Mysiga restauranger (vi hittade massor av olika mysiga ställen att äta på om kvällarna, med god hjälp av Tripadvisor. Vi rekommenderar Musti, Eski Ev Old house och Green beach) finns det gott om, fina stränder (vi gillar Kleopatra bäst), underbart väder (om man gillar varmt. Det är i juli mellan 35-40 grader. I skuggan. Vi gillar varmt, sådär varmt så att man kan sitta i skuggan och bada i skuggan och ändå inte frysa…. Love it…) …♥. Vi bodde på Villa Sunflower som var ett riktigt bra hotell, med gångavstånd till det mesta. Enda nackdelen med Alanya är att transfern är lite trist (upp till tre timmar med buss) om man flyger till Antalya. Numera finns även flyg till Gazipasa som ligger närmare – blir det fler resor till Alanya kommer vi definitivt försöka hitta ett flyg dit istället.

Vi hade en fantastiskt fin vecka. Bara sol, pool, god mat, mysiga restauranger, god mat, böcker, spel, familjetid, glass… Precis vår typ av semester. Turkiet levererar varje gång! ♥ Jag fotade riktigt mycket – ljuset var fantastiskt och mina allra bästa fotomodeller hade jag ju med mig ♥.

En veckas sol och varme och ett avbrott från ett grått, kallt och blåsigt Skåneland ♥. Vi åkte till Gran Canaria på sportlovet för att få lite miljöombyte och hade egentligen ingen större förhoppningar kring att där skulle vara speciellt varmt. Särskilt inte i mitt tycke, som gillar sådär 35 grader… Men vi hade en väldig tur med vädret, som var strålande hela veckan, sol och upp till 27-28 grader i solen – alltså bra mycket varmare än vanligt vid den här tiden på året.

Den här resan hade vi valt ett all inclusivealternativ strax utanför den lilla byn Puerto Mogan – i Taurito. Puerto Mogan är en mysig liten fiskeby, själva Taurito (ett par kilometer därifrån) är enbart uppbyggt för turismen, med det stora vattenlandet i mitten. Vi bodde på Paradise Lago Taurito, i ett rymligt familjerum med fin kvällssol och havsutsikt från balkongen. Hotellets lilla pool var uppvärmd och poolområdet ganska litet, vilket var smidigt för oss – annars hade vi sannolikt fått jaga ihjäl oss efter Noah. På andra sidan en gångväg låg vattenlandet dit vi gick en sväng varje dag för att åka lite. Poolerna där var dock inte uppvärmda och därmed ganska kalla, men det funkade ändå. Vattenlandet var snyggt och välskött och barnen älskade det. Vi tyckte det var skönt att inte ha det mitt på hotellet men ändå nära.

All inclusive är praktiskt med tanke på mat, glass och dryck, men inte riktigt vår grej egentligen. Maten var helt okej, fräscht och med ganska stort utbud, men efter ett par dagar hade vi redan tröttnat på restaurangen, som så ofta på all inclusiveställen lite grann kändes som en skolmatsal. Vi valde nästan alltid att sitta på den trevliga altanen som hörde till restaurangen.
Barnen älskade all inclusive och det var ju mycket för deras skull vi valde det här alternativet denna gången. Det är dessutom minst lika dyrt att gå ut och äta, köpa glass, dricka etc på Gran Canaria som här hemma, så all inclusive är ganska fördelaktigt här. Theo deltog en del i hotellets Maxiclub som varje dag ordnade aktiviteter för de större barnen – fotboll, minigolf, vattenpolo och mycket annat. Minidiscot var också uppskattat och Noah älskade hotellets version av ”Lollo & Bernie” som heter Bruksi.

Kasper fick öroninflammation så vi fick anledning att även testa den spanska sjukvården. Vi letade snabbt upp en doktor som medicinerade honom effektivt och han var ganska snabbt på benen igen. Tyvärr fick han inte doppa huuvdet på resten av veckan – verkligen en plump i protokollet för denne kille som annars är mer under vattnet än över ytan.

På det stora hela är vi väldigt glada och nöjda med resan! Vi var ute efter avkoppling och familjetid, vilket vi fick gott om. Dessutom fick vi riktig sol och varme, vilket vi knappt hade räknat med. Toppen! En fin vecka ♥.
Lite foton blev det givetvis också – håll till godo:

Bästa sortens helg alltså. Med bästa sortens vänner. Nu är vi hemma igen, matta och mosiga och trötta i kroppen och glada i själen. Och väldigt, väldigt nöjda.

Vi testade sightseeing på Segway under vår weekend! Bästa sättet att se en ny stads sevärdheter på ett otroligt roligt sätt – det var hur kul som helst! Vi fick se massor, man kommer långt på ett snabbt och enkelt sätt, det är roligt att köra, enkelt att göra små stopp och man får en grym överblick över stan. Perfekt! Vi kommer nog aldrig göra någon annan form av sightseeing än segway hädanefter . Förutom segwayturen blev det mycket tid för god mat och dricka, promenader, långa samtal, vila, bara vara och njuta av ett par tillsammansdagar i lugn och ro i en härlig stad. Så välbehövligt!

Och Prag är ju förbaskat vackert. En riktig sagostad med alla dess gamla byggnader, smala gränder, gator huller om buller, restauranger på små innergårdar, floden som rinner genom staden… Åk dit! För en segway rundtur rekommenderar jag www.segwayprague.eu och för att enkelt hitta runt i stan är Tripadvisors app perfekt.

Nu har vi dock raskt kastats in i verkligheten. Kräksjuk lillebror inatt. Vab idag. Lite sneakpeak med iphonebilder nedan, more to come – bilder med riktiga kameran senare:

PS. Det här är alltså ännu en såndär månadssammanfattning som figurerar på insta och bloggar. Man vill ju inte vara sämre. Och så tycker jag det är rätt trevligt. Ligger dock back från januari. Så jag freebasar lite och kör januari här nedanför, okej?

Faktiskt – i ärlighetens namn; en kass start på året. Det blir aldrig som man tänkt sig. Typ. Stress. Snö. Pussel. Disney on ice. Trötthet. Och sen semester. Brutet ben. Älskade lille Kasper. Tapper liten kämpe. Skidåkning och gluwein. Långa veckor. Hitta nya rutiner. Nya erfarenheter. Det som inte dödar det härdar. Eller nåt.

I övrigt har vi en lugn helg. Tvätt, fix och lite pyssel. Långrunda med Biggles och film med Kasper. Pär har installerat min nya dator och äntligen kan jag redigera bilder utan att få psykbryt på det gamla datorskrället. Snart ska jag förbereda middag till vännerna som kommer ikväll. Och just det ja – snödroppar har kommit upp i trädgården och jag har köpt en ny vardagsrumsmatta. Ha en fin helg!

Vi turades om under resten av resan. Theo fick mycket skidåkning tillsammans med farmor & farfar. Jag och Pär turades om med Noah, att sällskapa den gipsade och att åka lite skidor vi också. Kasper fick även en hel del sällskap av farmor. Allt går. Men någon tillsammanstid för hela familjen blev det inte mycket av.

Nu har vi varit hemma en vecka. Hemresan gick fint, Kasper fick assistans på flygplatserna och en extra stol på planet. Den första veckan här hemma har gått åt till sjukhusbesök (och det går inte med samma hastighet här i Sverige) och att anpassa oss till att hantera en liten tapper kille med helgipsat ben. Han är otroligt tålig, duktig och klagar aldrig. Mot slutet av veckan kunde han börja vara på förskolan lite igen, med rullstol och kryckor. Han var så glad att träffa kompisarna igen och de andra barnen är väldigt hjälpsamma! Vi vabbar lite var i varsin ände av dagen för att korta ner Kaspers dagar, allting är ju lite jobbigare för honom och han blir trött.

Vi har så fina och hjälpsamma vänner – Kasper har fått kort, paket, teckningar, pysselböcker och massa omtanke. Det värmer. Det går bra, även om vardagen är lite slitig emellanåt just nu – logistik och mycket bärande (och femåringar väger en del…) och så allt annat i vardagen ovanpå det. Men på det stora – det blir aldrig som man tänkt sig. Men det funkar ändå, på ena eller andra sättet.