Kommentarer till Upp som en sol ner som en pannkaka

Av: Linda J

Linda J — Tue, 20 Sep 2011 20:06:36 +0000

Inga erfarenheter av detta, men vår tid kommer. Förr eller senare!

Kram!

Av: Anna

Anna — Tue, 20 Sep 2011 18:58:28 +0000

Ja du, kan meddela dig att Ellen är exakt likadan. Det är en tålamodsprövande dotter vi har just nu. Hon kan själv, i nästa sekund gormar hon åt oss som värsta tonåringen. Vi gör på samma sätt, väljer våra fighter. Sen har vi ju en 5åring som aldrig riktigt kommit ur trotsen..vilket påverkar lillasyster…men det är ju en annan femma!

Av: Frida

Frida — Mon, 19 Sep 2011 18:42:05 +0000

Ja du, det är en fråga utan ett svar. Herre gud vilka fighter man kan genomlida.
Det är nog AochO att vara stenhård när det kommer till sina egna grundprinciper sen ge och ta på det andra. Ja som ni gör.
Jag bävar för den dagen då vår lilla fröken sätter fart med trotset. Det är bra tufft.
Gravid på det. Sjuk på det. Mamma på det. Fru på det. Hemmet på det. Hälsan på det. Vinterkläder på det. Vovven på det.
Ja MY GOD va galet mycket.

Det blir ett par tuffa år du kan vara stolt över i backspegeln.

Jag säger som dom ironiska Pingvinerna i Madagaskar.
”Le och vinka kamrater”

Av: IaY

IaY — Mon, 19 Sep 2011 18:40:01 +0000

Låter som att ni har en alldeles perfekt plan för att ta er igenom detta! Faser kommer o går och dennna kommer med all säkerhet att gå över snart o nya kommer att komma. Lycka till och ta det lugnt! Kram

Av: Millan

Millan — Mon, 19 Sep 2011 17:47:23 +0000

Måste säga att jag glömt hur det var! Men så är det ju 12 år sen också! :smile:
Man härdar ju ut, fast man ibland tror man ska bli helt galen. Galen var jag innan, men det blev i alla fall inte mycket värre… ;-)
Så, andas och räkna till 10. Vips, så har du den där goa, härliga och förnuftiga killen ”på andra sidan” trotset.
Lycka till! Med allt just nu.
Stor kram från Trollhättan!

Av: Therese

Therese — Mon, 19 Sep 2011 17:29:28 +0000

Oj oj oj vad jag känner igen mig… Så som du beskriver Kasper, skulle likaväl vara lillebror här hemma. Har tyvärr inget att säga om hur man kommer igenom, han är 4 år och fortfarande sån, fast i perioder. Tror att det ger sig när de kommit igenom det som de ska, fram tills dess får man väl välja vidare i sina fighter
Lycka till!

Av: mammamia

mammamia — Mon, 19 Sep 2011 16:23:36 +0000

Ha ha ja du min kära lilla syster, livet med barnen är som en berg o dal bana i full fart mest hela tiden tycker jag :smile:! Dom olika åldrarna har ju alla sin ”kamp” att utkämpa. Tre års trotset har jag dock klarat av, kämpar nu med 8 o 16 års fasoner på en helt annan nivå,puh! Men med mycket trygghet och kramar kommer man långt :smile:
KRAM

Av: Gummigutta

Gummigutta — Mon, 19 Sep 2011 12:11:02 +0000

Här blir det nog lite si och så med att vara konsekvent ibland, det händer att man kommer på efter att ha bråkat en stund om en sak att det inte är hela världen, men det tar emot att ge med sej då. Just nu vill Alfred absolut inte komma och sätta sej när vi ska äta middag. Vi brukar försöka övertala honom dit en liten stund men sen släpper vi det och då brukar han komma lommande efter ett tag och sätta i sej tre stora potatisar eller ett stort lass köttfärssås.

Av: MariaL

MariaL — Mon, 19 Sep 2011 11:58:40 +0000

Erik bar ut Oskar skrikandes i understället i morse. Testar oss hela tiden känns det som, men mot lillasyster är han oftast en ängel. O vissa stunder är han helt fantastiskt förståndig o resonabel. Massa kärlek o några regler som man klarar hålla tror jag på.

Av: Sockergrynet

Sockergrynet — Mon, 19 Sep 2011 11:52:06 +0000

Konsekvent och rättvis, samt att välja sina strider. Som du skriver har du redan gjort det en gång och även om det är övermäktigt så vet du att det går över. Jag lyssnade på en barnpsykolog en gång som sade det att när barnet inte får som det vill och börjar gråta, då har det vuxit en bit. Konflikterna och tårarna hör till för att barnet ska lära sig gränser och växa. Det bär jag med mig!

Håll ut!
KRAM