Livskvalitet. Om vad det är, egentligen.
Förvisso har vi bara haft ”vanliga” med antibiotika behandlingsbara sjukdomar, men vi har varit rejält krassliga och under en dryg månads tid i omgångar. Och det är ganska drygt när någon hela tiden är dålig. Och när man själv inte har ork och energi. Men i helgen kom åtminstone delar av den där vanliga orken tillbaka och vi är för nu på banan igen. Har fått röjt och fixat en massa, framför allt i trädgården som blivit extremt eftersatt. Planterat, rensat ogräs, klippt kanter, klippt häck, fixat och grejat – hela helgen lång! Grillat, druckit ett gott rödvin, träffat vänner över både middag och fika – häääärligt att få lite ordning på torpet igen. Jag uppskattar verkligen när allt är som vanligt – kanske är det just det som är Livskvalitet?
Kasper, han vet iallafall vad motsatsen är. För häromdagen kom han och hans pappa på den briljanta iden att hälla ut allt lego i lådan på bilden (och jag lovar, det är massor) på golvet i Theos rum, för att lättare kunna hitta rätt bitar. Och sedan dess har det legat lego överallt. Överallt. Överallt. Tills jag ikväll tvingade dem att gå upp och städa upp alltsammans. Det tog rätt så rejält lång tid, och när jag en stund senare kom upp för att natta Noah, hör jag Kasper sucka tungt inifrån städandet och säga: ”Pappa, det här är VERKLIGEN inte livskvalitet”. Underbara lilla unge. Helgens bästa kommentar och goda skratt :-).
En kommentar på “Livskvalitet. Om vad det är, egentligen.”
Lämna kommentar
Hahaha. Ja det är sannerligen ingen livskvalitet. Goa unge.