Vi har inlett ledigheten med en alldeles fantastisk midsommarhelg. En sån där med sol och varme och bad och god mat och härligt sällskap och tillsammanstid som man knappt tror finns. Och jag återhämtar mig från den där massiva jobbtröttheten ganska fort ändå. Redan ikväll börjar jag känna mig lite mindre uppe i varv, lite mindre sliten… När minstebror hade somnat kom kvällssolen och storkillarna testade Kaspers nya ”wobble-bobble” i trädgården, kickade boll och tog ett kvällsdopp. Kvällsljus och inspiration till att lyfta den riktiga kameran och ta de där spontana vardagsbilderna som faktiskt var de som lärde mig att fotografera från första början.

Semester. Sex veckor. Ljuvligt.

Mysiga restauranger (vi hittade massor av olika mysiga ställen att äta på om kvällarna, med god hjälp av Tripadvisor. Vi rekommenderar Musti, Eski Ev Old house och Green beach) finns det gott om, fina stränder (vi gillar Kleopatra bäst), underbart väder (om man gillar varmt. Det är i juli mellan 35-40 grader. I skuggan. Vi gillar varmt, sådär varmt så att man kan sitta i skuggan och bada i skuggan och ändå inte frysa…. Love it…) …♥. Vi bodde på Villa Sunflower som var ett riktigt bra hotell, med gångavstånd till det mesta. Enda nackdelen med Alanya är att transfern är lite trist (upp till tre timmar med buss) om man flyger till Antalya. Numera finns även flyg till Gazipasa som ligger närmare – blir det fler resor till Alanya kommer vi definitivt försöka hitta ett flyg dit istället.

Vi hade en fantastiskt fin vecka. Bara sol, pool, god mat, mysiga restauranger, god mat, böcker, spel, familjetid, glass… Precis vår typ av semester. Turkiet levererar varje gång! ♥ Jag fotade riktigt mycket – ljuset var fantastiskt och mina allra bästa fotomodeller hade jag ju med mig ♥.

Förutom fotbollsmatch för Theo i vanlig ordning bjöd lördagen även på simtävling för Kasper. Han deltog för första gången i Stjärnskottet – en lättsam tävling där alla simmar 25 meter i stora tävlingsbassängen, alla får medalj och glass. Mycket trevligt. I ärlighetens namn var jag lite fundersam kring om Kasper verkligen skulle orka denna sträcka, han går ju i den yngsta gruppen av de barn som kan delta i tävlingen, men han är å andra sidan duktig i vattnet. Och mycket riktigt – det var inga som helst problem. Fast han var bland de minsta simmade han fort och lätt och kom tvåa i sitt heat fast han var bland de minsta. Nu var ju detta inte det viktiga utan snarare att våga delta och ha roligt, men han (och båda hans föräldrar på läktaren) var stolt som en tupp efteråt och gick runt med sin medalj hela kvällen ♥. Vatten är verkligen Kaspers rätta element och kanske kan simning vara hans sport – precis som för hans mamma (jag var lika gammal som Kasper när jag tävlade simning och hamnade på förstasidan i lokaltidningen under rubriken ”knappt så hög som startpallen men som fisken i vattnet” , något mina föräldrar gärna pratar om fortfarande ) innan hästarna tog över mitt fokus.