Tid för eftertanke
Min vanliga promenad, den långa rundan, blev ovanlig i förmiddags. För jag lyssnade på Kristian Gidlunds sommarprat om resan mot slutet. Som handlar om att leva på övertid. Alldeles för tidigt. Om att dödsstäda. Om att planera musiken till sin egen begravning. Om att skriva ett brev till barnet han aldrig kommer få bli pappa till, men som han älskar ändå.
Och trots att tårarna trillade därute på grusvägen mellan åkrarna där jag brukar gå, och trots att det knöt sig i bröstet – så kändes det ändå som en bra start på vår semester i år. För Kristian Gidlunds sommarprat ger perspektiv. På riktigt. Fasen vad livet är skört och vad det är orättvist.
Så nu, klyscha eller ej; nu tar vi tillvara på sommaren. Och alla andra dagar som kommer till hösten, då en ny fas i livet börjar för vår familj.
Vi ska passa på att njuta i solen. Eller hoppa i vattenpölar. Kramas mer, skratta högre, gå barfota, äta fler jordgubbar. Släppa pretentionerna och gör enkel picknick med färdiga plättar, festis och kanelgifflar från ica, det ger mer tid tillsammanstid. Bråka mindre, välj vilka fighter som är värda att ta.
Lyssna på Kristians Sommar. Gör det när ensam och med tid till att tänka.
Och Fuck cancer.
Sommarlovslycka
Att plocka första skålen jordgubbar från eget land. 
Idag firar vi in pappans semester. Den är välkommen, emellanåt är det minst sagt tålamodsprövande att heltidsunderhålla tre brorsor med olika behov och önskemål, viljor och förhoppningar ensam hela dagarna. För de är definitivt inte alltid så där överens och harmoniska som på bilden ovan. Phu….Förhoppningsvis firar vi in semestern med lite rosébubbel på altanen i grilloset. Förhoppningsvis utan tjocktröjor. Sommarvärmen får gärna komma nu, vore helt okej faktiskt.
Och just det ja. Jag tror inte jag har outat på bloggen att de där förvirrade, stressiga och ganska ångestladdade veckorna häromsistens, för ett tag sen landade i något som jag tror kommer bli bra: Jag är nu förutom att vara fritidspedagog även färdig idrottslärare, och har efter allvarlig beslutsvånda sagt upp mig på mitt gamla jobb till förmån för en tjänst på en skola i vår hemkommun. Ja jag tror det kommer bli bra! Så det skålar vi nog också för idag 
.
Årets
Årets flädersaft har vi gjort med blod, svett, tårar och en delvis demolerad köksinredning. Den ska drickas med andakt, det vill jag lova!
Barnen ska såklart få den till gofika, själv skulle jag kunna tänka mig att blanda den med något annat och få en läskande sommardrink. Tips vore fint på området!
Vad gör man inte för sina barn
Det ösregnar. Blåser. 12 grader ute. Och då, i ett svagt ögonblick lovade vi dem. Så nu sitter jag här. Jag har fått kaffepaus. Helt genomsvettig. Och vilken ljudnivå! Maj gadd.
Men barnen är lyckliga :-). Lille minstebror inte minst. Tro inte att lilla leklandet 0-5 år duger för honom, icke sa Nicke. Nej högst upp till de största rutschkanorna. Räds inget. Han är tuff den lille. Så det är bara att hänga på, högt och lågt, upp och ner, hit och dit.
Ikväll blir det tacos och film. Det blev barnens dag, denna regniga junisöndag :-).
Sommardagar passing by
Vi njuter sommardagar. Utflyktar oss med vänner. Häromdagen förärade vi Prinsessan Estelles lekplats på Sofiero med ett besök tillsammans. Det var mysigt. De totalt fem barnen vi hade med oss höll så hög ljudnivå att vi fick lekplatsen så gott som för oss själva. Vid Sofieros stora labyrint höll vi lunchpicknick och medans barnen glatt vimsade runt därinne kunde jag och Hannah dricka kaffe i relativ lugn och ro.
Idag åkte vi till den lilla djurparken som ligger nästgårds. Där tittade vi på fåglar, getter, apor och kängurur. Noah var i extas och skrek KOLLA KOLLA så många gånger att han närapå blev hes. Efter fullgjort varv i parken fikade vi på det lilla cafet. En närgången apa stal en halv kanelbulle och medans jag tittade bort en halv sekund för att ta en klunk kaffe passade Noah på att göra ett spontandyk i en vattenpöl. Eller, vid närmare eftertanke – lerpöl.
Ja. Vi har bra dagar! Mysigt. Det bästa av det bästa att få vara med alla pojkarna hela dagarna. Love it!
Pernilla goes polkagris
Bikini inhandlad. På rea dessutom. Fördelen med att vara sent ute . Visst är den fin – polkagrisvarning till trots?! Ränderna är ju på rätt håll. Man vill ju faktiskt inte se bredare ut än nödvändigt 
.
