Om väntan och en massa mat
En stor del av julafton handlar om att vänta. Åtminstone om man är liten. Och om att äta om man är vuxen. Där försöker vi vara lite strategiska i vårt val av strumppresent – i år blev det varsin film till grabbarna. Ronja Rövardotter åkte på efter frukosten, och det måste varit extended version för den visade sig vara 2,5 timme lång och plötsligt gick hela förmiddagen medans vi packade bilen och förberedde avfärd mot julfirandet. Sen följer ju Kalle Anka, och jag tillhör den kategorin som tycker att Kalle Anka ska ses kl 15 på julafton med en kopp glögg och tindrande ögon (och absolut inte vid andra tillfällen under året, nej minsann). Barnen däremot, tycks inte alls förstå traditionen med Kalle klockan tre, utan det är mest en passage på väg mot tomten 
. Och sen ska det ätas en herrans massa. Och vuxna, dom äter mycket. Och länge. Tar om gång på gång. Och sen ska de vuxna oja sig en stund över hur mätta de är och hur mycket de har ätit. Allt medans barnen trycker näsorna mot rutan och spanar och spanar ut i mörka decemberkvällen. Med massa pirr i magen. Kan han vara därute nånstans, tomtefar? Förväntan och traditioner – jag gillar det och hoppas våra barn ska minnas sina jular med värme och glädje när de blir stora.
Till sist kom han även i år. Tomten. Den blev den traditionella danska tomten som brukar gästspela på våra julfirande vartannat år. En bejublad tradition. Och visst hade han klappar med sig till både liten och stor . Kaspers lyftkran med fjärrkontroll och Theos fotbollsspel gick sedan varmt resten av kvällen. Och sen, poff. Julafton är över och barnen blir lite som ballonger där luften gått ur. Både Theo och Kasper sov till klockan 10 dagen efter. Dagarna precis efter jul gillar jag också. Jag myser runt hemma och tittar på när barnen leker med sina nya saker, ofta till och med utan att bråka ;-) , spelar spel och bara mår väl. Fler julfoton kommer för er som är registrerade lite senare i veckan.
Dagarna rullar på här hemma. Vi får inte gjort nånting och det känns helt okej. Bloggen får inte heller speciellt mycket uppmärksamhet, men så här frampå kvällskvisten tycker jag det är trivsamt att sitta en stund vid datorn och fixa med mina foton och blogga en sväng. Även om det innebär att jag varenda förbaskade dag går och lägger mig på tok försent. Hursomhelst. Idag har minsteman fått sin tremånadersvaccination och än så länge har den inte gett någon feber. Vi får väl se om det kommer senare. Theo har lekt hos en kompis hela dagen, Kasper fick också leka en stund och jag fick mig en trevlig pratstund och en kopp kaffe. Vi har träffat prästen som ska döpa Noah på trettondagen, och nu ikväll har vi planerat lite för nyårsfirandet tillsammans med våra grannar. När jag tänker på saken har vi ju faktiskt fått gjort en hel del idag iallafall ♥.
3 kommentarer på “Om väntan och en massa mat”
Lämna kommentar
Visst är det så, du beskriver det så bra. Väntan och förväntan – och mat
Här fick barnen också Ronja Rövardotter, men den kom på kvällen för att fungera som nervarvare efter tomte och framåt kvällen innan hemfärd.
Låter som ni haft en bra jul! Vår kändes snarare hektisk, tomten ringde på innan Kalle hann ta slut, o vi hann med 4 ”fester” inom 48 h, men även en härlig promenad på skrea strand o förbi ridhuset. Gick även förbi röda husen o dess tomteparkering :-) nu är vi smått matta av en elak förkylning. Hoppas ni får en bra nyår!
Det där med att lägga sig för sent ja. Jösses. Ser fram emot fler bilder från julen.