Dopad och klar
Nu är han döpt, älskade Noah Karl Arvid. Igår fixade och fejjade vi här hemma, städade, gjorde smörgåstårta till ett helt kompani (45 min enligt receptet till ”enkel italiensk smörgåstårta. Pyttsan. Det tog mig heeela eftermiddagen igår), strök vita linnedukar och pyntade bord. Vi började förvisso med att komma på den geniala idén att åka hela familjen till Ica maxi för storhandling. Gick sådär. Sjuuuukt mycket folk. Borde man ju kunnat räkna ut på förmiddagen en trettonafton. Psykbrytet var nära, så till sist tog jag hela skocken med ut och festade loss på korv med mos och så fick Pär jogga runt därinne själv ;-). Sedan flöt förberedelserna på finfint. Det ösregnade ändå hela dagen så det passade fint att hålla sig inne och pyssla.
Men idag, på Noahs dopdag, sken solen från klarblå himmel. Klänningen satt som en smäck på minsteprins och när prästen väl dök upp (denne hade tagit fel på tiden – och fick efterlysas av kyrkvaktmästaren. Som för övrigt stod beredd att helt ad hoc utföra dopcermonin om hon inte skulle dyka upp. Vet ni förresten att vem som helst som är döpt och konfirmerad får utföra ett dop om det krisar?! Det var nyheter för mig.) flöt allt på som det skulle. Noah skrek bara litegrann och han bajsade inte heller igenom blöjan på sin gudfars skjorta (vilket var en farhåga då minste inte levererat på 9 dagar….). Kasper fyllde dopfunten med vatten, Theo torkade minstebrors huvud (både Theo och Kasper var för övrigt otroligt duktiga i kyrkan) och Nina läste en fantastisk dikt hon själv skrivit (tack snälla!).
Väl hemma stuvades 25 vuxna och ett 10tal barn i varierande åldrar in i vårt vardagsrum – med sittplats åt samtliga, vilket vi är grymt nöjda med att vi lyckades med – och kalasade både på nämnda smörgåstårta (som för övrigt verkade uppskattad), spettekaka och otroliga chokladtårtor som Anneli gjort (tack tack tack!). Huvudpersonen sov mestadels antingen i sin vagn med favvosnutten tätt intill kinden, eller i någons famn.
Noah fick finfina presenter och verkade nöjd med sin dag. Nina hjälpte mig med kameran (tack för det också!) så det finns en hel del bildbevis. Kommer så småningom! Efter jul och nyårsbilderna. Ligger lite efter.
Hursomhelst – tack alla som kom och firade vår minsteprins, vår lille skatt. Och extra tack till alla som hjälpt oss på ena eller andra sättet.
Ett år
Den fjärde januari 2011 började vi resan som den 29/9 gav oss älskade Noah. Det har varit en lång resa och bitvis svårt och tufft. Men vi fick den finaste belöningen, den allra bästa. Idag känns det som om cirkeln sluts. Som av en slump, är just idag den fjärde januari 2012 – exakt ett år senare – den första dagen jag inte behöver ta mina blodförtunnande mediciner. Inga sprutor, inga tabletter. Jag är friskförklarad från blodproppen.
På fredag döper vi vår fina bebis. Noah Karl Arvid. Imorgon ska vi storstäda, duka och göra smörgåstårta till tjocka släkten och några vänner. Vi har plockat kottar och lite kvistar i skogen att pynta borden med, jag har surfat servettvikning och letat fram vita linnedukar. Vi hoppas på en fin dag för minsteprins!
På väg mot beach 2012
Jag är inte den ”som bara ammar lite och sedan har blivit av med alla gravidkilona”. Jag tillhör inte heller kategorin som ”behöver äta huuuur mycket som helst för att inte bli alldeles för smal” medans man ammar. Nope. Tänk om det vore så väl. Jag vet sen innan att de första kilona går av sig själv, men sedan får jag kämpa bort 8-9 kilo, sakta men säkert. Och det har ju inte direkt blivit bättre av att vi faktiskt verkligen unnat oss på tok för mycket av i princip allt den här hösten – jag har varit extremt sötsugen och hungrig – och sen blev det ju jul och nyår och…. Som sagt, de första 9 kilona försvann av sig själv. Men sen har det stått still. Förvisso är det då bara 6 kilo kvar till inskrivningsvikt men eftersom jag blev gravid ganska nära inpå julen förra året hade jag redan då ett par kilo mer än vad som kändes bekvämt, så totalt 10 kilo skulle jag vilja bli av med. Min käre make har gladeligen sympatiserat med mig under både graviditet och första tiden efteråt, så nu gör vi ett gemensamt ryck med sikte på beach 2012 (som för vår del börjar en aning tidigare i år, med tanke på stundande semester. Men jag räknar inte med att ha blivit av med alla de oönskade 10 kilona tills dess. Men gärna hälften av dessa åtminstone, så att man inte skrämmer iväg alla andra på stranden). Nu är det ju förvisso inte så att det viktigaste är att komma i bikinin, nej ur ren hälsosynpunkt hade det varit bra att bli av med lite överskott, äta bättre och röra oss mer.
Att jag häromdagen, när jag röjde bland Theos leksaker, hittade en dvd-skiva på vift, som vid en närmare titt innehöll foton från första halvan av 2007, gav mig faktiskt en extra sporre. Jösses vad smal jag var!! Nu är det ju visserligen två barn sedan, men ändå. Herregud. Nej, nu blir det nya tag. Det här duger inte. Jag kan förvisso inte köra någon regelrätt bantningskur med tanke på amningen, utan taktikten är helt enkelt att sluta med bullar, kakor, godis, glass och annat sött (det blir ren detox här första veckan, jag är konstant sockersugen och det är verkligen inte bra), att äta mindre portioner och i viss mån minska lite på kolhydraterna. Samt att promenerara mera och ta tag i träningen på Friskis&Svettis, som fick ett ganska abrupt slut för knappt ett år sen. Förhoppningsvis ska det ge resultat. Wish me luck!
Jag och Kasper gillar ju att baka emellanåt, så jag tänkte försöka mig på att hitta lite recept på GI-vänliga bröd, bullar och liknande. Någon som har tips?
Tre
Du måste logga in för att läsa detta inlägg- inloggning nederst på sidan. Läs vidare i menyn under ”registrering”.
Noah & rymdskeppet
Noah har fått låna en fin babysitter, som i jämförelse med vår gamla, som är från mitten av -90talet, nästan liknar ett rymdskepp ;-) . Den blinkar, skakar och sjunger. Bebisen får tefatsstora ögon och blir helt paralyserad. Och så skrattar han. Gurglande små skratt med ljud och mungipor från öra till öra ungefär. Älskade unge. Efter en stund får vi stänga av den sjungande krabban (eller vad det nu är för nåt), han blir helt utmattad 
. Efter en stund i babysittern med full aktivitet sover han som en stock 
.
Långsamt första-dagen-på-nya-året-tempo hela dagen idag. Vi lufsar runt och gör inte mycket alls. Har sorterat och slängt en massa bland barnens leksaker. Trots att vi har bra förvaring för allting tenderar det till att bli en herrans röra. Det blir inte roligt att leka när det inte går att få överblick över vad som finns. Efter rensningen hittade Theo plötsligt sina bakugans, som han förmodligen inte haft en aning om var han hade någonstans, och dessa har nu roat både stor och liten i över en timme (och ja, minste, han sover i sin vagn, toktrött efter en stund i rymdskeppet :smooch: ). Jag har även gjort iordning stora kassar med leksaker som Kasper vuxit ifrån och som vi sedan kan ta upp till Noahs rum. När han får ett sådant vill säga. Fram tills finns nu en låda avsedd i förvaringen i lekrummet för skallror, mjuka klossar och andra babygrejer som vi kommer ta fram efterhand (ska bara hitta sakerna i källaren först. Hm.). Hursomhelst, skönt att ha fått ordning bland sakerna såhär i början av ett nytt år. Och att ha fått gjort nånting innan det är dags att gå och lägga sig igen.
Årets första dag
Så här har vi spenderat heeeela förmiddagen, jag och minsteskrutt. Ihopkrupna i soffa under mjuka filtar. Perfekt start på nya året om man frågar mig, särskilt som årets första dag bjuder på ösregn här i Skåneland. Vi är dessutom ganska slöa efter en trevlig kväll igår.
Jag slösurfar efter roliga appar att ladda iPaden med, tror det kan vara en god ide att fylla upp inför kommande flygresa. Förvisso är det ett tag kvar tills dess, men efter tips från Madde har jag nu botaniserat länge och väl på ”Pappas appar” och hittade massor av tips.
God fortsättning!