Kaffe, WF & en massa omtanke
Jag försöker få in nya vardagsrutiner – Theo har blivit en skolpojke och barnen ska numera lämnas på två ställen. Trots att vår by inte är stor blir det lite mer logistik, och vi har varit väldigt bortskämda med att ha toknära till dagis. Jag har kommit fram till att det i dagsläget är smidigast för mig att cykla med barnen till dagis och skola – först lämnar vi Kasper och sen cyklar jag och Theo vidare till skolan. Att köra bil känns ganska onödigt för det innebär att man får köra runt hela byn istället för att bara ta cykelvägarna rakt igenom. Så länge jag cyklar långsamt (och tempot blir ju ganska naturligt inte så högt när man har två barn med) så fungerar det bättre än att gå. Men jösses, i den här sjusovarfamiljen är det inte helt lätt att komma i tid till skolan som börjar 8.15 och då ska vi ha lämnat Kasper innan… De här två första dagarna har varit smått kaotiska måste erkännas, men vi har klarat det. Rutinen kommer väl med tiden hoppas jag. Sen blir det nya utmaningar när jag även ska få med en nyföding på rundan. Det ska ju inte vara för lätt ;-) .
Väl hemma igen är jag faktiskt helt slut och väldigt tungandad. Vilket egentligen känns ganska bra för då inser jag ju mer och mer att jag faktiskt omöjligen skulle kunna klara tempot på jobbet och så har jag inte lika dåligt samvete över det (just att ha dåligt samvete över stort och smått är annars en av mina special skills. Jag är väldigt bra på det). Så nu blir det en kopp kaffe och lite Wordfeud. Denna utomordentligt underhållande app är verkligen uppskattad och får mina dagar att gå lite snabbare.
Jag inser även hur lyckligt lottad jag faktiskt är, med fantastiska vänner och familj både i min närhet och längre ifrån. Det är så många som visar omtanke kring och försöker muntra upp i den situation jag och min familj är i just nu. Små saker som gör så stor skillnad – blommor och blomsterbud, en påse gott te skickat, vänner som leker och hjälper med barnen när jag inte orkar, vänner som kommer med fika, leveranser av fler böcker, pocketogram, kort i brevlådan, vänner som kommer hit och lagar lunch, paket med tidningar och godis med posten…♥. Det uppskattas ofantligt mycket ska ni veta och gör väntan lite lättare. Många kära vänner bor på tok för långt härifrån och nu kanske mer än någonsin saknar jag att ha dem ett kvarter bort, som jag oftast haft förut på olika ställen runt om i landet där jag bott innan vi slog oss till ro här. Tack alla!
4 kommentarer på “Kaffe, WF & en massa omtanke”
Lämna kommentar
Spela mot mig om du vill :-) saraelisabeth78. :-)
Imponerande att du hinner lämna båda innan kl 8.15 o på cykel!! På måndag ska Oskar lämnas, men det verkar som erik kommer kunna sköta det de första dagarna, förstår inte hur jag någonsin ska lyckas med 8.15…
:kiss:
Det är inte lätt att vara mamma, det är en konst utan motstycke. Du imponerar. Du klarar det här, det finns ju faktiskt inget alternativ. Du är bra! Keep it up!
Kram Frida
Här var det också lite stressigt de första dagarna innan man kom igång igen efter all ledighet. Jag vill gärna vara på jobbet till 8, och så ska jag lämna barnen innan.