Det ljuva kvällsljuset
Att ljuset är A och O vet de flesta som fotograferar. Starkt solljus mitt på blanka dagen en sommardag ger inte de bästa bilderna – då vill man in i skuggan för att hitta jämnt, milt ljus. Men om man kan förlägga fotograferingen till kvällen – då har man möjlighet att få fotomagi i kvällssolen 
.
Vi hade riktigt kul igår, jag och Elliot och Loke, när vi fotograferade nere på stranden. De bjöd dessutom mig på ett rejält (välbehövligt) motionspass, för om man vill få bra bilder då ska de lekas och skojas fram. Så vi hade springtävlingar i (djup) sand (min kondis är katastrof), klättrade på stenar, ålade på marken och hoppade från bryggan. Killarna var urduktiga och ställde både upp på mina konstiga idéer och hittade dessutom på massor av egna poser. Som rumpan-upp-i-vädret och puss-mun. Och jag hänger på såklart. För det är det som är så förbaskat kul när man fotar barn. Man kan ha en plan och i viss mån försöka hålla sig till den. Och komma med förslag och olika påhitt till barnen. Men till syvende och sist är det ändå barnen som bestämmer vilka bilder det blir, så till största delen är det bara att hänga på 
.
Och visst blev det bra? 
Här är några av mina egna favoriter. Sedan får Elliots och Lokes föräldrar göra sitt eget urval.
Förresten; har ni sett att jag har gjort en fejjansida? In och gilla. Om ni har lust, vill säga 
.
Magiska sommarkvällar
Du måste logga in för att läsa detta inlägg- inloggning nederst på sidan. Läs vidare i menyn under ”registrering”.
Man vill ju hänga med, inte sant?
Jamen sådärja. Sist på bollen igen, men nu har jag gjort en Facebooksida för det där uppdragsfotograferandet jag pysslar med ibland. Ärligt talat är jag lite osäker på vad jag ska ha den till, men man vill ju inte vara sämre än alla andra, eller hur? Och alla som har en blogg, ett företag, en butik, ett café eller vad som helst har ju en Facebooksida nuförtiden. Så ja – nu har jag också en. Inte för att det gör det hela mer avancerat eller seriöst – jag fotar fortfarande bara som hobbyverksamhet när jag har tid, för att det är så himla skoj .
Portfolion kommer ju givetvis ligga kvar här på bloggen som vanligt, men jag har åtminstone börjat med att slänga in ett par album med lite huller-om-buller-valda bilder på facebooksidan. Sedan tänker jag mig att jag kanske uppdaterar fb-sidan när jag gör någon ny fotografering, eller om jag uppdaterar bloggen med något fotorelaterat inlägg eller liknande. Eller vad tycker ni? Vad ska man ha den till egentligen? Ja ni hör. Jag behöver nog lite råd 
.
Om man nu känner för att kolla in den där rookie Facebooksidan för Lycklig foto, så kan man göra det här. Om man vill kan man även klicka på Gillaknappen – då blir jag glad. Om skulle man känna för det, får man även gärna dela den där sidan vidare . För att marknadsföra mig en aning till andra som kan tänkas vara intresserade. Det är liksom inte min bästa gren . Nu – way past bed time! Over and out.
Behind the scenes
Hahaha. Jag har hamnat på bild. In action. Jag ser ju inte klok ut, men jag bjuder på den. Även om jag ser ganska rolig ut. För jag måste medge att det faktiskt var lite kul att Lottas man Magnus, som definitivt kände sig färdig med att stå framför kameran vid den där familjefotograferingen för en månad sen, smög upp sin egen kamera och fotade mig.
Foto: Magnus Lingwall
Och ja, det är ju faktiskt oftast sådär det ser ut när jag fotograferar. Jag ligger, sitter, springer, hoppar, klättrar, studsar – you name it. Speciellt vid barnfotograferingar då det gäller att följa mycket mer än att styra. Inte konstigt att man har sand både i skorna och fickorna när man kommer hem . En fotografering är oftast som ett mindre träningspass. Men så förbaskat kul!
En vykortsvacker dag
Underbara Ven. Vi har haft det alldeles alldeles ljuvligt. Tre nöjda, trötta småkillar och en fyrbenting sover redan som stockar. Jag ska alldeles strax sälla mig till deras skara och sova sött. Varm inombords efter en av sommarens bästa dagar ♥.
Och minneskortet är välfyllt såklart. Så det kommer mer från den där vackra ön mittemellan Sverige och Danmark. Såsmåningom.
Han är vår päronsorbet ♥
Malin Wollins blogg återkommer jag gärna till. Härligt befriande opolerat. Känns på riktigt. Ja, jag gillade den där bloggen innan, men nu gillar jag den ännu mer, för igår skrev hon ett riktigt-huvudet-på-spiken inlägg kring det där med att få en liten trea. Jag som inte riktigt har lyckats beskriva hur det är när folk frågar – läs här istället .
Och Noah, han är allas vår efterrätt. Att vi ville försöka få barn från första början var ganska självklart för oss. Att vi skulle försöka oss på två barn var inte heller något svårt beslut. Men det där med en trea funderade vi på länge och väl innan vi bestämde oss. Och med facit i hand var det ett av de bästa besluten vi fattat någonsin. Fastän det var en allt annat än lätt resa innan vi hade honom hos oss. För vad vore cirkusen utan vår lilla pruttrumpa? Den sista underbara pusselbiten ♥.