Jag har varit ute och sprungit. And I hate it.
Som ett led i mitt bli-av-med-post-gravid-kilon behöver jag röra mig mer. Så enkelt är det. Mer motion. Bättre kondition. Det räcker inte med promenader. Även om jag inte ens med bästa vilja i världen kan påstå att jag tycker träning är kul. Nej. Jag tycker verkligen inte det är kul.
Hursomhelst. Att gå ut och springa är det enklaste – man kan börja direkt utanför dörren. Så ikväll har jag sprungit en runda. Den första på jag-vet-inte-när. Det syns kanske på mina springskor att jag inte är någon flitig löpare – skorna har flera år på nacken och med tanke på det är de pinsamt lysande vita ;-). Ut ur byn tog jag mig åtminstone, en bit utåt landet och vid åkrarna – totalt 3,8 kilometer, allt enligt runkeeper.
Men tro inte jag orkade springa hela vägen. Nej nej. Jag sprang kanske ungefär 3/4 delar och powerwalkade (som det så fint kallad) däremellan. Ärligt talat, min kondis är så dålig att jag tror inte jag hade kunnat springa hela rundan även om jag vore hotad till livet. I sådana fall hade jag nog haft bättre odds om jag lagt mig ner och spelat död.
Och jag förstår verkligen inte alla som säger att det ”…är så skönt att komma ut och springa”. Skönt!? Menar folk verkligen det eller är det bara något man säger? Skönt är det däremot att sitta i solen under parasollet på altanen med en bra bok och en kopp kaffe. Det är skönt det! Smaken är ju dock som baken sägs det, så visst. Jag kan köpa att det finns de tycker annorlunda. Men jag, jag tycker bara det är asjobbigt och urtrist att springa (och det måste väl finnas fler som jag, som mest tycker det där med träning är ett nödvändigt ont?!). Och dessutom kommer jag förmodligen ha träningsvärken from hell imorgon. Men – tyvärr – jag behöver göra nåt åt mig själv. Punkt. Så nu får det bli så här. Kanske kan jag någon gång framöver klara att springa hela den där rundan (men det vete sjutton alltså. Det verkar osannolikt).
Efter rundan kom jag fram till att det enda som är bra med att ge sig ut att springa är A/ det känns trots allt ganska bra att man gjorde det. När man kommit hem och satt sig vill säga. B/ Att jag faktiskt KAN springa överhuvudtaget! Vid den här tiden förra året kunde jag knappt gå ner och hämta på dagis, vilket är en sträcka på ungefär 100 meter. Och värre skulle det bli. Men nu är det en annan vår :-). En vår utan blodpropp.
Nu ska jag ta mina trötta trötta ben och släpa mig upp till sängen. Godnatt!
16 kommentarer på “Jag har varit ute och sprungit. And I hate it.”
Lämna kommentar
Heja! Duktigt!
Åh vad du är duktig!! Har ännu inte kunnat förmå mig att ge mig ut, men det är som du skriver ett måste inom en snar framtid. Men min inställning till löpning är tyvärr detsamma som din så det finns mycket som prioriteras innan…
Ha ha… Jag skrattar åt ditt härliga inlägg, Pernilla. Samtidigt som jag är GRYMT impad! Jätteduktig du är! Springa är inte heller min grej. Men det verkar ju ligga i tiden att plåga sig själv så där. Ha ha…
Man kanske skulle prova!?
Kram.
Näe, det är inte så kul att springa. Som tur är brukar det gå över snabbt och det är hmla skönt efteråt. Dvs innan träningsvärken börjat….
Heja dig! Det skulle jag också behöva, men har samma inställning som dig. Dessutom dåliga/trasiga knän att skylla på. Härliga inlägg senaste dagarna med härliga bilder. Ha det fint i värmen.
Bra jobbat! Nej jag tycker inte heller det är skönt att gå till gymmet el springa! Men jag tycker det är grymt skönt att komma hem efteråt!
Bra jobbat! Nej jag tycker inte heller det är skönt att gå till gymmet el springa! Men jag tycker det är grymt skönt att komma hem efteråt!
JAG har nog världens sämsta kondition… du kan känna dig lugn =)
Bra kämpat !!!
Heja!
Men jag måste säga att du får ha i åtanke att det är just nu, dom första gångerna, som träningen är absolut jobbigast och tuffast! Om du jämför med nån som springer t.ex. 5km ett par ggr i veckan (alltså absolut inte mig själv, om det nu lät så… :-), så upplever ju du den tuffaste träningsrundan.
Så det kan ju ligga nåt i att den som är tränad kan uppleva det som skönt :-)
(Det var dock länge sen jag själv upplevde det… borde ta och snöra på skorna jag med…)
Åå det hade kunnat vara jag som skrivit detta inlägget. Det är nämligen precis likadant för mig…
Bra jobbat dock!!
Heja dig! Vad duktigt av dig!
Jag hatar också att springa. Tycker inte heller att det är skönt. Jo efteråt när man får slänga sig på gräset och leta reda på andingen som man tappat nånstans på vägen. Och precis som du säger, så är man ju nästan orörlig sedan i flera dagar pga träningsvärk. Hua!
Kram
Men att springa 3/4 av 3,8 km är väl bra om det är första gången på länge, eller? Jag delar din inställning till det där med att springa men inser ju också att lite mer motion inte skulle skada. Det är ju dock grymt skönt efteråt och man känner sig SÅ nöjd!!
Någongång i framtiden tänkte jag att jag också skulle ge mig ut och springa. Men inte just nu….
Bra jobbat Pernilla!! Jag tillhör ju en av dem som tycker att det är skönt:) Inte skönt som att sitta-i-en-solstol-vid-poolen-skönt, men ett skönt långdistanspass i lugnt tempo är för mig som en skön promenad. Plus att det känns så himla gött efteråt när man lägger upp fötterna i soffan:) Så kämpa på (det är ju dessutom grymt mot grav-kilon när du kan avverka några km – ngn mil i vecka!).
Kram och keep going!
Håller med dig. Det finns nog inget jag just nu kan komma på som är tråkigare än att springa…
Åh fy för att springa :-/. Jag gillar ju att träna men att springa/jogga absolut hatar jag. Men jag måste ändå erkänna att jag lockas av enkelheten i det hela. Ett par skor när som helst och start precis utanför dörren.