Älskade skruttungarna ♥
Du måste logga in för att läsa detta inlägg- inloggning nederst på sidan. Läs vidare i menyn under ”registrering”.
Nya rum II
Sovrummet var första delprojektet. Ett nytt rum till vår stora storebror (vårt gamla sovrum) var nästa steg. Och det var som vanligt lite mer jobb än väntat. Slipa, måla, måla lister, flytta en klädkammardörr ut i hallen, bygga upp väggen – ja, en massa pyssel helt enkelt. Men nu är det så gott som helt klart – gardinerna som min svägerska varit så snäll och hjälpt mig sy kom upp häromkvällen. Lite smågrejer ska till som krokar att hänga fotbollsmedaljerna på, skrivbordsunderlägg, pennförvaring och lite annat. Det får komma efterhand som vi stöter på något fotbollsrelaterat. Men – nu har vi ett fotbollsrum till en liten kille som börjar bli stor. Med plats att göra läxor, att spela fotbollsspel, att bygga lego vid legobordet och även lekyta mitt i rummet 
.
Mattan är beställd Kilands mattor (tyvärr verkar den inte finnas kvar i sortimentet längre). Den stora fotbollsspelaren på väggen har jag hittat hos Unikdekor. Tavlan vid sängen kommer från Lina-Kitchenbloom. Fotbollstyget har vi beställt via Etsy. Canvastavlan (smartphoto) är en bild på Theo, Kasper och en thailändare som spelar fotboll på stranden en kväll på Koh Lanta. Skrivbordet är från Ikea (finns inte i den färgen längre, vi köpte sista exemplaret i orange. Favvofärgen. Och en fin extra färgklick i rummet). På tavellisterna sitter bebisfoton som min vän Linda tog på oss hösten 2005. De första fotbollsskorna får också hänga där. Den lilla fotbollen som står på flygplanshyllan vid sängen är en nattlampa som jag hittat på Tradera.
Nästa steg är att ta tag i det som ska bli Noahs rum – men vi har tryckt på pausknappen ett tag. Under tidig höst passar det bättre att greja lite i trädgården och det kommer finnas tillräckligt många mörka ruggiga höstkvällar att pyssla där framöver. Klädkammaren, som tidigare hade ingång från det som nu är Theos rum, har nu istället ingång från hallen mittemellan två barnrum och tanken är att den ska vara gemensam för alla tre barnen och även möjlig för annan förvaring. Den ska också inredas för att bli så funktionell som möjligt. Men – step by step. Vi är aldrig sysslolösa åtminstone 
.
Edit: Ruskigt irriterande att den andra högra bilden uppifrån halkat en bit för högt. Verkligen irriterande. Så går det när man har för bråttom. Men nu orkar jag inte göra nåt åt det.
Leverans
Iphonebild
Sådär – ett fotouppdrag klart och redo för leverans .
En onsdagförmiddag
Du måste logga in för att läsa detta inlägg- inloggning nederst på sidan. Läs vidare i menyn under ”registrering”.
En sån som alltid har presentpapper hemma
Åh ibland blir jag så trött på mig själv. Som aldrig kan lära mig att ha bättre framförhållning. Jag önskar ibland att jag vore en sån person som alltid kommer ihåg att köpa kalaspresenter i tid. Och som alltid har papper (flera olika att välja mellan) hemma och slå in i. Och som alltid kommer ihåg att planera middagen redan på morgonen. Och som har ordning i alla kökslådor istället för att ha en sjukt stor kaoslåda där allting ligger hullerombuller. En sån person som inte kommer med grötkladd eller andra odefinierbara barnmatsfläckar på kläderna när man ska lämna i skolan. En sån som gör saker i rätt ordning istället för att börja med det man borde vänta med till sist. Och som alltid kommer ihåg att lämna tillbaka biblioteksböckerna utan att få påminnelse och som alltid har packat väskan till simskolan i god tid. Och som vet var plånboken är när man ska iväg. Och nycklarna. Och glasögonen. Och Noahs snutte. Och napp. En sån som inte glömmer hälften av grejerna hemma varje gång. Som slipper vända och sen får tokstressa vart man än ska för att inte komma försent. Men nej.
För ibland verkar det som att hur jag än förbereder och tycker mig HA KOLL. Så har jag oftast inte det. Eller. Jo. Jag har koll. Det mesta kommer alltid med. Och vi är oftast hyyyyyfsat i tid. Om än då med andan i halsen. Och det är väldigt sällan jag glömmer något riktigt viktigt. Men typ VARJE DAG blir det tokstressigt sådär HUNDRA GÅNGER (okej. Lätt överdrift. Men ni fattar) när jag ska nånstans. Men det är nog bara att gilla läget. This is me. Vimsig, i sista minuten, ofta högröd i ansiktet och tokvarm. Det är helt enkelt så det är. Men ibland önskar jag ändå att jag vore en sån som alltid har presentpapper hemma… 
.
Och bilden. Det börjar bli höst i trädgården. Och precis som varje år så sitter jag på trädäcket i höstsolen och tittar på alla fina träd i vår trädgård. Och tänker på hur SJUKT MYCKET löv som ska ner. I år igen. Snart är det jag och krattan. Same procedure as last year. Oskiljaktiga.
Vilket blajinlägg. Dags att göra nåt vettigt istället. Redigera uppdragsfoton. Vika tvätt. Lägga fram och förbereda morgondagens kläder (se där. Jag försöker verkligen. Men jag sätter mitt huvud på att det på något vis kommer bli tokstressigt att hinna i tid till skolan imorgon också). Sova. Over and out.
Hej världen ♥
Idag har jag fått träffa en alldeles ny liten människa. En helt ny världsmedborgare! Bara 11 dagar gammal – pytteliten och liksom sådär skör så att man knappt vågar hålla. Fastän jag har tre egna barn så blir man konstigt tafatt när man ska hålla i en liten nyföding.
Hursomhelst, för en dryg månad sen fotade jag samma sällskap, men då var lillebror på insidan. Och Lottas mage var vääääldigt mycket större. Idag stod nyföddfotografering på agendan och det gick alldeles lysande. Fina lillebror var givetvis det huvudsakliga objektet, men även nyblivna storebrorsan ställde gladeligen upp på bild efter bild idag, så det blev några syskonfoton också. Och rätt var det var hade jag lyckats lura in även föräldrarna i bild och voilá – en spontan och oplanerad, men väldigt fin (tycker jag) bild på den nya familjen. Mamma pappa storebror och lillebror. Livets mirakel ♥. Och jag har fått följa med en hörna under den här resan – tack för förtroendet!
