Årets paketkalendrar
Precis som förra året satt vi en kväll häromsistens och drack glögg och slog in paket. I år blev det hela 48 små paket att slå in – inte för att Kasper är direkt brydd om sin kalender, men Theo är väldigt medveten om rättvisa vs. orättvisa, och vi vill inte att han ska tycka att han får fördel gentemot lillebror. Därav har även Kasper en paketkalender i år.
Barnen har fått varsin väldigt fin tomtedocka med 24 små fickor runt om, av sin mormor. En röd till Kasper och en grön till Theo. Nu hänger en tomtedocka utanför barnens rum och fickorna är fyllda med små paket.
Kaspers paket har vi fyllt med något så enkelt som duplo. Vi köpte en stor kartong med vanliga, blandade bitar och har helt enkelt slagit in två bitar i varje paket. Varje morgon när Kasper får sin paket med duplobitar säger han glatt ”OJ!” och springer raka vägen in i sitt rum till sin hylla och börjar bygga ♥. I Theos paket finns Lego Pirates julkalender – smidigt med 24 små påsar färdiga, och om man inte har lust behöver man inte ens slå in dem utan kan använda kartongen direkt. Vi har dock slagit in dem, just för att jag ville att den fina tomtedockan skulle användas. Det passar perfekt, dels leks det ju väldigt mycket med smålego just nu, och dels har de pirattema på dagis den här terminen, så Theo är ganska inne på pirater just nu :smile: .
+ & – efter första dagen i vårt nya kapitel
+Att byxorna till min jobbuniform passade, och till och med var lite stora (detta plagg har legat långt in i garderoben sedan jag övergick till mammabyxor när jag var gravid med Kasper för snart två år sedan).
-Att vi har fått gå ut hårt med avancerad familjelogistik (Pär lämna kl 8, jag hämta kl 15.30, hem och byta om, köra Theo till vänner – TACK snälla Hannah för både barn & hundpassning – åka och simma med Kasper, Pär hämta Theo och Biggles, komma hem samtidigt klockan 18, maten på bordet 18.25, julkalender och nattning).
+Att vi fixade första dagens familjlogistik helt okej – inga sammanbrott, inga tårar och det enda vi har tappat bort på vägen är ett par vantar. Båda barnen har haft det bra på dagis, även om Kasper var tröttare än tröttast när jag hämtade.
-Att jag saknar barnen.
+Linas matkasse. Jag bara älskar alla underbara nya sätt att förenkla vardagen som poppar upp på nätet numera. Igår fick vi vår första kasse och jag slängde snabbt ihop en tvåveckorsmeny med fem rätter från kassen och fem av våra vanliga snabba vardagsrätter. Idag åt vi Linas fisk i apelsinsås med broccoli och gröna ärtor. Klart på 25 minuter och det bästa var att jag inte behövde planera själv ett endaste dugg. Stor matlåda blev det över till imorgon oxå. Och sannolikt kommer vi bara behöva storhandla varannan vecka numera. Me like och värt varje krona!
-Att middagen blev för tok på sen och att Kasper i princip somnade med skeden i munnen. Vi måste ha en bättre plan för tisdagar när vi ska klämma in babysimmet oxå.
Dagens logistikproblem: Vi har bara bältesstol till Theo i den ena bilen. Bakåtvänd barnstol till Kasper har vi i båda bilarna.
Snabb lösning: Ny bältesstol till lilla bilen inhandlas omgående.
Tack och stor kram till alla som har skänkt mig en tanke idag – vilka fina vänner jag har som förstår att detta är en tuff omställning för mig. Sms, mail, facebook och här på bloggen – det värmer verkligen. Vi är otroligt glada för alla fina vänner vi har som både tänker på oss och som hjälper oss att lösa vardagspusslet! Nu – soffan. Även om jag inte kan påstå att det är speciellt påfrestande på jobbet just nu eftersom det verkligen är toklugnt, så känner jag mig lite trött – det är verkligen annorlunda mot mina vanliga dagar med barnen.
Slut på en epok, utelek, bus och massor av foton
Du måste logga in för att läsa detta inlägg- inloggning nederst på sidan. Läs vidare i menyn under ”registrering”.
Kvalitetstid
Vi har fått gjort en hel del i helgen. Kanske inte så mycket nyttigheter, men desto mer tillsammanstid. Adventsstjärnorna och ljusstakarna satte vi upp förra helgen, så det var redan fixat.
Istället blev det fredagsmys med mat, glass och Idol i fredags, och i lördags var jag och Theo på teater i stan med ett par kompisar. Riktigt roligt. Spöken och monsterfällor och vänner och konstiga ljud som inte finns. Både Theo och hans kompis var helt uppslukade! Det blev även tid till lek i lekparken i stadsparken som Theo gillar. Sedan åkte vi direkt till ett mysigt namngivningskalas hos våra vänner. Jag hade gjort en wordletavla som vi gav dem i present :smile: .
Väl hemma gick jag och Theo raka vägen till vår lilla skog eftersom vi sett anslag om att Tomten himself skulle finnas på plats där denna kväll. Och minsann. I mörkret i skogen var det tänt marschaller längs stigen, och när vi letat oss fram satt självaste Tomtefar därinne. Riktigt mysigt! Vem kunde ana att Tomten bor här i vår lilla byn?? 
Theo var väldigt duktig och lämnade sin önskelista till Tomten, berättade vad han hette, hur gammal han var och vad hans hund hette. Med sig hem fick han en gottepåse och en ballong. Lyckan var gjord!
På kvällen somnade barnen tidigt och jag och Pär åt en god middag i lugn och ro – vi brukar försöka hitta på något själva på vår årsdag – och igår hade vi kommit upp i 11 (!!) år. Vi säger varje år hur konstigt det är att tiden går så fort, att vi redan varit tillsammans så länge. En bra avslutning på en bra dag!
Idag har vi tagit en skogspromenad hela familjen, och sprungit, lekt och busat med Biggles. Jag tog några foton på barnen som faktiskt blev ganska fina. Ska publicera dem vid ett senare tillfälle bakom lås och bom. Det blir inte ikväll dock, ikväll ska vi nämligen dricka glögg och slå in inte mindre än 48 små paket till pojkarna… På tisdag ska paketkalendrarna börja öppnas. Det närmar sig jul…
Vad lite solljus kan göra
Du måste logga in för att läsa detta inlägg- inloggning nederst på sidan. Läs vidare i menyn under ”registrering”.
Ljus och juliga dofter
Datumljuset är redo att börja användas – vi ska bara jobba oss ner till 1:an innan tisdag. Theo har full koll på att tomten kommer när ljuset brunnit ända ner till 24. Men han tycker det brinner förfärligt långsamt, säger han :wink: . Eftermiddagen igår ägnades åt att baka lussebullar. Jag gillar förvisso att baka, men egentligen är jag inte sådär speciellt förtjust i sådant som ska jäsa i flera omgångar, det tar på tok för lång tid för min smak. Men jag gillar att ha traditioner och jag vill att barnen ska få känna lite juliga dofter i huset – därför blir det lussebullar varje år. De där med kesella är dessutom nästan omöjliga att misslyckas med 
.