En nyårspromenad
This year I will
Det blir ett slumpgenererat nyårslöfte i år också, precis som förra året och förrförra.
Det känns som ett bra nyårslöfte för mig. Att delta. Under 2011 var det så mycket jag inte kunde delta i och saker som vi tagit för givet förändrades. 2012 ska jag delta!
Andra saker jag gärna vill göra är att:
-Fokus på familjen. Ta saker som de kommer. Njuta av tiden just nu med mina fina grabbar. Sänka kraven på mig själv. Vara tillsammans mycket.
-Fota
-Gå på konsert
-Läsa
-Resa
-Göra ett barnrum till Noah på övervåningen, och göra om matsalen på nedervåningen till ett sovrum åt oss
Tror that´s about it. Jag sätter inga stora mål för nästa år, jag vill bara vara. Och jag vill att vi ska få vara friska. Något vi lärt oss under 2011 är att saker inte alltid blir som man tänkt sig, att livet är skört, att man väldigt snabbt kan bli väldigt liten, men att det kan bli väldigt bra i slutändan ändå. 2011 har varit ett ganska omvälvande och tufft år för vår familj och nu går vi vidare mot 2012 med fokus på familjen, barnen och oss själva. Jag förbaskat glad över min stora, stökiga familj, och väldigt tacksam över hur bra vi har det tillsammans ♥. Årets i särklass bästa händelse är givetvis att vi fick vår prins, vår skatt, vår minstebror Noah, den 29 september. Så självklar i familjen, som nu känns helt komplett.
Jag genomförde långt ifrån allt jag ville förra året, men jag väljer att fokusera på det som faktiskt blev:
Jag la upp en portfolio över mina foton. Jag uppdragsfotograferade dessutom litegrann som hobbyverksamhet. Jag la i princip all energi och ork jag hade när jag blev sjuk, på familjen. Vi lyckades, precis innan jul, färdigställa bygget av en toalett på nedervåningen. Och jag är mäkta stolt över min man som gjort så gott som allting, utom att kakla och putsa, helt på egen hand. Projektet tog mycket kraft och energi och tog mycket längre tid än beräknat eftersom jag var sjuk så stor del av året, men nu. Nu är det klart! Och det är jättefint! Jag ska fota och visa en dag.
En årskrönika kommer också framöver (förra årets här). Och favoritfoton från året som gått (förra årets här). Julfotona har inte heller blivit klara, men hey, dom springer inte ifrån mig. Mellandagarna har ägnats helt åt familj och trevligt umgänge med vänner. Härligt! Imorgon firar vi nyår med våra grannar. Vi ska softa, äta gott och skåla i bubbel. Fina grejer!
Gott slut, gott nytt och på återseende 2012! Och ett stort tack till alla som följer mig på bloggen, många år efter år, och som engagerar sig, hejar på, lämnar hälsningar, tipsar och supportar. Guld värt. Vi hörs snart
//Pernilla
Mellanvardag
Å vad det är fint att ha mellandagar. Speciellt när vi är lediga både två. Igår spenderade jag och Noah förmiddagen hos min fina kollega – fick uppdaterat senaste händelserna på jobbet, pratat en massa och druckit kaffe. Igår kväll blev vi bjudna på god middag (måste laga det receptet själv inom det snaraste) och såväl barn som vuxna hade en riktigt mysig kväll.
Idag har jag varit på stora köpcentrumet (all alone, alltså utan barn. Det känns som om man har glömt nåt) med Nina och reafyndat för mitt presentkort på MQ som jag fick i julklapp. Det blev två fina tunikor från 365 sunshine, ett märke som jag gillar jättemycket, för 398 kr. Som hittat. Nu har jag lite nytt att ha på mig till Noahs dop och jag är jättenöjd! En förmiddagslatte i lugn och ro i trevligt sällskap gjorde inte saken sämre. När jag kom hem knappt tre timmar senare (det är ungefär så länge jag kan lämna Noah utan tillgång till mjölkbaren) hade Theo varit hos frisören och lunchen var serverad :-).
Nu är Pär och storgrabbarna ute och åker lite båt på sundet en stund. Jag och Noah ska promenera hunden och sen förbereda lite för kvällens middagsgäster (idag blir det en favvo – Andys recept). När Theo kommer hem får jag förmodligen stryk i hans fotbollsspel igen. Life is good.
Om väntan och en massa mat
En stor del av julafton handlar om att vänta. Åtminstone om man är liten. Och om att äta om man är vuxen. Där försöker vi vara lite strategiska i vårt val av strumppresent – i år blev det varsin film till grabbarna. Ronja Rövardotter åkte på efter frukosten, och det måste varit extended version för den visade sig vara 2,5 timme lång och plötsligt gick hela förmiddagen medans vi packade bilen och förberedde avfärd mot julfirandet. Sen följer ju Kalle Anka, och jag tillhör den kategorin som tycker att Kalle Anka ska ses kl 15 på julafton med en kopp glögg och tindrande ögon (och absolut inte vid andra tillfällen under året, nej minsann). Barnen däremot, tycks inte alls förstå traditionen med Kalle klockan tre, utan det är mest en passage på väg mot tomten 
. Och sen ska det ätas en herrans massa. Och vuxna, dom äter mycket. Och länge. Tar om gång på gång. Och sen ska de vuxna oja sig en stund över hur mätta de är och hur mycket de har ätit. Allt medans barnen trycker näsorna mot rutan och spanar och spanar ut i mörka decemberkvällen. Med massa pirr i magen. Kan han vara därute nånstans, tomtefar? Förväntan och traditioner – jag gillar det och hoppas våra barn ska minnas sina jular med värme och glädje när de blir stora.
Till sist kom han även i år. Tomten. Den blev den traditionella danska tomten som brukar gästspela på våra julfirande vartannat år. En bejublad tradition. Och visst hade han klappar med sig till både liten och stor . Kaspers lyftkran med fjärrkontroll och Theos fotbollsspel gick sedan varmt resten av kvällen. Och sen, poff. Julafton är över och barnen blir lite som ballonger där luften gått ur. Både Theo och Kasper sov till klockan 10 dagen efter. Dagarna precis efter jul gillar jag också. Jag myser runt hemma och tittar på när barnen leker med sina nya saker, ofta till och med utan att bråka ;-) , spelar spel och bara mår väl. Fler julfoton kommer för er som är registrerade lite senare i veckan.
Dagarna rullar på här hemma. Vi får inte gjort nånting och det känns helt okej. Bloggen får inte heller speciellt mycket uppmärksamhet, men så här frampå kvällskvisten tycker jag det är trivsamt att sitta en stund vid datorn och fixa med mina foton och blogga en sväng. Även om det innebär att jag varenda förbaskade dag går och lägger mig på tok försent. Hursomhelst. Idag har minsteman fått sin tremånadersvaccination och än så länge har den inte gett någon feber. Vi får väl se om det kommer senare. Theo har lekt hos en kompis hela dagen, Kasper fick också leka en stund och jag fick mig en trevlig pratstund och en kopp kaffe. Vi har träffat prästen som ska döpa Noah på trettondagen, och nu ikväll har vi planerat lite för nyårsfirandet tillsammans med våra grannar. När jag tänker på saken har vi ju faktiskt fått gjort en hel del idag iallafall ♥.
Och julen varar väl till påska
men det var inte sant och det var inte sant för däremellan kommer fasta. God fortsättning!
Japp. Så var julen över för den här gången. Noahs första. Vår första som trebarnsfamilj. En fin jul på alla sätt och vis. Vi har träffat nära och kära och firat med hela stora glada bullriga familjen. Dansk tomte, massor av mat och ännu mer klappar. Ja, ni kan ju själva föreställa mer mängden julklappspapper det blir efter åtta ungar under åtta år som öppnar sjukt mycket paket på en och samma gång. Nu brukar våra barn förvisso inte få några hysteriska mängder julklappar, jag brukar istället försöka ge dem lite utspritt under året när jag tycker det är något som behövs, och i år blev det ännu lite färre klappar än normalt, eftersom vi har en resa inom en inte alltför avlägsen framtid. Hursomhelst blir det galet mycket papper när så många ungar öppnar paket på samma gång. Barnen blev väldigt glada för sina respektive presenter, som för Theos del bland annat bestod av barcelonaboll och barcelonalakan, fotbollsspel och ett ”Den försvunnen Diamanten”, för Kasper Tåget Thomaslakan, en stor lyftkran med fjärrkontroll, en sopbil och ett par olika playmobil. Noah fick en thildetrasa och en thildeficka, en skallra och en mobil till vagnen. Jag och Pär gav inte varandra några julklappar i år, utan vi tänkte istället gå och se Kent i sommar, och kanske unna oss en hotellövernattning i samband med det.
Och apropå fasta. Det är sockerdetox big time som gäller efter helgerna. Det här duger inte. Förvisso brukar mina gravidkilon inte gå bort av sig själv, det vet jag av erfarenhet, men det blir ju definitivt inte bättre av detta svullande och frossande som vi ligger inne med just nu. Fyyyyy säger jag bara. Nej, nu får det bli andra bullar. Eller snarare inga bullar. Alls. Noll. Nada. Jag kan förvisso inte riskera amningen med någon ”riktig” bantningskur, men det får bli ett totalt stopp på socker, godis, bakverk, glass och andra sötsaker. Jag ska för sjutton gubbar i bikini om 2 månader. B.I.K.I.N.I. Fatta. Det är inget man skämtar om alltså. Visst är det skönt att få vara lite för sig själv på stranden men man vill ju inte skrämma ihjäl alla andra. Hu.
Men. Vi har haft en bra jul. Mysigt. Och än har Pär mycket ledighet kvar. Så vi skrotar runt här hemma, spelar spel, läser böcker, kollar på film. Och äter för mycket onyttigheter då.
Ikväll spelade vi det nya ”Försvunna Diamanten” spelet. Ett spel som faktiskt alla i familjen uppskattar att spela, jag tycker annars att väldigt många spel för barn är dödligt tråkiga. Och då har jag ganska stor erfarenhet av barnspel från jobbet. Kasper och jag spelade tillsammans och plötsligt fick vi upp en marker med en rövare på, vilket innebar att vi blev av med alla våra pengar. Varpå Kasper, upprörd, utbrast ”Ånej mamma”! Röven tog alla pengarna!!”. Ännu ett oförglömligt citat från julen 2011 .
Det har blivit en herrans massa foton under juldagarna. Jag har just lagt in dem i datorn och om där är något att ha kommer det säkerligen ett par bildkavalkader inom de närmaste dagarna.
Nu är det jul igen
