Lilla grannen…
…med snö i skägget ♥.
Lyser med sin frånvaro
Ja, det är lite tjatigt kanske. Men vinterljuset ÄR MAKALÖST.
Annars är det faktiskt mest energin som lyser mest med sin frånvaro här. Till sist verkar vi vara av med influensaskräpet, idag har alla vara friska, feber och snorfria. Men jag är ack så trött. Orkar inte företa mig så mycket. En promenad runt byn igår kändes som ett helt maraton och när vi kom in igen la jag mig för att vila lite medans Pär fixade middag. Jag somnade i två timmar – det händer typ… aldrig. Nåväl. En dag i taget så ska vi väl också piggna till. Tur man kan fota lite direkt från fönstrena 
.
Influensabloggen, dag 20
Nej men det hade varit för enkelt om bara storebror åkte på en andra omgång av influensaeländet. Idag är det den 30:e januari. Vi har idag varit sjuka i tjugo av dagarna under den här månaden. Just nu kan jag bara konstatera att
-natten till idag när Noahs feber gick upp till 40,3 grader trots alvedon, var helt hemsk. Han var helt borta. Hemskt.
-jag är ytterst tacksam att vi har goda vänner som ställer upp och åker och handlar Ipren åt oss en sen tisdagskväll. Med hjälp av Ipren fick jag till sist ner febern till åtminstone 39 grader.
-jag kan vara själv med barnen alla dagar i veckan om så behövs, det går bra och vi klarar oss fint även om det såklart är roligare och enklare när pappan är hemma. MEN. Att vara själv hemma med tre barn, varav två ganska rejält krassliga och en pigg som en lärka, när man själv har 39 graders feber och alla övriga influensasymptom. DET ÄR INTE ROLIGT. ALLS.
Idag har farmorn och farfarn kommit och hämtat Kasper för att han ska få komma ur sjukstugan. De hade dessutom med sig en hög med Hälge serieböcker som storebror nu läser (och skrattar så han kiknar åt. Härligt att höra honom skratta igen!) för sin trötta mamma (jag är den enda som inte är bättre idag. Samma feber. Nu går jag definitvt på sparlåga). Minstebrors feber ligger på mer stabila 38,5 och på ena eller andra sättet ska vi nog komma igenom den här dagen också. Och imorgon finns pappan i familjen åtminstone i rätt land igen.
Tack alla vänliga själar som hjälpt oss eller erbjudit sin hjälp på ena eller andra sättet! Ni vet vilka ni är! Man blir ganska maktlös när man är själv och sjuka hela bunten.
Nästa år funderar jag på att hoppa över januari helt. Frågor på det?
Alvedon, hostmedicin och lite kaka
Ja, då ska vi förhoppningsvis klara oss igenom den här sjukperioden också, jag och grabbarna. Han med det starkaste immunförsvaret i mannaminne har tillfälligt lämnat skutan och åkt på jobbresa, så nu är jag och grabbarna on our own. Pojkarna vaknade feberfria idag och vi hoppas verkligen det håller i sig även ikväll. Jag hade inte samma tur, så det får bli alvedon och förnekelse för min del – det finns liksom inte möjlighet att ligga still och vara sjuk med tre kids hemma – speciellt inte med en liten 16månders (imorgon!) som är överallt, högt och lågt, hela tiden. Bara att bita ihop. Lite hostmedicin och lite kaka också, så ska det förhoppningsvis gå bra. Storkillarna är duktiga och hjälpsamma ♥.
En Solskenskaka från klassikerna Sju sorters kakor. Inte alls dumt. Nu – mot soffan. Storkillarna kollar på film och minste sover. Jag har påbörjat projekt ”städa ut bacillerna” – ett rum i taget. Sovrummet ska nu vara bacillfritt hoppas jag, för jag är åtminstone helt slut. Vila på soffan next.
Upp som en sol ner som en pannkaka
Igår – akrobatik med Lärarlyftet på högskolan (ja, snacka om att utmana sig själv. Jag tror ALLTID att jag inte ska kunna, vara urkass – blablabla -men igår befann jag mig i de mest underliga akrobatiska positioner. Och jag klarade allihop!). Idag – storprins med hög feber sen igår morse och jag är på väg åt samma håll. Crap! Jag trodde inte ens man kunde få flunsaeländet två gånger?! Och som extra bonus: En helt galen träningsvärk i hela kroppen (jag har tydligen massor av muskler som jag inte visste fanns).
Det blev inget av de planerade middagen med vännerna igår och ikväll blir det definitivt inget av med det planerade badhuskalaset som hela familjen sett fram emot, för mig och Storebror. Blä. Ja, jag tycker lite synd om oss. Faktiskt. Håll åtminstone tummarna för att resten av familjen klarar sig ifrån en andra runda…
Han & jag
Min lilla pruttrumpa. Vi har så mysigt hemma om förmiddagarna när vi lämnat storkillarna. Vår egen rutin då vi leker, plockar (i den aldrig sinande röran), förmiddagsfikar, myser. Jag älskar att vara här hemma med honom, med alla barnen. Bästa stunden på dagen är ofelbart när jag hämtar hem hela min lilla skock igen om eftermiddagarna.
Sen har vi det inte sådär lugnt och harmoniskt varje dag precis. Det är mycket spring och passande av tider och igår var en sån dag som ingenting gick som planerat. Pärs bil vägrade starta varpå han fick ta min. Och eftersom jag i måndags lackade ur lite på att ständigt hålla på att frysa häcken av mig, vandrandes runt byn, och därmed bestämt mig för att för ovanlighetens skull köra till skolan dagen därpå, så hade vi gått upp lite senare. Och det blev tokstressigt. Dessutom hade vi på eftermiddagen tid för att vaccinera Noah på BVC, strax innan Theo skulle hämtas på Miniorerna. Och planen för att hinna det var givetvis att köra – men nu blev så icke fallet. Fallet blev istället: Putta vagn genom hela byn, med 4,5 åring på ståbräda, i snömodd. Bli försenad på BVC. Springa med vagn och ståbräda för att hinna i tid att hämta. Och som extra bonus: Genom halva byn med BVC:s snygga, blå skoskydd på fötterna, på både mig och Kasper. Yeih! Undra hur många som skrattade åt oss innan en vänlig kille som passerade vevade ner rutan och glatt hojtade ”Hey! Ni har glömt skoskydden”. Haha. Jaja, den bjuder vi på. Dessutom, som extra bonus II: Pärs tåg blev galet mycket försenat, så när jag typ sprungit hem igen med alla barn, vagn, ståbärda – you name it – för att hinna åka med Noah på babysimmet, inser vi att Pär inte kommer hinna hem i tid med bilen iallafall. Oh dear. Jag skrattar åt eländet. Idag. Igår skrattade jag inte lika mycket 
.
Idag hoppas vi på lite lugnare logistik. Ha en fin onsdag!