On my own
Det är slut på sötebrödsdagarna. Hur kunde de här veckorna gå så galet fort?? Pär har börjat jobba igen och idag är första dagen då jag själv ska hitta nya vardagsrutiner med grabbarna. Ja, helt själv behöver jag faktiskt inte klara mig, Pär ska lämna ett par dagar i veckan, Theo ska åka till skolan med grannen nån gång i veckan och Kasper ska inte gå på förskolan mer än tre dagar i veckan. Men visst är det en herrans massa logistik. Mitt i alltsammans ska jag förhoppningvis även hinna promenera hunden, laga lunch, amma bebisen och eventuellt hinna äta nånting själv också. Men, so far so good. Noah är (just nu) så ofantligt snäll, glad och nöjd så han hänger mest med utan att protestera det minsta. Han tycks gilla både vagn och bil och i förmiddags hann vi med en promenad runt byn innan vi hämtade Kasper. Det blev lite bilder på hösten, som just nu verkligen visar sig från sin bästa sida, längs vägen. Kallt och lite soldis – perfekt promenadväder. Om jag lyckas komma ut på en ordentlig runda med vagnen i hyfsat tempt åtminste tre dagar i veckan borde jag kunna promenera bort de där sex kvarstående gravidkilona, och helst fyra till på åtminstone ett halvår :shh: .
4 kommentarer på “On my own”
Lämna kommentar
Detta fixar du galant… =) Härliga höstbilder!
Det går säkert jätte bra, även om det kanske tar lite tid att få några rutiner som håller långvarigt…
Det beror väl helt på hur medgörlig bebisen är…. men jag får känslan ändå av att många små syskon sådär mest bara ”hänger med”. Skönt att du inte behöver tänka på att lämna varje dag i alla fall, för det kan ju vara nog så jobbigt bara att komma upp ibland :smooch:
En bra start på första ”nya” veckan låter det som!
O återigen så härliga höstbilder!!
Krama alla tre småkillarna från mormor!!!
Jag är imponerad! Kan förstå att det är mycket logistik. Tycker det är nog med en änsålänge. Men antar att man lär sig och vänjer sig. Verkligen lyx med de där tio dagarna i början!