Fina lurven
Att hitta det rätta ljuset
När man har köpt en webbkurs i barnfotografering, är det faktiskt alldeles lysande att ha ett fotoobjekt, en lummig trädgård med skugga och ett träckdäck därhemma. Då kan man nämligen ge sig ut och testa på en gång. Fick en hel del goda idéer igår angående ljussättning och hur man kan ”se” var det rätta ljuset ligger. Och Noah är, trots att han inte direkt samarbetar (trots sin ringa ålder är han precis som sina bröder, ruskigt trött på sin mamma med kameran), ett utmärkt testobjekt – my sweetie ♥. Inte sant?
Med de här fotona önskar jag en trevlig helg! Vi ska leta nya bil, äta middag med vänner, kratta löv och jag fota en familj i höstlöven. Och just det ja – om någon försökt maila mig och inte fått svar, så beror det inte på att jag är ignorant eller så. Det är snarare min mailklient som håller på att kasta in handduken och som A/inte tar emot mail som den ska (den tar bara emot tre mail. Samma mail. Hela tiden) B/Sannolikt inte heller skickar alla mail som den ska. Men det där vet jag inte riktigt. Hursomhelst, jag får fram mailen på iphone och ipad, men jag vet inte riktigt om jag missar någon. Så har man inte fått svar på ett par-tre dagar kan det vara idé att maila igen. Supporten (aka Pär) jobbar på att lösa problemet.
Karaktär. Eller total avsaknad av densamma.
Förr hade jag grymt god karaktär. Hade jag till exempel lagt på mig ett kilo eller två mer än önskvärt, bestämde jag mig bara – slutade med sötsaker, åt nyttig(are) och tränade ordentligt och så var saken biff. Nu funkar det inte alls så längre. Karaktären tycks bli sämre ju äldre jag blir. Och ju fler barn jag får (tur att det är stopp nu med andra ord).
Jag är inte helt körd i botten dock, vad karaktären beträffar. Jag har faktiskt fått upp en hyfsat god karaktär vad gäller träningen. Jag var ju verkligen nere på botten och mer därtill under och efter graviditeten med Noah. Man är ju ganska otränad efter en graviditet normalt sett och den där blodproppen i lungan som jag ådrog mig gjorde ju knappast saken bättre. Jag var verkligen otroligt svag när jag nu på allvar satte igång med träningen igen. Men det börjar bättra sig! Jag känner skillnad. Dessutom har jag fått till en bra rutin vad gäller träningen – som fungerar med vardagsverkligheten för oss: ett pass på friskis&svettis i veckan (finns i idrottshallen här i byn, smidigt) och simning en gång i veckan (medans storkillarna är i på simskola hinner jag simma 1000 meter). Och jag håller mig faktiskt till min träning – jag har kommit iväg varenda vecka (förutom när Pär varit bortrest, men det är ju inte så mycket att göra nåt åt. Då går det ju bara inte), även om det har känts segt att cykla bort till idrottshallen i blåst och regn. Skönt! Speciellt efteråt 
.
Men karaktären vad gäller sötsaker. Fika, glass, godis. Oh dear säger jag bara. Jag är hopplös. Kvällsfika, eftermiddagsfika, en paj, lite godis, värsta sötsuget. Hopplös! Expert på att hitta på ursäkter till varför jag faktiskt har förtjänat nåt gott. Och jag borde verkligen ta tag i det. Men – kanske inte just idag. Det blev nämligen en paj av de där äpplena… Så. Mot soffan med lite studentlitteratur. För ska man plugga så här dags på kvällen behöver man ju faktiskt lite paj. Eller hur?! Trevlig kväll!
Höstinstagrams
Idag är det tydligen två år sen jag laddade ner instagramappen, om man ska tro statigram. Tycker fortfarande den är toppen! Fast min gamla iphone 3GS har en urkass kamera så blir vardagsfotona helt okej och ganska charmiga efter man instgrammat dem. Och så funkar det ju som en lite microblogg på samma gång. Ett par instagramfoton från det senaste:
Härliga utedagar nu, åtminstone somliga. Det är blandad konfekt mellan härligt klara soliga eftermiddagar och regn, rusk och höststormar. Vi är ute en hel del, Noah stortrivs utomhus och vi andra också. Åtminstone de fina dagarna . Barnen har bra höstkläder men måste ta tag i att komplettera vinterkläderna och framförallt skorna till barnen. Speciellt svårt är det att veta vad Noah ska ha på fötterna i höst/vinter – han kommer ju gå allt mer under vintern, så det måste vara ganska stadiga skor gärna av nån sorts lära-gå-modell, men samtidigt varma. Dessutom har han ganska små fötter tycks det, så storlek 22 som är lägsta storleken hos många märken, är för stort än så länge. Tips?
Barnen använder pysselbordet hur mycket som helst! Jätteskoj. Jag ska komplettera med lite lådor och fylla upp med mer pysselsaker. Det funkar även för mammor att pyssla vid bordet, håller på att fixa med foton och ramar med bokstäver (helt obegriplig förklaring, jag vet. Får visa sen) till Noahs rum. Annars borde vi kanske istället ta tag i själva rummet inom det snaraste, istället för att greja med små inredningsdetaljer. Det ska målas och tapetserars lite innan han kan flytta in, men det känns verkligen som om det är dags för honom att bo i eget rum snart. Han vaknar av minsta lilla, när jag går och lägger mig och täcker prasslar, på första pipet från Pärs väckarklocka och dessutom snurrar han runt och låter (i sömnen) på nätterna så jag inte kan sova. Minst en gång i timmen har vi varit vakna inatt. Och att då sedan gå upp vid 5.30 – nej fy alltså. Jag är sjukt trött. Ett eget rum kommer förhoppningsvis stabilisera sömnen – det har funkat för de stora barnen åtminstone.
Med vind i håret. Eller en förbaskat tuff frisyrdag.
Ojojoj. Det blåste tokmycket igår (typ storm. Eller åtminstone kuling) när jag fotograferade nere vid havet. Men såväl barn som föräldrar var galet duktiga, de var inte bara pigga på och tålmodiga med mina idéer och fotouppslag, de var dessutom superfina och hur fotoquenic som helst! Kolla bara bilderna nedan – och betänk att de är tagna mitt i en FREAKING HÖSTSTORM!
Blåst, sol, regnstänk, mörka moln och stora vågor. Nackdelen med sådant väder är ju ganska uppenbar (det är inte helt lätt att vara glad och avslappnad framför en kamera när man håller på att blåsa bort) men det finns åtminstone en fördel också: bilderna blir mycket mer maffiga och livfulla, speciellt när man är vid havet, än en vindstilla dag med klarblå himmel. Vi fick dock söka oss uppåt i lite mer lä efter ett tag för att inte bli helt sönderblåsta.
Båda fotograferingarna jag gjort i helgen har varit lite utmanande så tillvida att jag fått totalrevidera min ursprunliga plan när jag kommit till fotoplatsen. Även om jag känner till hur fotoplatsen ifråga ser ut (vilket jag gjorde nu i helgen) och vet var det finns bra ställen med omväxlande miljöer, så brukar jag alltid komma i god tid för att reka lite och kolla ljuset. Och det är bra – för i lördags när jag kom fram upptäckte jag att man plockat in hela träbryggan som jag tänkt använda mig av till stor del, för vintern. Och ersatt denna med en sjukt stor, urful grävmaskin som stod mitt på stranden och förstörde den fina vyn. Crap. Och igår, när jag kom ner på stranden (alltså. En annan strand), och återigen tänkte använda mig delvis av en brygga (i sten den här gången, alltså inte bortplockningsbar, och därmed omöjligt att jag skulle stöta på samma problem som dagen innan) var denna nästan översvämmad av extremt högt vatten och vågor (nu var familjen förvisso så tuffa att dom tog sig en promenad på bryggan ändå = häftiga bilder! Men det var på eget initiativ, jag tvingade inte dem ) . Och dessutom var stora delar av stranden full av stora tånghögar som blåst i land. Ja, kort sagt, de bilder jag alltid har i huvudet innan en fotografering fick i helgen raskt ändras – och det blev ju bra ändå. Faktiskt är det lite av charmen med att fota människor, såväl barn som vuxna, utomhus, i naturlig miljö – man vet aldrig riktigt vad som väntar utan det är bara att vara flexibel och ta tag i situationer efter hand som de uppstår. Och numera känner jag mig faktiskt ganska trygg i det där. Jag vet att jag löser det 
.
Höstfärger och ljuvliga flickor
Alltså. Kombon söta ungar och härliga höstfärger, och en fotomiljö som erbjuder både strand, skog och gula höstlöv. Och så sol som spricker igenom molnen och lite motljus som grädde på moset. Man blir ju lyrisk. Nu är galleriet för urval på väg till Lias & Los föräldrar – men här kommer en liten tjuvkik. Visst är de fantastiskt fina, flickorna? ♥