Skräpväder
Kolla in väderkartan. Allvarligt. Vilket skräp. Det blåser 18 meter per sekund ute och regnar på tvären. Theos fotbollsmål har blåst sönder fullständigt inatt, vilket orsakade stora krokodiltårar imorse när detta upptäcktes. Nu har tårarna torkat (pappa kan laga målet. Har jag lovat) och storebror är i skolan. Jag planerar att gå ut så lite som möjligt idag.
Sjukstatusen är bättre, Kasper är helt kurant igen. Fast ovanligt trött (sover fortfarande klockan 08:50) och har ingen vidare aptit. Min hosta är dock helkass vilket börjar bli lite tröttande. Skönt att börja dagen lugnt i soffan med Nyhetsmorgon (som omväxling. Kasper sover ju – annars är det utan undantag Bolibompa som går här på morgonen) och en kopp kaffe. Biggles ligger på mina fötter och datumljuset brinner på soffbordet.
I eftermiddag ska de stora barnen åka till farmor och farfar på pyjamasparty och pepparkaksbak tillsammans med kusinerna. Det blir ovant för mig och Pär att bara ha ett barn hemma – det hör inte till vanligheterna. Vi ska avsluta julklappsinköpen som vi påbörjade igår kväll. Det gör vi i godan ro i varsin soffa med laptop och iPad. Lite glögg på det och man har den bästa sortens julhandel. Vägrar ge mig ut i julhysterin på stora köpcentrumet och i stan. Det är väl värt fraktkostnaden att slippa ut och trängas med alla andra människor i Skåne. Och deras baciller (det räcker så bra med de vi får från skola och dagis). Dessutom är det fler och fler nätbutiker som kör fraktfritt.
Ha en fin fredag. Och håll i hatten!
Finns inget bättre
Ibland om morgnarna är man så trött efter en natt med för lite sömn, att man inte vet hur man rimligtvis ska kunna ta sig igenom dagen. När man då möts man av ett sånt där underbart tandlöst leende som får hjärtat att svämma över, från den finaste lilla människan i världen. Med de allra gosigaste, mest knubbiga små armarna som finns. Ja. Då känns det där med sömnbristen faktiskt alldeles alldeles oviktigt trots allt ♥.
Och på nåt sätt tar man sig ju alltid igenom dagen. Med mycket kaffe ;-) .
Lookie lookie! Hands!
Du måste logga in för att läsa detta inlägg- inloggning nederst på sidan. Läs vidare i menyn under ”registrering”.
Sjukstuga har vi allihopa, allihopa, allihopa
Kasper är varm som en kamin. Klagar över ont i öronen. Hostar. Har fått börja inhalera med en kortisonkur igen. Min hosta är gräslig. För att inte tala om huvudvärken. Pappan har ont i halsen. Hunden lär få ont i magen inom en snar framtid eftersom han snodde lillebrors leverpastejmacka nyligen. Blä alltså. Vad synd det är om oss. Dessutom ligger vi efter med datumljuset. Det sistnämnda bör vi väl dock kunna åtgärda ganska lätt eftersom vi planerar stanna här i soffan hela dagen (och kolla på ”Brrrronja Rrrrövardotter”, Kaspers nya favvo) så får ljuset vara tänt här på soffborder. Är inte feber och öronont bättre imorgon får vi gå till doktorn med Kasper.
Egentligen, om man ska se det hela lite mer från de ljusa sidan, så är detta – förutom en släng av feber i slutet av augusti för Kasper – i princip vår första sjukperiod sen i april. Theo och Noah är dessutom krya än så länge. Och så har Pär hittat sladden till min kamera (han är mycket bättre än mig på att leta). Så visst finns det ljuspunkter även i sjukstugan.
Förresten, btw, för er som mobilsurfar så har Lotta (missa förresten inte att kolla in Lottas nya, ursnygga företagssida!) fixat ett mobiltema till min blogg, bra va? Tycker man inte det är bra kan man stänga av det längst ner och få den vanliga sidan även i mobilen. Själv tycker jag det är väldigt smidigt.
Got to go, har viktiga saker att göra. Som att krypa ner under en filt med bebisen på magen och treåringen brevid.
Saker jag ogillar just nu
Att Kasper har 39 graders feber och ont i öronen.
Att jag har en hemsk hosta och förskräcklig huvudvärk.
Att vi kommer vara utan ström imorgon i fyra timmar när jag kommer vara hemma med en sjukling (note to self: ladda Paddan. Innan strömmen ryker kl 12.15).
Att sladden till kameran tycks ha gått upp i rök (förmodligen letar jag bara för dåligt. Men hursomhelst är den borta) så att jag inte kan flytta bilder till datorn.
Att jag är så förbaskat oteknisk så jag inte får minneskortsläsaren fungera.
Att jag är så förbaskat oteknisk att jag inte heller lyckas flytta bilderna genom att stoppa minneskortet direkt i datorn.
Och för att kompensera ovan gnäll en aning kan jag berätta att det faktiskt, vid närmare eftertanke, även finns en del saker som jag gillar just nu:
Att både store och lillebror fått idel beröm på sina respektive utvecklingssamtal idag.
Att vi snart ska äta mormors goda köttbullar till middag.
Att minstebror blev väl godkänd på tvåmånadersbesiktningen.
Att den sistnämnde idag på allvar upptäckt att det där som sitter längst ner på hans armar är hans händer (han har jobbat stenhårt idag med att ömsom titta fascinerat på dem, ömsom tugga på dem alternativt slå dem i pannan på sig själv).
Konsumera mera. Eller?
Det senaste åren tycker jag att internet och bloggvärlden har hamnat i nån sorts galen karusell av överkonsumtion. Det som förr var bra tips på saker som olika bloggare gillade, tips på inredning, vardagsbloggande och så vidare handlar nu mer och mer och mer om att köpa saker. Dyra saker. Och MÅNGA saker. Inredningsprylar, möbler, kläder, barnkläder, leksaker. Ofta i prisklasser som i min värld är rena fantasisummorna. Det klickas hem saker hit och dit och fram och tillbaka (för övrigt tror jag att nätshoppingen är en av anledningarna till att Posten överlever) och man behöver så himla mycket saker. Många ”stora” bloggare, som har tid att blogga ofta och mycket, är föräldralediga eller jobbar lite, så i mina ögon borde det ju i rimlighetens namn inte vara ekonomiskt rimligt att kunna spendera sådana summor pengar som det ofta handlar om (alla har förmodligen inget gigantiskt arv eller en trissvinst i bakfickan). Shoppingen och de så kallade ”tipsen” har fullständigt tagit över många av de bloggar som jag gillade förut. Det personliga, det verkliga och vardagliga, försvinner allt mer till förmån för konsumtion.
Så kallade ”feel-good” bloggar med ständigt harmoniska glada barn som bakar bullar och tindrar med ögonen, med dagens (jättedyra) outfit länkad (givetvis) i hem med inredning (länkad, givetvis) till galna priser, svämmar internet fullständigt över av just nu. Och jag tycker dels att det är ganska trist, dels ser alla likadana ut (vill alla verkligen ha hem och kläder som liknar varandras? Visst är det bra att få idéer och inspiration men vill man ändå inte ha sin egen personliga stil?) och visar likadana saker, dels att det är ganska fult med all denna smygreklam. För många gånger är det faktiskt just smygreklam det är – Underbara Clara skrev faktiskt ett inlägg om just detta för drygt ett år sedan – läs gärna. De stora bloggarna tjänar kopiösa mängder pengar på detta och för många är det intäkterna från detta som finansierar all denna shopping. Om det kan man tycka vad man vill, jag tycker mest det är trist att så många bloggar jag gillade förut blivit konsumtionshysteriska och inte känns äkta. Om det som kategoriserar en ”feel good” blogg numera är shoppingtips, dagens outfits i svindyra kläder endast uppblandat med någon enstaka personlig tanke, reflektion eller inredningsidé så har jag tröttnat på dem (och då är det ju förvisso ingen alls som tvingar mig att fortsätta läsa dem heller). Då skulle jag hellre vilja slå ett slag för bloggar av karaktären ”feel real”. Bloggar där men faktiskt ser riktiga hem med egna inredningstips och vanliga dagar och vanliga familjer där man gör vanliga saker. För inte kan jag vara den enda som inte har soffan full med kuddar från Lexington och går omkring hemma iklädd enbart Odd Molly och Chill Norwaykläder? Därmed inte sagt att man hela tiden måste blogga om griniga ungar, sömnlösa nätter och falukorv med makaroner till middag dagarna i ända – jag föredrar oftast själv att blogga om det som är bra och roligt i min vardag istället för det som är trist och jobbigt.
Anledningen till att jag kommit att fundera över detta just nu, är att jag märker en så stor skillnad när jag är föräldraledig den här gången, mot de förra två gångerna (05 och 08). Precis som tidigare prioriterar vi att barnen ska kunna få vara hemma ganska länge, vilket i sin tur innebär att jag tar ut väldigt lite föräldrapenning. Det är ett medvetet val vi har gjort, men det innebär ju också en mycket mer begränsad ekonomi än normalt. Eftersom vi också gärna vill resa och sparar till detta blir det ännu färre möjligheter till utsvängningar. Och det är helt okej. Vi har ju valt det själva. Men den här gången märks det så mycket mer att jag inte kan ”klicka hem” saker, kläder och annat hej vilt på nätet. Jag har inte känt av det alls på samma vis förut. Tråkigt även om det är självvalt. Jag gillar ju också att shoppa. Men till stor del beror detta på alla dessa bloggar som blivit helt konsumtionsinriktade. För även jag och mitt ha-begär påverkas ju givetvis. ”Å men titta där”. ”Så snyggt”. ”Den där hade ju passat perfekt…”. ”Vilken snygg tunika”. You name it. Hade det funnits utrymme hade jag lätt kunnat släppa lös shopaholicen i mig ;-) . Men det gör jag givetvis inte (de som gör det är förmodligen de som hamnar i Lyxfällan). Konsumtionen omkring oss kanske har varit lika stor hela tiden, men den syns ofantligt mycket mer just nu. Egentligen behöver dock inte det ena utesluta det andra – jag tipsar ju också om saker på min blogg, eller visar saker vi köpt till hemmet eller renoverat, eller kläder till barnen, eller saker jag har pysslat. Men då är det inte det enda jag bloggar om och det är dessutom saker som jag gillar och använder personligen, inget någon betalar mig för att göra smygreklam för.
Och visst tycker jag det är tråkigt på sitt vis att inte kunna shoppa obegränsat. Men å andra sidan försöker jag fundera över om jag verkligen behöver alla de där sakerna? Är det nödvändigt? Skulle jag bli så förbaskat mycket lyckligare i en tunika för 1800 kr? Förmodligen inte. Iallafall inte just nu. Däremot blir jag väldigt lycklig över vetskapen om att jag kommer kunna krypa upp i soffan med min bebis och mysa hemma med alla mina grabbar under en lång lång tid framöver, även om det innebär begränsningar i ekonomin och med shoppandet. Så konsumera mera? Nej. Överge de där ”feel good” bloggarna och försöka hitta fler ”feel real” istället? Ja. Så får det bli. För det finns ju faktiskt ganska många sådana också, som visar normala hem och normala barn och normala mammor, och som blandar skön inredning med vardagsliv.
Egentligen vet jag inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här inlägget. Mest kanske att jag ogillar den här konsumtionshysterin. Och att jag tycker det är urtrist att så många gamla favoriter på nätet numera bara handlar om shopping – som dessutom då ofta är köpt smygreklam förklädd till att vara privata val och åsikter. Det är absolut inte det att jag är sur eller bitter över de val vi har gjort, eller avundsjuk på de som har mer pengar, tvärtom är jag väldigt glad över att vi kan snåla på dagarna och vara hemma länge med barnen. Inlägget är dessutom ganska ostrukturerat och osammanhängade (amningshjärnan) och på sina ställen säkert ganska motsägelsefullt också. Jag förväntar mig vare sig medhåll eller mothugg, utan ville mest skriva om mina tankar kring det här fenomenet som kommit så starkt på senare tid. Man får ju dessutom tycka precis som vill. Så här tycker jag.
Och är det förresten någon som undrar över dagens outfits hemma hos oss ;-) ? Kasper hade sina varma, sköna vinterkläder på sig på promenaden idag – en blandning av nytt (jackan) och arvegods (termobyxorna, vantarna och mössan). Samt nya skor. Viking är ett säkert kort (brukar beställa från Barnskospecialisten, smidigt när man vet måtten och dessutom fri frakt!) och jag tycker att om det är något man ska lägga pengarna på så är det ordentliga vinterskor till barnen. Varmt och skönt i snålblåsten! Mamman i huset har idag en skön vintervit långkofta, svarta strumpbyxor och svart kjol från hm samt linne och röd tröja från vero moda. Samtliga plagg är såpass gamla att det går tyvärr inte att länka till dem ;-) . Vad bebisen beträffar går det inte att göra någon dagens outfit på honom, för han kräker så många gånger på en dag att redan i skrivande stund är inne på sitt tredje ombyte. Storebrorsan i skolan har finfina polarnjeans (ärvda från grannen) och en mjuk plyschtröja (ärvd från samma granne) med Dart vader på :smooch: . Inget fancy alltså, men helt och rent och ganska fint ändå 
(ja om om någon inte förstod det så är jag en aning ironisk nu).
Ute faller faktiskt den första snön. Fast faller är egentligen en förskönande omskrivning för den blåser mer på diagonalen, precis som vanligt här i Skåneland. Om en stund ska vi hämta Theo i skolan och ge oss på projekt lussebullar. Förhoppningsvis utan att barnen blir osams och att jag går bananas ;-) .