Händer sådant här i Sverige?
Igår när jag gått och lagt mig slog jag på tv:n och hamnade i en repris av Uppdrag gransknings avsnitt ”De förlorade barnen” . En dokumentär om två små barns öde – där de av kommunens socialtjänst abrupt slets ifrån den fosterfamilj där de levt i fyra års tid, sedan de var fyra veckor respektive elva månader gamla -för att omplaceras till en annan fosterfamilj. Utan att ens få säga adjö togs barnen ifrån den enda familj de kände till. Se dokumentären – den berör och är gripande långt in i själen. Dokumentären visar all bakgrundsinformation och har forskat i hela utredningen kring barnen. Kan det här verkligen hända i Sverige? Hur kan barn bli behandlade på det här viset? Av våra myndigheter? Jag har inte kunnat släppa tanken på dessa små barn, som under ett års tid nu blivit runtskickade mellan den biologiska mamman, som inte klarar vårdnaden om dem, och flertalet olika fosterfamiljer – när det enda de önskar och ber om är att få komma tillbaka till det enda hem de minns och vet om.
Uppdrag granskning och annan medias bevakning av ärendet tycks ha rört om i grytan och kommunens agerande kritiseras starkt – förhoppningsvis ska sådan här barnmisshandel inte behöva förekomma i vårt trygga lagomland framöver. Här finns fostermammans blogg om kampen för att få tillbaka barnen hem till tryggheten. Det finns även en Facebooksida med information. Uppdrag granskning visar att man i det här fallet bara sett till förälderns rätt till sitt barn, även om föräldern ifråga inte fungerar normalt, och inte alls till barnens rätt. Frågan är om skadan för just de här barnen går att reparera – och det är den tanken som har följt mig idag, och jag undrar så om de kommer få komma tillbaka till sin uprsprungliga fosterfamilj.
5 kommentarer på “Händer sådant här i Sverige?”
Lämna kommentar
Jag har följt detta också. Helt fruktansvärt o obegripligt!
Men du vet min åsikt om sociala myndigheter o deras sätt att handlägga saker o ting. Barnens bästa sätts inte i första hand! Hoppas sånt här ”ruskar” omkring o ett flertal sociala instanser får en tankeställare.
För barnens rätt kan jag stånga mig blodig även där det inte gått så här fruktansvärt!
Fy!!
Kram mor
JAg skäms över att detta kan hända i Sverige. Färstår verkligen inte hur någon ens kan komma på att ta ett sånt korkat beslut…
Håller iallafall mina tummar att barnen får komma ”hem” igen.
Kram
Nu har jag inte sett programmet men jag blir alltid lite kritisk då det känns som det ligger något bakom som inte kommer fram. Kanske för att jag själv arbetar inom socialtjänsten och vet hur bakbundna vi är med sekretessen.
Jag har också sett iden eftersom jag varit med om en nästan exakt likadan sak när jag jobbade på en skola. Jag trodde då att det var min egen kommun som var totalt inkompetent men fick ju bevis på att det tydligen händer på fler ställen. Mitt hjärta blöder för barnen och trots att det ”jag” var med om skedde i början på 2000-talet kan jag fortfarande undra hur det gick för barnen i min klass. Aj, vad ont jag får i hjärtat nu. Bra att du tar upp detta!
Kram!
Jag såg också programmet och du skriver precis det jag känner. Så fruktansvärt för de bägge barnen. Jag fick verkligen ont i magen! Man tror inte att detta händer i vårt land. Man hoppas inneligt att det ordrar sig för de bägge barnen så att de få tillbaka tron på vuxna.