1/2
Du måste logga in för att läsa detta inlägg- inloggning nederst på sidan. Läs vidare i menyn under ”registrering”.
Lycklig som en tornado på en campingplats
På Klong Daostranden på Koh Lanta, där vi bodde, har många av barägarna grävt upp små gropar där de lagt mattor och kuddar och satt ett litet bord. Mysigt att sitta och ta något att dricka innan middagen. Theo hade ju alltid sin fotboll med sig, och flera kvällar när han och Kasper lekte med bollen anslöt flera thailändare och spelade boll med grabbarna. Det är riktiga guldstunder det där, att sitta i en sandgrop tillsammans med maken och bebisen och dricka nåt gott, och kolla på solnedgången med storkillarna som leker precis nedanför. Eller som Theo sa, när vi frågade honom vad som varit bäst på semestern: ”När vi varit tillsammans allihop. Och när jag spelade boll på stranden med Thailändarna. Då är jag lycklig som en tornado på en campingplats” 
(och nej, det sistnämna har han inte kommit på själv, han har helt enkelt kollat kollat väldigt mycket på ”Bilar” och snott Bärgarns uttryck 
. Men det blev både väldigt roligt och väldigt charmigt i sammanhanget han sa det ♥.).
Och sådana där stunder, som de där kvällarna när vi satt i en grop på stranden på Koh Lanta – ibland bara vi, ibland i sällskap med fina vänner – är en liten del av vad jag älskar med Thailand. Att det är så lätt att bara vara. Att människorna är så vänliga. Att solnedgångarna är så vackra. Och jag är oändligt glad att vi faktiskt fick sådana fina minnen även från den här resan.
Sweetie ♥
Du måste logga in för att läsa detta inlägg- inloggning nederst på sidan. Läs vidare i menyn under ”registrering”.
Lovande
Akututryckning
Ni vet den där tiden mellan vinter och vår då man börjar ta fram barnens vårkläder och inventerar vad som fortfarande passar (brukar vara väldigt få saker) och vad som behöver införskaffas (brukar vara det mesta)? Vi missade helt den där tiden i år. Det var vinter och skitkallt när vi åkte till Thailand och när vi kom hem nästan en månad senare var det vår på riktigt. Och mycket riktigt, väldigt mycket var såklart för litet. Somligt av Theos kläder kan flyttas över direkt till Kaspers sida i hallen, och Noah har en del arvegods han också. Men det krävdes ändock en runda till stora köpcentrumet ikväll, och jag är ganska nöjd med mig själv som hittade det allra mest akuta på mindre än en timmes tid.
Ny skaljacka till Theo, ny windstopper till Kasper och fleece (och matchande mössa) till Noah. Fint och färgglatt. Me like. Skor blir nästa projekt.
Home sweet home
Vi är hemma nu. Tre veckor i Thailand och många erfarenheter rikare. En hel del oönskade sådana. Det som inte dödar det härdar heter det ju och vi har lärt oss en hel massa om sjukvård i ett annat land, om hur man får hjälp hemifrån på bästa sätt och om hur man klarar mer än man tror. Vi har också fått en del av det där vanliga som vi älskar med Thailand; geniun thailändsk vänlighet, fantastiska stränder, värme, massor av bad, underbar mat, solnedgångar, tid att läsa böcker, spela spel, prata, bara vara. Det kommer mer om resan framöver; en sedvanlig reseberättelse med massor av foton givetvis, men även tankar (låst, precis som nedan) kring Noahs sjukhusvistelse och vad vi var med om där.
Det blev en annorlunda resa den här gången. Tack och lov avslutade vi med den fina delen – det hade varit hemskt att åka hem direkt efter den långa sjukhusvistelsen – nu fick vi istället lugna dagar på härliga Koh Lanta tillsammans innan vi åkte hem. Även om vi enligt doktorns ordination höll Noah inomhus och därmed fick dela på oss en hel del, hade vi det helt okej. Det bästa med att ha kommit hem igen är faktiskt att ha nära till ett tryggt och välkänt sjukhus. Och att slippa fler myggbett. Jösses vad myggen varit envetna den här gången. Jag har typ hundra sönderkliade bett. Och så har vi fått hem den lurvige igen. Så nu är familjen komplett – alla sex är hemma. Trötta, men hemma och tillsammans. Hemresan tog från dörr till dörr 26 timmar inklusive 5 timmars väntan på flygplatsen i Bangkog, men det gick fantastiskt bra. Barnen är så himla duktiga när vi reser! Dessutom sov alla tre så gott som oavbrutet i sju timmar under långflygningen på vägen hem.
Hemma i Sverige väntade våren när vi landade igår. Och sommartid med ljusa kvällar! När vi kom hem stod fina tulpaner från köksbordet från våra grannar som vaktat huset åt oss. Vi bjöds på grillunch utomhus och solen sken och vi tog fram sittdelen till Noahs vagn för han har vuxit massor medans vi var iväg. På det stora hela känns det helt okej att vi är hemma igen. Men min kropp hänger sig envist kvar vid Thailandstid och tror således att det är mitt i natten nu. Därför avslutar jag årets mest osammanhängande blogginlägg och går och lägger mig istället – Godnatt!