Fina fredag. Igen.
Tiden går galet fort. Poff. En vecka till har runnit förbi. Vi har hittat en riktigt bra fredagsrutin; jag väcker Theo, fixar frukost till honom och skickar över honom till grannen för skjuts till skolan. Sedan blir det soffmys för mig och minstingarna med tända ljus och morgontv. Kaffe i lugn och ro på morgonen – me.like.a.lot. Sedan tar vi en morgonrunda runt kvarteret med Biggles. Han brukar komma tassandes ner för trappan vid 10-snåret.
Förmiddagen går sedan åt till diverse nödvändigt hemmapyssel, tvätt, bädda om i sängarna, röja i köket. Noah sover oftast gott på förmiddagen och Kasper trivs med att skrota runt och leka lite här, bygga lite där och hjälpa mig med både det ena och det andra. Sen fixar vi lunch – idag blev det plättar efter önskemål från lillebror – innan vi klär oss, stoppar minstebror i vagnen och promenerar till skolan för att hämta Theo. Oftast blir det en sväng inom affären eller bageriet för att komplettera med något till kvällens fredagsmys och det är så skönt att inte behöva stressa utan kunna låta promenaden hem ta den tid det tar.
Lite mellis, ofta framför en film – Theo brukar vara ganska trött om fredageftermiddagarna efter en hel skolvecka – och ja, där är vi nu. Dagens matiné är Rasmus på luffen. Om nån timme kommer pappan hem och vi håller helg. Det blir favoritkyckling i ugnen till middag ikväll. Och B&J till efterrätt såklart. Fina grejer det!
Och bilden då. Jag kallar den ”Att lära av sina misstag. Eller inte”. Varje dag, och jag menar varje dag utan undantag, klättrar Kasper upp på den där klätterväggen på skolgården när vi ska hämta Theo. Och varje dag slutar det med att han inte kommer ner utan sitter högst upp och gastar. En treårings envishet är emellanåt ganska underhållande :-).
Förresten, är det någon som använder wordpressappen för iphone som vet hur sjutton man får bilder i inläggen centrerade? Det irriterar mig att de blir vänsterställda, men jag kommer inte på hur man ska göra för att få dem i mitten. Trevlig helg!
Min bror och jag
Kasper är så vansinnigt förtjust i sin lillebror. Tar alla tillfällen i akt att mysa med honom, vill ha honom brevid när han leker, vill hålla, vill hjälpa. Visst blir det lite hårdhänt och klumpigt ibland på en treårings vis, men han vill så väl. Även Theo är otroligt glad för Noah, och hjälper och pussar så gärna, men han har så mycket annat för sig med fotboll och kompisar och skola, så det blir väldigt mycket Kasper som pysslar med sin lillebror. Som här, en söndagkväll medans jag vek tvätt – småbrorsorna på en filt brevid. Guldögonblick ♥.
Vakna till vinter
Ja, inte riktig vinter med snö då. Inte ännu. Och det får gärna vänta lite om man frågar mig (man kanske kan lägga in en beställning på rejält med snö ungefär kring skolavslutningen runt den 21 december? För att sedan återgå till den här sortens väder efter trettonhelgen? Går det månne?) Men igår vaknade vi med en frostklädd vacker gräsmatta och strålande sol. Underbart. Det här måste bara vara den bästa hösten i mannaminne.
Noah och det svarta molnet
Både när Theo och Kasper var bebisar läste jag i ”bebisbibeln” – Växa och upptäcka världen – som handlar om barnens utvecklingsfaser under de första levnadsåren. Många gånger har jag önskat att det funnits en fortsättning på boken, för det är ju inte direkt lättare att förstå sig på en treåring. Nåväl, hursomhelst. Boken bör definitivt tas med en nypa salt, men kan ändå ge en viss vägledning i att förstå varför bebben beter sig som den gör emellanåt. Nu finns boken inte att köpa längre, men givetvis finns den istället som app – The wonder weeks. Hur bra är inte det? Fantastiskt om man frågar mig. Ibland känns det som om det är hundra år sen Theo var bebis och man var tvungen att bläddra i en vanlig bok (det ska man förvisso inte på något vis förkasta, men jag är ju oneklige barnsligt förtjust i min iphone) ;-) .
Utvecklingsperioderna korrigeras efter beräknat födelsedatum, och eftersom Noah föddes ett par veckor tidigare än beräknat, bör man räkna med att han gör sina utvecklingssteg ett par veckor senare än sin faktiskt ålder. Och Noah befinner sig definitivt vid ett svart moln just nu. Det första utvecklingssteget. Blir lätt ledsen (eller tokförbannad) utan direkt anledning, vill helst bara ligga i famnen, vill amma stup i kvarten. Så idag har vi bara tagit det lugnt. Just nu behöver han mest bara få vara nära för att må bra, så därför hänger vi i soffan mest hela dagen. Och bara myser ♥. Vädret inbjuder inte till något annat heller för den delen, det är riktigt rått ute idag. Om ett tag ska vi hämta brorsorna, och därefter till BVC för vägning och 7veckors läkarbesiktning.
Stolt kusin
Har ni någonsin sett en stoltare kusin? Ellinor var glad som en speleman när hon äntligen fick träffa minstekusin häromdagen (ja på min sida lär han alltid vara minst, även om han upphörde vara minstekusin på pappans sida redan efter tre veckor).
Äntligen!
Jösses. Som han har väntat. Aaaaaalla andra har tappat tänder. Och han har vickat och vickat på den där lösa tanden sedan, typ i juli. Och så äntligen, i fredags trillade den ut. Och nu har han världens finaste glugg och har nåt ännu en milstolpe i en sexårings värld ♥.
Och ja, tandfen kom såklart. Tanden i vattenglaset var utbytt mot en guldpeng på lördagsmorgonen. Utan att någon hört henne. ”Hon måste bara äga på att smyga alltså” konstaterade den tandlöse snabbt 
.