Lördagmorgon
Stora snöflingor faller utanför. Jag gick upp med Noah vid 07, och kände mig faktiskt utsövd. Sannolikt för att jag somnade i soffan innan klockan nio igår. Vi tände ljus, fixade kaffe och välling och när storkillarna kom upp tittade vi på julkalendern. Mysig start <3.
Jag tittade tillbaka lite i min blogg insåg jag att i stort sett hela hösten har handlat om stress, trötthet och en ganska tuff vardag. Och det har varit tufft. Jag tror aldrig någonsin vi har varit så trötta och slitna som vi är nu. Men nu ser vi snart fram emot jullov och familjetid!
I söndags var jag på konsert med vännerna Hannah och Micke – Melissa Horn. Magiskt! Få artister låter likadant live som på skiva, men hon är grymt duktig! I torsdags kom stormen Sven och fällde ytterligare några träd i lilla dungen utanför oss och igår hade jag en så härlig dag på jobbet med mina fina kollegor och goa ungar. Det var studiedag men fritids var öppet och vi hade det så mysigt med liten barngrupp. Tid att pyssla, spela spel och baka och bara vara. Återhämtning för alla. Finfint! För även om det varit en rivstart den här hösten så gjorde jag rätt val i våras när jag våndades över om jag skulle våga hoppa på den där tjänsten jag sökt. Jag stortrivs på mitt jobb – världens bästa :-).
Nu ska vi ta tag i dagen. Ut i snön, julfotografering, frisörbesök och middag hos vänner. Trevlig helg!
En språklig explosion
Den här lilla människan har de senaste månaderna börjat prata något alldeles galet mycket. Som om han gått och samlat alla orden på hög och sedan plötsligt släppt ut dem. Han pratar och sjunger, dagarna i ända. Det kommer flera nya ord varje dag, orden blir tydligare och tydligare, och meningarna blir längre och längre. Han härmar allt vi säger (det gäller att passa sig en aning ;-)) och att prata telefon är en favorit.
När jag tänker tillbaka var det precis samma sak med Kasper , i exakt samma ålder – en dag fanns bara orden där, som om de legat och väntat på att börja användas. Theo pratade lite tidigare.
Förutom att det är otroligt roligt att vi nu kan börja ha små samtal och längre diskussioner även med vår minstebror, är det ju också ganska praktiskt att han kan förklara vad han menar eller berätta var han har ont någonstans.
En rolig period helt enkelt, den här då de hittar orden :-). Den där självklarheten med vilken en tvååring som börjat erövra språket, tar sig an världen, den är obetalbar. Som när han kommer upp för trappan och ropar ”Här kommer jag mamma! Din lille prins”.
När bollarna är för många och händerna är för få
Snart december och jag vet knappt hur jag ska hinna allt. Mörka kvällar, mörka morgnar. Varje dag – något extra som måste hinnas med. Hur kan allting alltid samlas vid den här tiden på året?
Utvecklingssamtal med mina barn och andras ungar. BVC-besök och besök hos barnläkaren. Julmarknad på Kaspers förskola och avslutningar här och där. Familjejulpyssel på Noahs förskola och sista gången på simskolan. Lussefirande både här och där och jag vill ju så himla gärna höra Noah sjunga Lusse Lelle första gången han firar Lucia på dagis. Arbetsplatsträff och Öppet hus på jobbet. Och så lite VAB emellan så jag kommer ohjälpligt efter med min planering. Matsäckar som ska packas, jag får inte glömma! Läxor som ska hinnas med och mitt i alltihop 15 år tillsammans med han jag är gift med, men hur ska vi hinna uppmärksamma det mitt i riktiga livet? Sannolikt med middag på rester och storhandling på Maxi för kylskåpet gapar tomt. En födelsedagsmiddag för en 35åring to be att planera och 72 små paket att slå in till adventskalendrarna som pojkarna ser fram emot så mycket. Ljusstakar som ska fram och en hund som ska promeneras. Akutinköp av vinterskor som blivit för små och kalaspresenter som ska inhandlas. Förkylning, huvudvärk och ont i halsen. Och julklappar – say no more.
Jag gillar att ha fullt upp men mina två händer räcker knappt just nu – det finns liksom inga som helst mariginaler någonstans. Så när jag somnar halvsittandes klockan 17.05, på sängen jag egentligen tänkte bädda när jag kom hem efter jobb, hämtning av minstebror och utvecklingssamtal med lillebror, (eftersom jag inte hann bädda imorse innan vi lämnade huset klockan 7.15 piiip), då. Då inser jag att jag faktiskt måste stanna. Och andas. Och pausa. Så jag sätter mig och dricker lite glögg.
Och så tänker jag att snart snart är det jullov, familjetid, sovmorgnar, långa frukostar, promenader, fika, spel, böcker, filmer och kramar från mina fina. Och därefter, när jullovet tar slut och vardagen drar igång igen, då måste jag faktiskt bli bättre på att inse att jag kan säga nej, att jag kan prioritera annorlunda och att jag faktiskt inte kan göra allt på en gång.
Återhämtning
Ja. Det blev en tuff vecka. Mitt planerande, fixande, funderande och pusslande för att få ihop veckan på egen hand med grabbarna gick ju givetvis i stöpet med sjukor och annat men nånstans kom vi ut på andra sidan ändå. Men jag är förbaskat trött. Så idag när jag varit med Theo på öppet hus i skolan och kom hem till ett lugnt hus där minsteman sov och de stora lekte med kompisar, så la jag mig på soffan. I TVÅ FREAKIN TIMMAR!! Efter ungefär fem minuter blev kroppen rastlös i vanlig Pernilla-ordning men jag tvingade mig att ligga kvar ett tag.
Har sovit en stund, beställt lite saker på nätet, planerat och gjort listor för allt julemys jag vill hinna i december – och bara varit. Allt med världens mest trogna fyrbenta sällskap på fötterna. En liten liten stund (eller en ganska lång stund. Fatta hur länge två timmar utan att behöva göra någonting är i min värld) har faktiskt ingen behövt mig.
Kanske bästa sortens återhämtning för den här mamman/hustrun/fritidspedagogen/fotografen. Nu är jag redo att ta tag resten av helgen! Vi ska inviga Blossas årgångsglögg, laga min bakade specialpotatis med parmensan och till det lövbiff med champinjonsås, dricka ett gott rödvin, baka pepparkaksmuffins och gå på loppis. Hela lilla familjen. Visst låter det bra? ♥
Tacksamhet och tuff vecka på ingång
Du måste logga in för att läsa detta inlägg- inloggning nederst på sidan. Läs vidare i menyn under ”registrering”.
Vattenhallen
Igår körde vi till Vattenhallen i Lund – vilket visade sig vara ett lyckokast. Massor av spännande experiment av allehanda slag som lätt roade barnen ett par timmar. Allt är barn och testvänligt och man får klämma, känna, bygga, testa och titta. Jätteroligt för alla (utom möjligen Biggles som fick sitta i bilen ;-)) – ska man förstå experimenten och alla saker ska man dock gärna vara i Theos ålder, men det finns mycket som roade även Kasper och Noah.
Efter ett par timmar åkte vi vidare till kära vänner som flyttat till ett nytt, mysigt hus i en charmig liten by. God middag och glada skratt. När livet rullar på hinner man inte alltid träffas så ofta som man skulle önska, men med somliga vänner är det så lätt att bara plocka upp tråden igen där man slutade sist <3.
Nu väntar söndag med besök av syster och systerdotter! Ha en fin söndag!