Ja jag vete sjutton…
…om detta blev bättre, men jag kunde inte låta den andra fula headern vara kvar. Det blev kanske åtminstone en aning bättre. Jag kan nog iallafall stå ut tills jag kan få ihop tanke med handling lite bättre än vad jag tycks förmå just nu ;-) .
Vi tänkte iallafall pyssla
Kasper ville plocka lite rönnbär på väg hem idag, så det gjorde vi. Tänkte att vi kanske kunde pyssla lite och göra sådana där fina rönnbärshjärtan på ståltråd som jag gjorde med barnen på jobbet förra hösten. Så vi plockade loss alla rönnbären och fick ihop en rejäl skål. Men sedan orkade vi inte mer och för den delen så hittade vi inte heller ståltråden i källaren. Så vi hällde helt sonika alla bären på ett ljusfat och kollade på en film istället. Det blev ganska bra det också, inte sant ;-) ? Men en annan dag ska vi minsann be pappan leta fram ståltråden åt oss, plocka nya rönnbär och pyssla ihop några hjärtan.
Och så tänkte jag få ihop en höstlayout till bloggen. Och visst fick jag det. Men jag gillar den inte för fem öre. Mina kreativa idéer blir till en gröt i hjärnan när de ska bli till verklighet i datorn och det blir inte alls som jag tänkt mig. Men nu får det vara så här ett tag i alla fall, för jag orkar inte göra något åt det. Bebisen säger nämligen åt mig att gå och ta ett bad istället och sedan lägga mig och läsa min senaste bok (Kajsa Ingemarssons ”Bara vanligt vatten”). Bäst att lyda, för annars sparkar h*n väldigt, väldigt hårt på mina revben 
.
Den första höstdagen
Det är inte ens september ännu, men just idag känns det som om sommaren har gett upp på riktigt. Det singlar gula löv från träden och det blåser snålt. Theo ville ha vantar när vi skulle cykla till skolan idag – dags att ge sig ner i förrådet och leta rätt på varmare kläder. Annat to-do på hösten är att inventera förrådet av vinterkläder till barnen, och det ser faktiskt ganska bra ut, tack och lov. Kasper har mycket han kan ärva och till Theo fick vi göra en del akutinköp mitt i vintern förra säsongen och dessa passar fortfarande. Barnens garderober i övrigt måste däremot uppdateras en del, Theo måste ha vuxit en halvmeter i sommar. Varenda långärmad tröja han tar på sig är på tok för kort i ärmarna, och byxor sliter han ut stup i kvarten. Lillebror behöver också fler byxor.
Jag har tagit tag i middagsmaten, åtminstone en aning, genom att skriva veckomeny och planera lite mer än vad det blir på sommaren. Det är så urtrist det där med vardagsmaten tycker jag, det känns som om vi äter samma sak hela tiden. Tips på snabba, goda vardagsrätter att variera med uppskattas! Vi gör också ett nytt ryck med Linas matkasse som vi körde för ett år sedan ungefär, det gav bra variation och det var fantastiskt skönt att få en matsedel planerad och klar. Det som jag inte gillade med Linas förut var att bara en av rätterna kategoriserades som ”snabb”, medans en var ”tuff” och resten ”medel”. Medelrätterna tog på tok för lång tid på en vardag, åtminstone för oss. Sen vet jag inte om det beror på att alla grönsaker som skulle skalas och hackas och delas och gud-vet-vad eller om vi bara är långsamma i köket, men det blev för stressigt. Nu klassas två av rätterna som ”snabba” så vi ger konceptet ett nytt försök.
Mina fina solrosor håller på att blåsa sönder fullständigt därute, så jag plockade in den största av dem och satte i en vas, så får den lysa upp lite här inne ett tag. Den slokar dock betänkligt, vi får se om den tar sig. Nu ska jag ta tag i bildredigering en stund innan jag ska bege mig ut igen. Theo ska börja på ”Miniorerna” i Öppna förskolans regi här i byn idag, och även om de hämtar upp barnen i skolan vill jag följa med första gången innan han känner fröknarna. Vi får se om han tycker det är roligt – det är lek, sång, pyssel, bakning, fika och annat tillsammans med kompisarna. Tanken är att det kunde vara roligt för honom att ha en ”egen” aktivitet en eftermiddag i veckan nu när jag ska vara föräldraledig, då i princip alla kompisar går på fritids varje dag. Det är en väldig hets efter att leka med kompisar annars, vi hinner vanligen inte innanför dörren innan han vill ringa till nån. Idag är han åtminstone väldigt entusiastisk – mest av allt ser han fram emot fikan. Det är mammas pojk det .
Ha en bra dag!
Coming up: Grand finale
Du måste logga in för att läsa detta inlägg- inloggning nederst på sidan. Läs vidare i menyn under ”registrering”.
Black and White
Inför bröllopsdagen i förra veckan hade jag inte direkt förberett några storslagna överraskningar åt min man – det är inte helt lägligt för mig att jaga stan runt på stan efter sådana just nu. Däremot blev det åtminstone en överraskning modell mindre, eller mindre och mindre förresten, i sitt slag är de här muffinsen faktiskt helt sjukt stora 
. Jag gjorde mig helt enkelt till på hemmaplan och bakade makens all-time-favvo-jätte-gigantiska-choklad-muffins. Även om det nog var flera år sen jag gjorde just dessa sist har han fortsatt drömma om dem- och visst, de är faktiskt jättegoda. Även om jag inte är riktigt lika besatt av dem som han är. Receptet finns här om någon vill testa. Dagens muffin som helhet är för övrigt en väldigt trevlig sida. Om någon som gillar muffins har missat den. Jag har testat hur många recept från den här sidan som helst genom åren – vilken ingrediens du än råkar ha hemma och söker på så hittar man garanterat ett recept här. Ett av mina favoriter är Dumlemuffinsen. Numera finns Dagens muffin givetvis också på Fejjan :smile: .
Allt är förlåtet!
Efter ganska många år i resebranschen vet jag att folk i största allmänhet är väldigt snabba på att klaga på saker som är fel, på saker som inte går som tänkt och på dålig service. Att däremot ge feedback på det som blir rätt eller när man får god hjälp, är det inte så många som bemödar sig med. Det är ganska trist när man har ett serviceyrke så just därför brukar jag vara noga med att komma ihåg just det där med att inte bara gnälla när det blir tokigt utan även ge ros när man blir väl bemött.
Så därför, here we go, Försäkringskassan part III:
Igår, på tredje dagen av ganska ihärdiga försök, lyckades jag till sist få fatt på rätt blankett att fylla i på internet angående min sjukpenning. Fixade detta vid 9-tiden och med rätt dokument tillgänliga gick det snabbt och smidigt.
Mindre än tre timmar senare blir jag uppringd av en handläggare, som ville kontrollera några uppgifter.
”Jag har lagt in och godkänt ditt läkarintyg, nu och ville bara dubbelkolla dina kontouppgifter.”
”Okeeeej…Jo det stämmer” Jag måste erkänna att jag var mycket skeptisk… What´s the catch, lixom??
”Sen har du också skickat in nya inkomstuppgifter från och med 1/8, så jag vill bekräfta att jag därför höjer din SGI med xxx kr from idag. Stämmer den här summan med dina egna beräkningar?”
”Eh… Ja… Vad bra…”
”Perfekt. Men då gör jag den första utbetalningen nu klockan 12 då, så har du den innan helgen. Sedan kommer nästa utbetalning 25/9 och sedan meddelar du bara oss när bebisen är född och du går över till föräldrapenning. Vill du ha mitt direktnummer så slipper du stå i telefonköer och gå via kundcenter?”
”Eh… JÄTTEGÄRNA! TUSEN TACK!! TACK FÖR ATT DU RINGDE!!”
”Det var så lite så, ha en bra dag.”
Nej, det var inte alls så lite så. Det var hur mycket som helst. För någon som mig, som i princip aldrig förut blivit sjuk, är både kontakter med försäkringskassa och sjukvård en helt ny djungel att slå sig fram i och den här resan har lärt mig att man måste ta för sig och själv ta reda på vad man har rätt till. Hur de som är riktigt sjuka, svaga, ensamma, gamla klarar sig i detta, är för mig fullständigt obegripligt.
Jag fattar fortfarande ingenting… Men att det faktiskt finns rätt personer på rätt plats inom alla instanser – det står nu helt klart . Man ska bara hitta dem. Och när man hittar dem ska man inte glömma att tala om för dem hur bra de är.
Trevlig helg!