitt eget höga nöjes skull. Sedan – Jag bloggar när jag har tid och lust. Jag skriver inga ”nu tar jag paus” inlägg, om jag pausar märker ju de som brukar titta in här det ändå, och jag känner inte att jag måste uppdatera si eller så ofta. Oftast har jag lust att blogga och jag kommer dagligen på saker jag skulle vilja skriva en rad och några tankar om, eller en bild jag vill visa. Men tiden. Igen. Det är där skon klämmer.
Nu – skolaarbete, duschen och sängen kallar. I nämnd ordning!
5 kommentarer på “Lite om vad vi ätit. Och lite om annat.”
Lämna kommentar
Så lustigt, jag pysslade till det med en sockerlåda idag. Har fler på lager som jag hittade på farfars vind, får se vad vi ska ha de till
Tiden ja. Det är vad det är med den.
Håller med dig vad gäller tiden! Först och främst hade jag behövt i alla fall en dag till på helgen, sen fler timmar på dygnet…
Och vad gäller bloggandet håller jag också med! Jag bloggar också om det som jag själv vill, man behöver inte läsa om man inte vill!
ha det gott!
Men. Jag är vegetarian sedan ungefär 14 år och till och med jag tycker ju det där ser gott ut.
Ha en fin dag!
Ja jag håller med. Även fast jag inte är hemma längre (eller kanske ännu mer därför) räcker inte tiden till alls längre. Mycket som blir bortprioriterat. Försöker hålla igång bloggen, för att det ger mig så mycket energi och för att det verkligen är ett sätt för mig att utvecklas i fotograferandet.
Och mörkret… uhh ja… hemskt just nu. Mår verkligen dåligt av det.
Kram Jannike
Jisses vad det såg gott ut, det receptet skall testas i helgen tror jag
)
Usch jag tiden… den som aldrig räcker till… aja man får ju tyvärr leva med att man inte alltid räcker till eller har tid att göra allt det man vill. (men det är svårt