Somriga barnben
Sommarlov. Theo och hans bästa vän i trädgården. Somriga barnben. Blåmärken och skrubbsår. Soliga dagar och flädersaft. Vattenmelon och grillos. Skratt, skrik, lek, bus. Cykla, gräva och klättra. Vattenpistol och såpbubblor. Äta frukost på altanen och bjuda på kaffe i lekstugan. Vänner, kärlek och kramar. Syskon och hund. Så hoppas jag mina barn kommer få minnas sina somrar 
.
Sommaren går ofta så fort att jag i slutet av augusti helt plötsligt undrar vad som hände. I år har jag förmånen att ha min sista (nästan) helt mammalediga sommar med mina pojkar. Jag ska försöka njuta av den så mycket det bara går innan den plötsligt tagit slut.
Pojkarnas fruktträd
Du måste logga in för att läsa detta inlägg- inloggning nederst på sidan. Läs vidare i menyn under ”registrering”.
Vår trebente vän – EllaElla
En av nackdelarna med att resa till medelhavsländer är alla hemlösa hundar och katter man ser överallt. I många av länderna runt medelhavet är synen på husdjur helt annorlunda än här i Sverige, där våra djur är familjemedlemmar som vi inte sällan, på gott och ont, förmänskligar. I länderna runt medelhavet står istället många hundar och katter hemlösa och är både sjuka, magra och/eller skadade. Djuren har helt enkelt inte lika hög status – vilket är en form av kulturkrock.
I Chania på Kreta finns det idéella djurhemmet Noah´s Ark, som är en del av organisationen Action for Animals. Där tar man hand om, behandlar och placerar om herrlösa djur. När jag var på studieresa för ett par år sedan fick vi titta in på djurhemmet och jag har full respekt för allt jobb volontärerna lägger ner för att hjälpa hemlösa djur och ge dem en andra chans. Vilket jobb de gör!
Fortfarande finns det givetvis ensamma hundar och katter utan hem överallt på turistorterna, även om de numera tycks vara färre. I Kalives, som är en liten by, var antalet hemlösa djur förvånansvärt få, men några fanns det trots allt. Jag blir alltid otroligt illa berörd av djur som far illa eller som inte har något hem, och på vår senaste semester fick vi ofta sällskap av en relativt ung, brun och vit blandrashund. Han höll sig oftast i närheten av vårt hotell och var söt, snäll, mild och sällskaplig. Hans ena bakben hängde i en underlig vinkel och dinglade och var i princip oanvändbart, men han skuttade fram i ganska rask takt ändå. Troligtvis hade han varit med om någon olycka på huvudvägen där hans sprang mitt ibland bilarna emellanåt, och benet hade förmodligen fått självläka.
Om morgnarna när vi turades om att gå upp tidigt med Kasper brukade vår trebente vän komma traskandes ifrån stranden och sällskapa oss vid poolen där vi brukade sitta och ge välling. Jag brukade ge honom lite vatten och lite kli bakom örat. Sedan följde han oftast med oss längs med hela promenaden, alldeles brevid vagnen. När jag stannade för en kopp kaffe på torget, la han sig brevid. Jag brukade försöka ge honom en kaka eller ett kex ibland, men han verkade mest vilja ha kärlek, sällskap och lite omtanke. På eftermiddagarna vid poolen kom han ofta till oss, tittade på oss med sina stora bruna ögon, la sig tillrätta mitt ibland oss och suckade förnöjt.
Sista kvällen följde han oss ända till restaurangen där vi åt middag och låg i trädgården och väntade på oss hela kvällen. När den gamle greken som ägde stället skulle kalla på honom för att ge honom lite matrester (de flesta bybor verkade trots alla ganska snälla mot de herrelösa hundarna) ropade han på grekiska ”ella ella” (vilket jag tror betyder ”kom”)varpå Theo glatt utropade ”Mamma, nu vet jag äntligen vad han heter! Han heter EllaElla!” .
Trots att han inte hade något hem verkade han ganska glad. Tillgiven och kärleksfull. Lekfull trots sitt obrukbara bakben. Men att EllaElla är en av de där hundarna som inte har något hem gör mig så ofantligt sorgsen och det gör ont i hjärtat. Han hade trivts så bra i en familj. Det är inte mycket man kan göra för de där djuren som ingen vill ha där nere i Grekland – och det känns väldigt ledsamt. Den där veckan vi var där fick han åtminstone lite kärlek, lite omvårdnad. Vi kelade med honom, jag redde ut massa tovor i hans päls, han fick vatten, lite att äta och jag plockade bort ett tiotal fästingar som jag hittade i hans päls. Jag vet inte om det gör någon skillnad – men kanske. Kanske kände han att någon brydde sig om honom lite grann, även om det bara var för ett kort tag. Och det är ju allt jag kan göra.
Jag funderar ofta på hur det går för vår trebente vän där nere på Kreta. Som Pär sa; han kanske inte har det så dåligt. Han kanske trivs på egen hand, och kanske kommer det någon turist varje vecka som ger honom lite omsorg. Jag hoppas det är så. Och jag hoppas innerligt att det kanske finns någon som ger honom ett hem och att han klarar sig när vintern kommer 
.
Midsommar del II
Du måste logga in för att läsa detta inlägg- inloggning nederst på sidan. Läs vidare i menyn under ”registrering”.
Midsommar del I
Vänner, barn, hundar. Blommor, regn, sol. Sill, lax, köttbullar, färskpotatis, nubbe, jordgubbar. En traditionell midsommar. Härligt :smile: !
Det kommer troligtvis ett inlägg till med lite foton från midsommarhelgen – men ett låst sådant med foton på barn & vänner.
Pastellig sommarpresent
Sommarlov! Igår gick Theo sin sista dag på dagis och nu har vi sommarlov i sisådär två månader. Det ska bli skönt att inte ha några tider att passa och förhoppningsvis kommer Theo få chans att träffa sin dagiskompisar på lekträffar ändå, så att abstinensen inte blir alltför stor :smile: . Igår lämnade vi en liten symbolisk sommarpresent till personalen i fina pastellfärger – sommarfika med saft ifrån Lagerhaus och muffins med vit choklad och hallon som vi bakat i söta prickiga muffinsformar från Åhléns. Till detta hade jag gjort ett litet enkelt kort med en somrig bild på Theo från semestern. Ett litet, men välment bevis på uppskattning – Theo har turen att ha engagerade pedagoger som verkligen gillar sitt jobb, och det märks.
Idag firar vi midsommar med våra bästa vänner. Det blir jakt efter jordgubbar nu på förmiddagen, dans runt midsommarstången i eftermiddag och därefter traditionell midsommarbuffé. Och troligtvis sedvanligt kaos med ungar och hundar överallt :wink: . Glad midsommar!