När bollarna är för många och händerna är för få

20131127-212559.jpg
Snart december och jag vet knappt hur jag ska hinna allt. Mörka kvällar, mörka morgnar. Varje dag – något extra som måste hinnas med. Hur kan allting alltid samlas vid den här tiden på året?

Utvecklingssamtal med mina barn och andras ungar. BVC-besök och besök hos barnläkaren. Julmarknad på Kaspers förskola och avslutningar här och där. Familjejulpyssel på Noahs förskola och sista gången på simskolan. Lussefirande både här och där och jag vill ju så himla gärna höra Noah sjunga Lusse Lelle första gången han firar Lucia på dagis. Arbetsplatsträff och Öppet hus på jobbet. Och så lite VAB emellan så jag kommer ohjälpligt efter med min planering. Matsäckar som ska packas, jag får inte glömma! Läxor som ska hinnas med och mitt i alltihop 15 år tillsammans med han jag är gift med, men hur ska vi hinna uppmärksamma det mitt i riktiga livet? Sannolikt med middag på rester och storhandling på Maxi för kylskåpet gapar tomt. En födelsedagsmiddag för en 35åring to be att planera och 72 små paket att slå in till adventskalendrarna som pojkarna ser fram emot så mycket. Ljusstakar som ska fram och en hund som ska promeneras. Akutinköp av vinterskor som blivit för små och kalaspresenter som ska inhandlas. Förkylning, huvudvärk och ont i halsen. Och julklappar – say no more.

Jag gillar att ha fullt upp men mina två händer räcker knappt just nu – det finns liksom inga som helst mariginaler någonstans. Så när jag somnar halvsittandes klockan 17.05, på sängen jag egentligen tänkte bädda när jag kom hem efter jobb, hämtning av minstebror och utvecklingssamtal med lillebror, (eftersom jag inte hann bädda imorse innan vi lämnade huset klockan 7.15 piiip), då. Då inser jag att jag faktiskt måste stanna. Och andas. Och pausa. Så jag sätter mig och dricker lite glögg.

Och så tänker jag att snart snart är det jullov, familjetid, sovmorgnar, långa frukostar, promenader, fika, spel, böcker, filmer och kramar från mina fina. Och därefter, när jullovet tar slut och vardagen drar igång igen, då måste jag faktiskt bli bättre på att inse att jag kan säga nej, att jag kan prioritera annorlunda och att jag faktiskt inte kan göra allt på en gång.

6 kommentarer på “När bollarna är för många och händerna är för få”

Skriv en kommentar »

  1. Kommentar från: Maria

    Varför blir det gärna så i december? När allt man vill är att det ska vara mysigt. Jag köper legokalendrar o stryker allt ”nice to have” men kaos iaf. Kram vännen!!! I januari börjarnya möjligheter tänker jag.


  2. Kommentar från: Anna

    Nej, allt hopar sig sannerligen. Och det hjälper ju inte att säga att man inte behöver göra allt, för det är ju saker man vill. Även om allt blir samtidigt..<3 hoppas det snart lugnar ner sig!


  3. Kommentar från: Annica

    Ja du, jag säger det som jag alltid har tyckt och tänkt, att lärare/fritidspedagoger/förskollärare gör ett fantastiskt jobb! Det verkar vara ett otroligt krävande yrke, där det läggs ner enormt mycket tid på olika aktiviteter runt omkring den riktiga verksamheten!
    När jag slutar halv fem kan jag släppa mitt jobb, har inga måsten efter arbetstid. Så jag känner att jag har tid att hinna med allt, även om man självklart hade velat träffa barnen längre stunder per dag och en man som reser mycket. Tid finns.

    Hang in there! Som du säger, snart kommer de många dagar då du kan koppla av, ta det lugnt och mysa med familjen! Du har i alla fall självinsikt och det är bra!

    Kram

    Ps: vi köper också legokalendrar och chokladkalendrar, paketkalendrar står mormor och morfar för ;)


  4. Kommentar från: Therese

    Oj, jag blev trött av att bara läsa om allt du ska hinna med… Hoppas du får lite skön återhämtning och mindre på schemat!


  5. Kommentar från: Annah

    Jag är sjukskriven på grund av allt det där just nu, eller snarare vad det skapar, stress. Så ta hand om dig. Plocka bort lite, så du slipper stressa och kan njuta av vardagen och att vara med din familj.

    Kramar


  6. Kommentar från: Helena_C

    Känner igen det där. Upp o ner, fram o tillbaka, hit o dit. Överallt ska man vara och ändå har man bara 24 timmar på det där dygnet som de rekommenderar att man ska sova ca 7 timmar av. Puh… men som du säger, man kan säga nej. Ibland måste man inse att man inte kan vara överallt. Även om man så gärna vill.
    Av ngn anledning kommer jag inte in på din hemsida som vanligt när jag går in via plattan och jag kan inte längre logga in. Kan något ha hänt?
    Trevlig helg!





Lämna kommentar

x0 ;) :tired: :sne: :sad: :redface: :razz: :pleased: :o :mmm: :love: :lol: :heart: :evil: :dead: :cry: :P :D :) :(