Biggles och hans mage
November - 06:
Efter vi varit på semester i egypten började Biggles bli dålig i magen. Under semestern var Biggles hos min mamma, där han varit tidigare och där han normalt sett känner sig trygg. Denna gång hade han dock varit orolig, inte haft någon aptit och kräkt ibland. Detta fortsatte sedan vi kom hem. Vi testade en omgång med Hills Dietfoder, som hjälpt tidigare vid tillfälliga magbekymmer.
Besvären kom i omgångar. Vissa dagar kräktes han, hade diarré och blod i avföringen. Ingen aptit. Allmänt hängig. Ett par dagar senare var han pigg och glad igen och precis som vanligt. Varje gång han blev bättre trodde vi att det skulle hålla i sig, men besvären kom tillbaka hela tiden med jämna mellanrum.

December - 06:
Efter fyra veckor av till-och-från-dålig-i-magen status på lille vovven, ringde vi till veterinären och fick en tid. Vi tog med oss tre avföringsprover som de skulle analysera för att direkt kunna utesluta tex mask. Biggles undersöktes och de tog en hel del blodprov.
Då besvären hållt i sig såpass länge började veterinär Torkel misstänka ngn form av kronisk tarmsjukdom. Dessa är dock svåra att ställa diagnos på. De började därför med blodproven, även om de förmodligen inte skulle visa på något speciellt. Mycket riktigt, en vecka senare ringde Torkel upp och kunde konstatera att de inte hittat något konkret i vare sig avföring eller blodprov. Endast ett sänkt B12 värde, vilket iofs kan medföra att Biggles har svårare att ta upp näring.
Magbekymmer hos hund = dyrt. Vi kom upp i självrisken på försäkringen redan vid första tillfället, och resten kunde autoregleras. Tack gode gud att han ordenligt försäkrad.
För att ställa diagnos måste undersökning av tarmar och magsäck via gastroskopi och operation till. Detta gör man inte förren tidigast efter 6-8 veckors besvär.
Vi bestämde att avvakta tills efter helgerna.

Under jul och nyårs helgerna var Biggles, som bekant, väldigt rädd för smällare och raketer, och det gjorde knappast saken bättre. Vi såg ingen förbättring alls efter nyår.

Januari - 07:
Veterinär Torkel tyckte nu att besvären hållt i sig så länge att det var dax att gå vidare med undersökningar för att kunna ställa diagnos.

Den 8/1 började vi förbereda Biggles för undersökningen, som kräver att mage och tarmar är helt tomma.
Vi fick ge honom speciellt foder och vätskeersättning och även microlax för att tömma magen helt. Detta gjorde vi under 2 dagar hemma. Vätskeersättning fick vi dock inte i honom mycket utav.
På tredje dagen lämnade vi honom hos veterinären på morgonen, för att han skulle få näring och vätska genom dropp. Annars finns risk att han skulle bli uttorkad. Biggles gillar inte direkt att bli lämnad utan var väldigt rädd och ylade när jag gick. Allt gick dock bra under dagen och vi hämtade honom på kvällen.

11/1 lämnades Biggles återigen på morgonen, nu för operation och gastroskopi. Han var inte direkt gladare att bli lämnad denna dag...
Under dagen blev han sövd, de tittade i tarmarna med kamera och de gick in via magen och tittade i magsäcken, samt tog prover. På kvällen hämtade vi en trött och ganska rädd och medtagen liten borderterrier.
Veterinären berättade att de fått omgående svar på de makroskopiska proverna, och att de direkt hade kunnat se att magsäck och delar av tarm är inflammerade. De mikroskopiska proverna kommer svar på om en dryg vecka. Då ska oxå stygnen tas.

Även om diagnos inte kan fastställas helt förrän alla resultat är klara ville vet. påbörja medicinering utifrån dagens kunskap. Biggles kommer få två sorters tabletter och dietfoder. Han hade även fått en B12 injektion, och dessa ska han fortsätta ta med jämna mellanrum. Förhoppningsvis kommer vi kunna ge honom dem hemma på egen hand.

I skrivandes stund (12/1) mår Biggles lite halvrisigt. Han har ont i stygnen och hans mage klarar ju inte något smärtstillande, så det är bara att stå ut. Han får dessutom ha strut och slår i allting. Han försöker hålla modet uppe och svansen åker upp när Gaston försöker leka med honom eller när vi tar korta promenader. Om 10 dagar ska stygnen tas och vi får slutgiltig diagnos.
Det positiva i det hela är att vår veterinär (som vi har fått gott förtroende för) är helt övertygad om att det INTE är någon dödlig sjukdom, utan ett mycket vanligt tarmproblem. 95% av de hundar som får tarmproblem av detta slag behandlas framgångsrikt så de blir helt symptomfria och kan leva ett helt normalt liv. Vi håller alla tummar för att allt ska gå bra fortsättningsvis. Biggles är en vår trogna vän och familjemedlem och han betyder allt för oss! Tanken på att han inte skulle bli bra är helt outhärdlig.

23/1 var det dags för återbesök hos veterinären. Diagnosen var positiv, om än något underlig menade veterinären. I 90% av fallen kan man se vad magbekymmer som dessa (gastrit) beror på, men Biggles tillhör de 10% som istället fått diagnosen "odefinierbar gastrit". Man vet alltså inte varifrån detta kommer, däremot vet man hur det ska behandlas. Biggles hade alltså en MYCKET kraftig inflammation i magsäcken, och veterinär Torkel trodde han till och från haft väldigt ont. Inflammationer i magsäcken kommer så gott som alltid från en inflammation i tarmen, men Biggles hade så gott som ingen irritation i tarmen. Vad som utlöst hans gastrit i magsäcken är således en gåta, men det positiva med det hela är att sjukdomen förmodligen inte är kronisk trots allt. Veterinären har goda förhoppningar om att medicinering under en period framöver kommer att göra Biggles frisk och att han inte kommer behöva medicininera för all framtid.
Nu under en första period kommer han få tre sorters medicin, Tagamet, Flagyl och Andapsin. Han kommer oxå få 3 injektioner med B12 vitamin under tre veckor. Han kommer få äta Hills (svindyra) I/D foder.

15/2 Den sista månaden har Biggles varit så gott som helt bra i magen. Han har endast kräkt vid ett par tillfällen men inte haft någon diarré eller blod i avföringen.
Vi försöker hålla mängden nere på annat än vanlig hundmat, även om det är svårt eftersom Theo gärna matar "storebror". Vi plockar bort Tagamet.

20/2 Biggles har varit utan Tagamet en vecka och magen är fortfarande bra.

15/3 Återbesök hos Torkel. Byte av medicin för att se om Biggles päls, som blivit väldigt torr av en av sorterna, ska bli bättre.
Vi fortsätter med andapsin och en annan medicin som heter oxytetral. 1 tablett om dagen fördelat på morgon och kväll.

24/6 Efter samtal med Biggles veterinär Torkel i slutet av maj, bestämde vi att dra ner på både andapsin och oxytetral. Nu får han 1/2 av den ena på morgonen och 1/2 av den andra på kvällen. Till hösten ska han ta nya prover. Än så länge mår han bara fint trots att dosen minskat.

25/9 Återbesök hos Torkel för att ta blodprover på hans B12 värden. Allt verkade bra, även om veterinären tror att detta är en kronisk magåkomma och återfall då han blir sämre kan komma i perioder. Vi ska nu dra ner på medicinen och avsluta medicineringen helt inom en vecka. Skulle han då bli sämre ska vi prova ett annat foder. Om ett par veckor får vi provsvaren.

Mars/April 07
I mitten av mars började Biggles visa tecken på att bli sämre i magen igen. Han hade då varit utan medicinering sedan början av oktober och mått bra. En natt blev han riktigt dålig och kräktes flera gånger i timmen. Han började vilja gå ut i trädgården i tid och otid, äta gräs och kräkas. Han började få blod i avföringen igen. Efter natten då han blev så dålig, ringde vi din veterinär, som rådde oss att ge skonkost (överkokt ris etc) ett par dagar. Därefter kontaktade veterinär Torkel oss igen, som ville sätta in Biggles på Oxytetral igen, 1 tablett om dagen tills vi fick en tid för undersökning. Han började bli aningens bättre ganska snabbt med oxytetralen, om än inte helt symptomfri.

Två veckor senare lyckades vi tajma in en tid, och det togs nya blodprover. Vi lämnade även in avföringsprover. Torkel ville sätta in kortison, eftersom vi nu redan provat ett ganska brett register med medicin. Kortisonet börjar man ge i en ganska hög dos under 10 dagar, för att därefter minska ner till att ge 1/2 tablett varannan dag. Vi fortsätter även med oxytetral.

Provresultaten visade inte att något nytt tillkommit i sjukdomen, utan detta är en vanlig effekt av den kroniska tarmsjukdomen. Den går i skov, och han har helt enkelt kommit in ett jobbigt sådant.
B12 värden var dock försämrade igen, så det blir nya injektioner av detta, 1 gång i veckan under 5 veckors tid.

I nuläget mår Biggles fint. Han blir dock väldigt hungrig av kortisonet, och eftersom det är vanligt att hundar som går på kortison blir tjocka, måste vi vara väldigt försiktiga med vad han sätter i sig. Han har skaffat sig ovanor som att försöka stjäla mat från bordet tex. Han blir även törstig och dricker massor. Resultatet av detta blir att han ibland läcker kiss om natten. På det stora hela mår han fint.

Vi är trots detta inte speciellt förtjusta i att proppa i honom alla dessa mediciner, så vi ska hålla kontakten med Torkel och förhoppningsvis kan vi fasa ur honom även ur denna medicinering.

15/4-08
Biggles har svarat väl på medicineringen. Han mår bra just nu och dosen kortison är på väg ner mot den lägsta. Vi har börjat ge B12 injektioner och han ska få 4 till, sedan ska värdena förhoppningsvis ha stabiliserats igen.

November 2008:
Under sommaren blev det återfall och steg tillbaka. Eventuellt kan det ha varit något han fått i sig, som exempelvis grillben, som utlöste försämringen. Mediciningen fick ökas något igen. I samband med detta började Biggles läcka urin allt mer, och vi fick även börja medicinera med rinexin för att motverka detta.

I slutet av oktober, då Biggles mage varit stabil ett bra tag, började vi på nytt fasa ut medicineringen, och först då är målet att få bort kortisonet. Endast 1/4 varannan dag ges just nu. Förhoppningsvis ska han då även dricka mindre varpå han läcker mindre urin och då kan vi troligtvis minska även rinexinet. Oxytetral är den medicin vi kommer behålla ett tag till.

Kortisonet bidrar tyvärr till att hans immunförsvar försämras, och därför är vi angelägna om att försöka se om det går att ta bort denna medicinen. Det nedsatta immunförsvaret har bidragit till att han fått någon form av bakteriell hudåkomma, som ger honom röd hud, tunn päls, knappt ingen underull på bringan, klåda och klådan i sin tur ger honom sår. Själva hudåkomman beror inte på medicineringen enligt veterinären, men det dåliga immunförsvaret beror däremot på denna, vilket gör honom mer känslig för allting. Han har fått ett specialschampo och en ny sorts medicin under 10 dagar för att komma tillrätta med hudproblemen.

I skrivande stund har vi precis kommit upp i problem och medicinering för Biggles i 2 års tid. Det är en ständig oro för att han ska bli sämre, för att han ska ha ont utan att visa det, för att han inte ska må bra och för att han inte ska bli så gammal som vi önskar. Vi har inte upplevt så många problemfria perioder för vår älskade fyrbenting, men vi hoppas och tror att läget ska stabiliseras. Nån gång.

Meny