Note to self
I: Läs inte Fredrik Backmans blogg (som typ det här inlägget. Eller det här.) med ett relativt nytt snitt. Att tokskratta fungerar inte ;-) . Det gör skitont.
II: Glöm inte att allting tar galet mycket längre tid än man räknar med med en liten nyföding. Och en treåring. Och en sexåring. Även om allesammans uppför sig oklanderligt. Igår kom vi ut först tre (!!) timmar senare än planerat 
.
Note to husband:
Det är ingen bra idé att köra genom hela byn med plånboken på biltaket. Jag bara nämner det sådär i förbigående.
Som ni märker; Vi är lite bebisbubbla-sega och förvirrade här hemma. Ingen tänker speciellt snabbt, om man säger så.
Och förresten – ni missar väl inte kanelbullens dag idag? Jag och Kasper håller just på att baka!
Home sweet home
Hemma – med vår nya, perfekta lilla människa. Noah. Han blev utskriven från neo, där han fått hjälp de första dagarna, idag, och själv blev jag utskriven redan i fredags. Det var väldigt skönt att komma hem – speciellt till de stora grabbarna. Det är ytterst sällan vi är ifrån den så länge som tre nätter – det har nog bara hänt en enda gång tidigare med Theo och aldrig med Kasper. De har ju förvisso varit inne på sjukhuset två gånger och träffat oss.
Så – härligt att vara hemma. Även om vi har fått ett fantastiskt bemötande allt igenom – förlossningsläkare, barnläkare, personal på uppvak, neonatalavdelningen och bb. Vi har verkligen fått förstklassig hjälp och omvårdnad av alla! Nu ska vi vara tillsammans och mysa de kommande veckorna.
Hej världen!
Du måste logga in för att läsa detta inlägg- inloggning nederst på sidan. Läs vidare i menyn under ”registrering”.
Check
Vaggan är bäddan med rutiga lakan och mjuka filtar. Pojkarna har valt varsina gosedjur som de ska ge bebben. Vagnen är monterad. Till och med den där BB-väskan är klar. Det känns som om min mage skulle kunna sprängas vilken minut som helst. Vi blir inte mer klara än så här för vår nya lilla skatt ♥. Så – bring it on!
Tröttare kan ingen vara
De första veckorna jag var sjukskriven efter semestern pga blodproppen, var jag enormt rastlös. Höll på att gå bananas här hemma och företog mig mer eller mindre omöjliga projekt som med min minimala lungkapacitet definitivt inte gick att genomföra. Nu har det där problemet med rastlösheten försvunnit helt. Jag är toktrött och ligger mest som en uppsvälld heffaklumpp i soffan om dagarna. Orkar knappt inte ens spela Wordfeud – och då mina fellow-wf-friends, förstår ni säkert allvaret ;-) .Den där tröttheten på slutet är ju dock helt normal för de där sista veckorna av en graviditet – när man kommit upp i +-38-veckor brukar man vara ganska fed up med att vara gravid – komplikationer eller ej. Så jag ligger mest här hemma, försöker vila ikapp förlorad nattsömn på dagen och tanka energi för att vara så mycket som möjligt med barnen på eftermiddagen. Det är nära nära bebis nu – och det känns ungefär som det brukar kännas precis innan man går på semester: trötthet i kombination med förväntan och så det där med att man inte skulle orkat vänta en dag till…
Hösten är vacker vacker vacker därute just nu. Promenader är inte att tänka på, men igår satt jag med bästa grannen och fikade i trädgården. Ljuvligt. På ytterdörren hänger en fin rönnbärskrans – härlig färgklick, inte sant?
Höstens vackraste sida
Det har varit fantastiska höstdagar på sistone. Strålande sol och starka färger. Ovanligt varmt och vi har suttit ute i trädgården i kortärmat och fikat! Härligt! Hoppas det blir en vacker höst framöver också när bebben har kommit och jag kan promenera med vagnen!