En kär gammal vän
Dom är på! Gamla favvojeansen. Dom.Är.På. Okej, dom sitter kanske inte som in the old days, men dom sitter på :-). Jag ska förvisso inte ge mig i kast med att äta någon trerätters iklädd just de här byxorna, för då kommer jag inte kunna andas. Men ändå. Det är fortfarande (minst sagt) en bra bit kvar till mitt forna jag. Men det är ett steg i rätt riktning, inte sant? :-D
Sånt som livar upp en februaridag
Pärlhyacinter och en god semla från byns bageri. Tur att vi åt den där semlan i söndags innan jag började mitt mjölkfria liv – jag är rätt nöjd på semelfronten efter en eller två så det gör inte så mycket att det inte blir några fler nu. För övrigt har jag hittat en hel del mjölkfria produkter nu så jag kan äta annat än banan till frukost, jag har redan börjat vänja mig vid den nya smaken på kaffet och nu inväntar jag med spänning någon form av förändring på minsteman. Ja, jag vet att det kommer ta ett tag innan man ser om det blir någon skillnad, men jag gillar att se resultat på en gång. Helst redan igår, typ. Men vi avvaktar. Håll tummarna!
Dagen idag bjuder på en lugn förmiddag. Sitter i skrivandes stund med en kopp kaffe vid datorn, två sovandes borderterrier (vi har borderbästisen på pensionat ett par dagar) under skrivbordet och en sovande bebispojke i vagnen i hallen. Jag är ganska trött för tillfället, av erfarenhet vet jag ju att nattammandet brukar börja ta ut sin rätt sådär fyra-fem månader, så jag försöker verkligen ta de tillfällen som bjuds dagtid för att vila lite. Även om jag inte är speciellt bra på det. På förmiddagarna, när storkillarna är iväg, är jag ju oftast inte speciellt trött, utan det brukar bli värre senare på dagen.
I eftermiddag ska jag och småbrorsorna gå med storebror till skolsyster och eventuellt, om vi orkar, åka till banken för att göra (något så ovanligt som) en insättning. Jag fick nämligen ett infall i söndags och slängde ut min gamla kamera på Blocket – den har ju legat och samlat damm ända sedan i våras då jag först lånade en riktig finkamera (5DmarkII) och sedan köpte mig en egen ny (60D). Jag trodde ärligt talat ingen skulle vara intresserad av att köpa en gammal 400D med ett tråkigt kitobjektiv, så jag tänkte faktiskt strunta i att försöka sälja den. Men döm om min förvåning när kameran var såld och avhämtad till utsatt pris bara 4 timmar efter annonsen kom ut på Blocket! Jag är ofta lat och tycker det är lite jobbigt att hålla på med Blocket och Tradera, men det här gick ju riktigt smidigt. Finfint.
Minste…
Du måste logga in för att läsa detta inlägg- inloggning nederst på sidan. Läs vidare i menyn under ”registrering”.
”Solhavre är ett toppenalternativ till mjölk”
My god. Vem försöker dom lura?! Jag tillhör kategorin som dricker mitt kaffe ungefär hälften kaffe/hälften mjölk. Och vi skulle kunna säga så här; dagens kaffe har inte smakat riiiiktigt lika bra som gårdagens latte på Waynes.
EDIT: Nej, tyvärr räcker inte laktosfritt utan helt mjölkproteinfritt är det som gäller.
Så kan det också gå
Hade planerat ett blogginlägg med lite foton från helgen – på den goda semlan vi festade till det på igår och på mina söta vita pärlhyacinter som står i köksfönstret. Men nej. Jag är på tok för galet trött idag.
Dagen har gått i ett hiskeligt tempo – lämnade Theo i skolan, körde hem, gick ut med hunden, promenerade till bibblan med Kasper och Noah för teater, joggade hem (teatern var lite längre än jag räknat med…), lastade ungar och vagn i bilen, åkte till stan för besök hos barnläkaren (vilket oxå tog längre tid än jag räknat med), fick i Kasper lite lunch på stan och hann sedan preciiiiis tillbaka hem i tid för att hämta Theo i skolan igen. Theo skulle leka med kompis och jag hann knappt plocka undan mellis innan det var dags att laga middag. Pheew…. Så ja. Nu orkar jag inget mer än att ligga i sängen med hunden, bebisen, iPaden, en bok och lite tv i bakgrunden.
Läkarbesöket idag gick bra. Och dåligt. Det bästa var att vi samtidigt som Kasper skulle på ett rutinbesök med sin förkylningsastma (som jag för övrigt hoppas och tror att han håller på att växa ifrån) fick tid med Noah hos samma läkare. Bra var det också att Kasper var i utmärkt skick :-). Det sämsta med besöket var att Noahs luftrör piper och rosslar precis som jag misstänkt. Således blir det luftrörsvidgande och nebunette (inhalator) även för honom. Dessutom trodde läkaren att det eventuellt kunde finnas ett samband mellan luftrörsproblemen och hans ständiga kräkande och icke-bajsande. Och därför ska jag nu prova strikt mjölkfri kost framöver (jag helammar fortfarande Noah) för att se om det blir någon förbättring.
”Herregud. Hur ska det gå med mitt kaffe??!?” var den första tanken som slog mig. Jag måååååste ha mjölk i kaffet. Och jag måste ha kaffe!! Jag får påbörja mitt mjölkfria leverne imorgon och mitt första mission blir att hitta nåt substitut att hälla i kaffet ;-). Annars har jag viss erfarenhet av mjölkfri kost genom jobbet, så till vardags ska vi nog lösa det. Får se om jag lyckas ta mig till den ”mjölkskola” hos dietist på lasarettet som läkaren rekommenderade också. Det hade nog varit bra om vi ska köra det här under en längre period, men först ska vi testa ett par veckor och se om det ger någon positiv effekt.
Imorgon är en annan dag. Med nya utmaningar tydligen ;-). Men nu – over and out!
Tillbakablick 2011
Ja, långt om länge kommer den. Årskrönikan. Jag trodde knappt själv det skulle bli någon, men till sist så. Mest för min egen skull, det är bra att summera och avsluta. 2011 var ett speciellt år, väldigt tufft men med ett fantastiskt resultat ♥. Ett par foton och en kort summering av årets månader.
Januari: Vi bestämmer oss för att försöka få en tredje liten skatt till familjen. Åkte på ett roligt bröllop i Växjö och hade en mysig helg hos gamla goda vänner. Mycket feber och sjukdomselände för barnen. I slutet av månaden åkte vi på skidsemester till Mayrhofen i Österrike tillsammans med svärföräldrarna. En grymt bra resa! Fantastiskt väder, fin skidåkning och härlig familjetid. Båda barnen var otroligt duktiga, Kasper åkte skidor hela veckan i sele med pappan bakom sig, och Theo gick några dagar i skidskola och klarade sig sedan på egen hand.
Februari: Vi körde både febersjuka och kräksjuka under februari. Jag var till och med hemma från jobb ett par dagar, vilket händer typ – aldrig. Månadens största händelse var att lille älskade Noah annonserade sin kommande ankomst – den 12/2 2011 fick vi vara med om det fantastiska i ännu ett positivt graviditetstest ♥. Trötthet och illamående kom sedan som ett brev på posten. Jag fyllde treafemma och Pär hade planer för födelsedagen som kontrollfreaket (aka undertecknad) avslöjade ett par dagar innan. Firandet hängde löst på grund av kräksjukan, men det blev middag, bio och hotellövernattning.
Mars: Var sjukt gravidtrött. Orkade absolut ingenting. Men lite hände det ändå, Biggles fyllde sju år, vi fick besök av vänner från Göteborg och det kom upp snödroppar i trädgården efter en låååång vinter. Redan i början av månaden började jag få ont i mitt högra ben, vid knäet och började bli förfärligt andfådd. Graviditetsrelaterat förmodades när jag tog upp det på inskrivningen hos barnmorskan,
April: Den första april var inget skämt. Alls. Inte dagen innan heller, den 31/3 då jag hamnade på akuten med misstänkt blodpropp i lungan. Denna konstaterades definitivt den 1/4 och livet fick sig en rejäl törn. Jag är oändligt tacksam mot den nitiske underläkaren på vår vårdcentral som trots mina protester skickade mig vidare till akuten för röntgen. Den 1 april blev starten för det som skulle bli en väldigt tuff gravidresa. Jag började ta innohepsprutor i magen varje dag för att lösa upp proppen och förhindra nya, och besöken hos läkare och på specialistmvc blev otaliga. Samtidigt försökte jag klara jobb och familj i samma takt som vanligt. Jag var väldigt trött.
Vi gjorde både KUB-test och andra ultraljud pga lungembolin och det kändes verkligen som plåster på såren att få se lilla trean sprattla runt i magen titt som tätt. Men. Det var en riktigt tuff månad. Förutom allt fokus kring sjukdom spenderade vi en helg på Lalandia med goda vänner. Underbart vårväder, trevligt sällskap och mycket roligt i badlandet. Jag uppdragsfotade lite och vi hade en lugn och trivsam påskhelg med familj och vänner. Det var mycket att göra på jobb och orken sinade ganska ofta.
Maj: Theo spelade knattematcher på byns idrottsplats varje onsdag. Folk går man ur huse för att kolla på småkillarna och tjejerna som slåss om bollen. Mycket trevligt. Trots medicinering blev jag inte märkbart bättre i min lunga – jag fick istället allt svårare att andas och det var tungt att gå, framför allt i trappor. På jobbet har vi dessutom väldigt mycket trappor upp och ner och hit och dit, så till sist tvingande läkaren mig till en veckas sjukskrivning och strikt vila.
Juni: Bebben växte och frodades i magen – skönt att den biten fungerade som den skulle, även om min kropp valde att så sakte kapitulera allt mer. Mina fötter blev blåare och blåare och det var på ren envishet och mot läkarens rekommendationer jag klarade att jobba i samma tempo som vanligt fram till semestern. Midsommar firades med vackert väder och trevligt sällskap, dels kring en midsommarstång i en park en bit iväg och dels hemma hos hos. Vi gjorde egen flädersaft och plockade jordgubbar. Åt kvällsmat på stranden. Theo spelade sin första bortaturnering med fotbollslaget. Kasper firade sin treårsdag – lilla killen, nu så stor. Vi åkte till järnvägsmuseumet i grannstaden och födelsedagsgrisen var i sitt esse. Vi gick på cirkus – första gången för båda grabbarna. En trevlig cirkus i lite mindre skala. Jag uppdragsfotograferade lite till och det var riktigt roligt. Hade dock väldigt svårt att förlika mig med att min kropp inte alls fungerade som vanligt.
Juli: I juli förfasades vi över tragiken i grannlandet. Jag fotade två bröllop och blev tjockare och tjockare. Vi hade semester och tog det lugnt. Fick besök av vänner och badade i havet. Jag blev tröttare och tröttare och fick svårare och svårare att andas. Orkade knappt upp till trappan på övervåningen. Lät mig övertalas av min doktor att det inte skulle kunna bli aktuellt att fortsätta jobba efter semestern som jag planerat. Bebisen växte och frodades och mådde bara bra i magen. Vi gjorde lite småutflykter med barnen, bland annat testade vi minigolf vilket båda killarna tyckte var kul. Vi hade vårt traditionella sommarkalas för barnen, och trots att väderprognosen såg illavarslande ut blev det till sist riktigt fint och vi hade en toppentrevlig dag för killarna.
Augusti: Vi packade in oss i bilen och körde mot grannlandet med slutmål Legoland. Vi bodde i en liten stugby en bit därifrån och hade riktigt fina dagar. Solen sken på oss, vi badade i poolen, grillade och hade mysigt. Det blev två dagars besök på Legoland och en dag i Lejonparken. Väldigt lyckat. Vi firade Theos sexårsdag under resan. Snart stor skolkille! Efter semestern försökte vi få in nya vardagsrutiner där jag var sjukskriven – mycket underligt, men orken räckte knappt till något annat. Jag spelade wordfeud och läste mängder av böcker. Pär kom hem med en iPad en dag – underbar leksak. Theo hade sitt sexårskalas för kompisarna – med fotbollstema såklart.
Theo började i skolan – Karlavagnens förskoleklass. En stor dag för både en liten kille och hans mamma. Kasper började på storbarnsavdelning på dagis och det gick snabbt för båda pojkarna att finna sig väl tillrätta på dina nya arbetsplatser. Jag fotade ett familjeuppdrag och bestämde mig sedan för att det fick vara sista uppdraget för året. Vi firade fyraårig bröllopsdag!
September – bebismånad! Det var en vacker september och pojkarna hade det bra på dagis och skola. Kasper hade ett par slängar av feber men inget allvarligt. Det blev dock tyngre och tyngre och tyngre för min del och till sist kändes det som vi gick på bristningsgränsen. Vi förberedde och ordnade för bebbe, och sen, till sist, så kom han till oss.
Efter vad som kändes som världens längsta gravidresa föddes Noah med planerat kejsarsnitt den 29 september. Allt gick bra, även om det blev lite annorlunda mot när Kasper föddes. Pär och Noah fick gå till neo och jag fick åka till uppvaket. Noah hade lite vatten kvar i lungorna och vi blev fantastiskt väl omhändertagna av den underbara personalen på neo. Den andra natten på neo då jag satt med Noah i famnen i rummet på neo, såg världen vakna till liv utanför, solen gå upp och hörde personalen småprata i rummet bredvid upplevde jag min mest harmoniska stund på hela 2011. Vi hade fått vår belöning!
Oktober: Efter tre nätter på neo och BB fick vi komma hem. Storkillarna hade varit iväg hos farmor och farfar under tiden och detta var det längsta vi lämnat dem ifrån oss sammanhängande någonsin, så det var otroligt skönt att landa hemma som en familj med tre barn. Första veckan kämpade vi på med amningen och för att vända Noahs viktkurva uppåt, men snart flöt allt på väldigt bra. Jag mådde, trots ett kejsarsnitt, mycket bättre än på länge. Jag fick sluta med mina blodförtunnande sprutor och kunde börja ta blodförtunnande tabletter istället. När Noah var tre veckor fick jag en infektion i snittet men till sist löste sig det hela väldigt bra med god hjälp på vår vårdcentral.
Kasper postade sina nappar till Tomtebebisarna och det gick väldigt smärtfritt. Vädret var strålande i princip hela månaden och jag njöt av att kunna röra mig obehindrat runt om i byn.
November: Vi började planera för Noahs dop till trettondagen, och gjorde inbjudningskort. Fixade adventsfint i huset, firade 13 år tillsammans och trivdes i största allmänhet. Jag har sällan mått så bra om under den där hösten 2011. Det hände inget stort alls egentligen i november, det var härligt att bara vara, vara friska, må bra, vara tillsammans. Vi jobbade på att äntligen få klart nya toaletten på nedervåningen och hade hjälp av hantverkare för kakel och klinker.
December: Den sista månaden på ett händelserikt år. Ett riktigt tufft sådant, för hela vår lilla familj, men med ett väldigt bra resultat. Pär fyllde år i början av månaden, vi firade lusse tre gånger med barnen, vi bakade lussebullar och julgodis, Pär och barnen gjorde ett superfint pepparkakståg, vi följde julkalendern slaviskt trivdes. Pär jobbade mycket men kompenserade sedan detta med tre veckors ledighet över helgerna. Jättehärligt. Precis innan jul blev den nya toaletten klar – äntligen. Julen firades som vanligt i tre omgångar, först åkte vi en sväng till Falkenberg och träffade min familj där ett par dagar innan jul, på julafton åkte vi till Pärs familj och ett par dagar efter jul kom min pappa & co till oss. Gemytligt och trevligt hela tiden. Nöjda och glada barn och en harmonisk bebis. Nyår firades med våra grannar – lugnt och trevligt med god mat och dryck. Skönt att bara kunna gå över tomten för att komma hem. Theo orkade för första gången hålla sig vaken över tolvslaget och var mäkta imponerad över fyrverkerierna.
Sen var det över, året då vi fick Noah – och hans ankomst och att vår familj genom honom blev helt komplett, var givetvis den största och viktigaste händelsen under 2011 ♥.