En dag
Förr var Pär jämt på resande fot. Jag var van att ofta vara ensam på veckorna. Det gick bra, även om det ofta var trist, men när jag också började jobba blev det ju ett herrans pusslande. Nu har han ett annat jobb sen 4 år tillbaka och reser så gott som aldrig. Förutom nu, då det är ett par resor efter varandra. Således är det jag och grabbarna on our own. Och det går bra. Men det är fullt upp, skulle man kunna säga – efter 14 timmar i princip nonstop i full fart har jag nu sjunkit ner i soffan framför ”Unga läkare”, med en kaffe med mycket skummad mjölk, iPad och favvofilten. Kanske ska jag börja på en ny bok också.
Idag har jag; börjat dagen med välling och bebismys klockan 06 (ja, om man bortser från matningen klockan 03.30 då. Och om man kan kalla det bebismys när man i princip sover samtidigt som man håller i flaskan. En definitionsfråga), bytt en gigantisk bajsblöja, väckt två storkillar, sett till att alla fått kläder på sig (inklusive mig själv), gjort frukost, väckt hunden, matat hunden, röjt undan efter frukosten, fått ut alla med ytterkläder på och Theo med skolväska, promenerat till skolan (knappt 2 km) för att lämna Theo, med Noah i vagn och Kasper på ståbräda, gått vidare på Alfons Åberg-teater för Kasper på biblioteket, promenerat hem, gett Noah gröt, sanerat köket och bebisen efter gröten, lagat Kaspers tågbana som Noah körde över med gåstolen, bäddat om i alla sängar, lagat lunch, ätit lunch med Kasper, promenerat till skolan för att hämta Theo med Noah i vagn, Biggles till fots och Kasper på cykel, gått hem igen (i ösregn), gett bebisen lunch, sanerat köket och bebisen efter lunchen, fixat smoothie till mellis, lagat middag, ätit middag med grabbarna, fått på Theo fotbollskläderna, lastat in skocken i bilen, kört till biblioteket för att lämna tillbaka de försenade låneböckerna som jag glömde ta med imorse, lånat nya böcker, kört Theo till fotbollsträningen, kört hem, badat Noah, badat Kasper, vikt tvätt, fått på pyjamasar, nattat Noah, börjat röja undan i köket, fått Theo hemskjutsad från fotbollen (tack!), skickat Theo i dusch och i pyjamas, läst första kapitlet i ”Zoomysteriet” som vi lånade på bibblan, nattat Theo och Kasper, matat hunden, röjt klart i köket och startat diskmaskinen. Och där är vi nu.
Fullt upp – ja minst sagt. Och jag känner mig ungefär som en urvriden disktrasa när allt är uppröjt på kvällen. Men jag trivs! Det går faktiskt fint att rodda tre kids, en hund, hus och hem även om jag givetvis föredrar att när maken kommer hem på kvällarna. Ibland känns det som om man inte har fått gjort ett endaste dyft på en hel dag. Och ibland får man kommentarer om att man inte har nåt att göra (typ ”du går ju bara hemma”) när man är mammaledig. Men när jag tänker över vad jag egentligen har gjort under en dag, så inser jag att det faktiskt är en hel del ändå :-). Och att det kanske inte är så konstigt att man är lite trött ;-).
5 kommentarer på “En dag”
Lämna kommentar
Ha ha…. Vilket gott leende du gav mig nu:) Det där med att man inte gör ngt…hmpf…. Samtidigt säger jag det återigen, f*n vad imponerad jag är av dig!!! Den glöd och den energi du verkar ha i ALLT du gör gör mig grymt avis!!!! Jag är glad om jag orkat diska( i diskmaskin), tvättat och skickat i väg sonen på träning, vilket han cyklar till själv;)…Phu! Supermum! Men visst e d gott att bara få va (de sista 50 minuterna man orkar vara vaken…) och njuta av tystnaden…Imorgon är ju trots allt en nya dag:) Kram kram
Uff blir alldeles matt bara jag läser det här. Imponerad också såklart! Och glad att jag bara har en bebis att rodda med här hemma ;-)
Åh vad jag känner igen det där! Inte för jag hinner med lika mycket men att vara igång hela dagen med fixa, hämta, lämna och göra så mycket åt andra. Sen den sköna känslan av att sätta sig ner när barnen somnat och bara få vara. Men om man inte får den där timmen på kvällen då går det illa. Den behövs för att ladda batterierna.
Imponerande!! Jag har bara ett barn så än så länge är det lugn
Tur att alla barnen inte kommer på samma gång, utan med kanske något års mellanrum, så man hinner vänja sig med en extra i taget… 
Med tanke på att varje måltid o utomhus förflyttning kan bli ett mindre projekt får ”att göra nåt” en ny dimension. :-)