Plötsligt händer det!
Från att de senaste veckorna haft en extremt envis, tjurig och allmänt stökig tvååring som inte på några vilda villkors vis ska sitta ner och äta tillsammans med resten av familjen, hände något idag. För det första, kom han ner från övervåningen när jag kallade på honom. För det andra satt han ner på rumpan under hela måltiden. Inte en enda gång ställde han sig på stolen, försökte kravla över på min stol, smita iväg och leka med tågbanan eller krypa ner under bordet till hunden. Han försökte inte heller kasta vare sig mat eller bestick omkring sig. För det tredje åt han upp nästan en hel portion med köttbullar, potatismos och rivna morötter, vilket i sin tur höll honom på gott humör resten av kvällen. Så trevligt det var att äta middag under normala förhållanden och inte i något som på sistone mest liknat en krigszon. Hoppas detta inte var en engångsförteelse utan att minsteprins faktiskt är på väg ur sin våga-vägra-middagen-fas :-).
6 kommentarer på “Plötsligt händer det!”
Lämna kommentar
Härligt med såna förändringar, vi får hoppas att det håller i sej!
Du kanske ska ta och köpa en trisslott idag också för plötsligt så händer det ju!
ojojoj, och jag som tycker att det kan vara en utmaning att få i ettåringen en hel portion… men jag antar att det är så här det kommer att vara hela tiden; nya utmaningar, nya faser, nya situationer att försöka rida ut med den mentala hälsan i behåll.
idag tittar jag på bekantas nyfödingar och bara ”ååååå, allt var ju så LÄTT när de var så små!”. om ett år är det ett nytt perspektiv, då tittar jag tillbaka igen antar jag. 
härligt med Kaspers middagsframgång! håller tummarna för att han fick blodad tand för det!
Wohooo! Heja heja! Så skönt… hoppas det håller i sig!
Kram kram!
Så bra!
Tänker du tala om hur du bar dig åt? :smile: Kram!
Härligt! Hoppas det håller i sig! :smile: