Annorlunda fredagskänsla
Det blev konstig vecka. I tisdags blev merparten av alla barn på Noahs förskola kräksjuka. En dunderbacill. Stackars Noah! Det blev VAB för Pär och idag har jag tagit över så att lilla pruttrumpan ska kurera sig ordentligt. Det blir således en lugn hemmadag idag.
En skön känsla som infinner sig är dock när VAB för min del är ett faktum och jag inser att jag blir lite besviken över att inte kunna slutföra arbetsveckan som planerat med härliga barn och kollegor på jobbet. Våra barns hälsa och välmående kommer självklart alltid i första hand för mig, och med tre förhållandevis små barn är det bara att gilla läget vad VAB beträffar. Samtidigt är det skönt när man har ett nytt jobb att inse att det känns trist att bli tvungen att vara hemma.
Men nu har storebror kommit iväg till skolan tillsammans med grannen och jag ska inta dagens andra kopp kaffe. Dags att ta tag i dagen. Lillebror ska få frukost, med lite tur kanske till och med Minstebror äter lite, och sedan ska den sistnämnde bäddas ner i vagnen så att den Lurvige (som för övrigt fortfarande är sur på sin matte eftersom jag badade honom igår kväll) kan få en förmiddagspromenad. I helgen väntar fotbollscup, familjefotografering och lite nödvändig uppgradering av höstgarderoberna.
Trevlig helg!
Det blev höst idag
Och jag längtar tillbaka till fina dagar i Icmeler. Känns overkligt att det bara är en månad sen vi var där – så mycket som har hänt på en ynka månad i vår lilla familj. Och bilderna – när jag ska hinna med mina egna bilder är en gåta. Jag har en lång lista med bilder från olika tillfällen i sommar (och dessförinnan också, tex har jag ju inte ens lagt in vår Thailandsresa i februari på resesidan…) som väntar på att redigeras. Men det blir väl tid för det också. Jag vill ju så gärna göra det, för att spara våra minnen. I vinter är det mindre tryck på fotouppdrag så då ska jag ägna mer tid åt våra egna bilder.
Hursomhelst, semesterbilderna värmer när det är ruggigt ute.
Och som vanligt dröjer det aldrig speciellt länge innan det börjar liksom… dra i min resenerv igen. Vart bär det hän nästa gång månntro? 
Hej September!
Det känns lite sådär när man är tröttare på söndagskvällen än vad man var i fredags. Och i fredags somnade jag ändå i soffan långt innan Fångarna på fortet var slut.
Helgen har gått i ett. Ibland blir det så bara. Vi har liksom gått om varandra hit och dit och den där familjetiden som jag känner är så viktig har liksom uteblivit. Och så är jag tokförkyld. Är det inte konstigt? Barnen är helt kuranta medans jag och Pär går runt och snörvlar, hostar och kraxar. Men skönt att barnen är krya än så länge såklart!
Hursomhelst – jag har ändå inte haft tråkigt i helgen direkt! Igår var det nämligen bröllopsfotografering på agendan och jag hade fantastiskt fin dag med ett makalöst fint brudpar. Härligt! Idag har Theo haft både fotbollscup och kalas hos kompis. Jag och småkillarna och fyrbentingen har promenerat på stranden. Så – fullt upp.
Men jag startar September ganska trött alltså. Och veckan som kommer är fullspäckad. Hej och hå. Bara att köra. Over and out!
The real deal
Vi hade en sådan bra helg. I lördags familjefotografering med min nya trotjänare – en Canon eos 6D (love it), och därefter Cykelfest runt om i våra hoods tillsammans med tre andra familjer. Så himla trevligt var det! Verkligen! Det kommer förhoppningsvis bli en årliga tradition. Igår firade vi bröllopsdag – sex år har gått sen den där fantastiska dagen. Vi åkte över till grannlandet och gick till slottet där vi åt smörrebröd och glass i solen. Familjeutflykt – bästa sättet att fira bröllopsdag.
Den här veckan är det allvar. Noah är färdiginskolad och vi jobbar nu båda två. Inskolningen har gått kanon – han är lite ledsen när vi lämnar, men det går över fort. Det svider dock rejält i mammahjärtat :-(. Då hjälper det fint att de fina pedagogerna lägger upp bilder på förskolans låsta Facebooksida, så att jag kan se hur han leker och sover gott i vagnen efter lunchen. De stora killarna är också bra igång och har funnit sig tillrätta på fritids och femårsgrupp.
Men ändå. Det är en omställning som heter duga. Hämta Lämna Leva. Logistik. Planering. Vi har klarat oss ifrån vab genom inskolningen, det är bra det – men undra hur länge det tar innan vi får första omgången med sjukor. Vi får se.
Jag försöker nu tillämpa ”choose your attitude”, för nu är det såhär det är. Livet. Just idag, när jag just satt mig ner för första gången (om man inte räknar i bilen) sedan 8.00 imorse, och jag känner mig löjligt trött och jag vet att det bara är måndag, så är det inte helt självklart lätt att välja rätt attityd. Men, gudarna ska veta att jag gör mitt bästa. Så här kommer en lista på alla de där fördelarna som finns med att börja jobba. För att påminna mig själv lixom.
-Härliga, glada och nyfikna barn på jobbet.
-Trevliga kollegor
-De fina miljöerna runt skolan
-En kaffemaskin som gör riktigt gott kaffe
-Galet mycket gratismotion (jag springer runt hela dagarna)
-Att det ligger en suverän inredningsbutik granne med jobbet (speciellt i kombo med en punkt lite längre ner…;-))
-Vi har återanställt RUT
-Matkassen är in da house igen
-Statusen på lönekontot är FANTASTISK om man jämför med de senaste två åren då jag haft något som mest kan liknas vid en månadspeng i föräldrapenning.
-Fredagskänslan
-De stora varma härliga kramarna man får av grabbarna som kommer springandes när jag kommer hem
Så där. Bra va? Fyll gärna på!
Det nya livet
Det duggar inte tätt mellan inläggen här. Det är mycket nu. Det nya livet har börjat. Jag har dessutom bokat upp mig på aningen för många fotograferingar den här månaden, så jag har mycket att göra med efterarbete och leverans om kvällarna. Framöver begränsar jag mig numera till 2-3 uppdrag per månad när jag jobbar.
Men hur är då status? Ja förutom att jag stundtals känner mig lite ledsen över att de föräldralediga dagarna faktiskt är helt över, och att jag saknar mina barn, så går det bra. Jag har börjat på en ny arbetsplats i fina miljöer. Det känns som jag kommer trivas – jag trivs med mitt yrke och jag tror det avspeglar sig till de barn, föräldrar och kollegor som jag möter om dagarna.
Men visst är jag trött om kvällarna när jag kommer hem – det är mycket nytt nytt nytt. Men det kommer bli bra, jag tror det.
En annan som är trött är givetvis Noah. Han har nu två dagar kvar på sin inskolning och och det har gått fantastiskt bra hittills. Bakslag kommer ju alltid men än så länge är det den i särklass ”enklaste” inskolningen. Kanske för att Noah ju faktiskt är nummer tre i syskonskaran och ganska mycket tuffare än vad hans bröder varit. Och dels sköter pappan inskolningen den här gången.
Storebrorsorna har oxå kommit igång i sina nya verksamheter – Theo går nu i tvåan och Kasper har börjat i femårsgruppen. Så. So far so good.
Nästa vecka höjer vi ribban ett snäpp, då ska vi båda jobba och barnen ska på förskola och skola. Vi får se hur länge det dröjer innan vi behöver vabba.
Återigen – wish us luck. Hämta Lämna Leva. Två år sen sist – det är lång tid.
I fem år av åtta
Du måste logga in för att läsa detta inlägg- inloggning nederst på sidan. Läs vidare i menyn under ”registrering”.