Mysiga restauranger (vi hittade massor av olika mysiga ställen att äta på om kvällarna, med god hjälp av Tripadvisor. Vi rekommenderar Musti, Eski Ev Old house och Green beach) finns det gott om, fina stränder (vi gillar Kleopatra bäst), underbart väder (om man gillar varmt. Det är i juli mellan 35-40 grader. I skuggan. Vi gillar varmt, sådär varmt så att man kan sitta i skuggan och bada i skuggan och ändå inte frysa…. Love it…) …♥. Vi bodde på Villa Sunflower som var ett riktigt bra hotell, med gångavstånd till det mesta. Enda nackdelen med Alanya är att transfern är lite trist (upp till tre timmar med buss) om man flyger till Antalya. Numera finns även flyg till Gazipasa som ligger närmare – blir det fler resor till Alanya kommer vi definitivt försöka hitta ett flyg dit istället.

Vi hade en fantastiskt fin vecka. Bara sol, pool, god mat, mysiga restauranger, god mat, böcker, spel, familjetid, glass… Precis vår typ av semester. Turkiet levererar varje gång! ♥ Jag fotade riktigt mycket – ljuset var fantastiskt och mina allra bästa fotomodeller hade jag ju med mig ♥.

Bästa sortens helg alltså. Med bästa sortens vänner. Nu är vi hemma igen, matta och mosiga och trötta i kroppen och glada i själen. Och väldigt, väldigt nöjda.

Hur utnyttjar man utrymmet bäst?! Till höger finns numera en ledig vägg där man kan tänka sig att bygga någon slags förvaring (om den inte är för djup) och rakt fram under trappan till höger finns ett litet ”gatt” / ”hål i väggen” / extrautrymme vid murstocken. Jag vill ha både skåp med hyllor (för tex skor och korgar med vantar mm), plats för att hänga jackor, och gärna en liten sittplats. Under trappan är också en hel del yta som vi inte har en aning om vad vi ska göra med.

Eftersom den här hallen är den vi använder hela tiden (dvs vi har ingen större ”grovingång” som vi kan förvara ytterkläder mm i) blir det mycket kläder här och lätt stökigt. Jag vill ha bra förvaring, helst som man kan gömma undan i skåp så man slipper se kaoset det första man för när man kliver innanför dörren.

Så. Tips! Tack! Och glad påsk! Nu ska jag försöka göra en påskmiddag i renoveringskaoset. Tillsammans med en febrig minstebror. Man ska ju inte göra det för enkelt, eller hur? ;-)

Vi testade sightseeing på Segway under vår weekend! Bästa sättet att se en ny stads sevärdheter på ett otroligt roligt sätt – det var hur kul som helst! Vi fick se massor, man kommer långt på ett snabbt och enkelt sätt, det är roligt att köra, enkelt att göra små stopp och man får en grym överblick över stan. Perfekt! Vi kommer nog aldrig göra någon annan form av sightseeing än segway hädanefter . Förutom segwayturen blev det mycket tid för god mat och dricka, promenader, långa samtal, vila, bara vara och njuta av ett par tillsammansdagar i lugn och ro i en härlig stad. Så välbehövligt!

Och Prag är ju förbaskat vackert. En riktig sagostad med alla dess gamla byggnader, smala gränder, gator huller om buller, restauranger på små innergårdar, floden som rinner genom staden… Åk dit! För en segway rundtur rekommenderar jag www.segwayprague.eu och för att enkelt hitta runt i stan är Tripadvisors app perfekt.

Och allt gick vägen på sjukhuset. Med viss möda fick sjuksköterskorna på ortopedmottagningen av gipset. Och läkaren gav klartecken. Kasper fick lov att springa från sjukhuset om han så önskade. Det var bara det, att det vill han inte. Han vill inte gå alls.

Vi har frågat och frågat, och rehab och sjukgymnastik ska inte behövas för barn. De ska rehabilitera sig själva fortare än kvickt. Möjligen skulle han gå lite konstigt utåtvinklat men det skulle rätta till sig på ett par dagar. Det är bara det att Kasper inte vill gå, han vill inte stödja på foten och han vill definitivt inte flytta den ena foten framför den andra för att ta sig någonstans. Nu, efter sex dagar, har vi kommit till att han med små små skutt, hållandes i en krycka, tar sig framåt ytterst långsamt.

Han är helt enkel livrädd att benet inte ska hålla, att det ska göra ont igen och han verkar knappt komma ihåg hur man gör när man går. Och inget hans föräldrar, som nu sju veckor efter olyckan har i princip helt slut på tålamod, säger eller gör, tycks kunna få honom att försöka. Vi lockar, trugar, lovar, hotar, mutar – men det går inget vidare, helt enkelt…

Detta var helt enkelt inte vad vi hade väntar oss. Och vi vet inte riktigt hur vi ska hjälpa honom vidare eftersom sjukvården inte gör något förren efter två veckor. Men men – det är bara att fortsätta. Håll tummarna att det snart lossnar så att vi äntligen kan lägga det här bakom oss. Och om någon har ett universaltips på ämnet ”hur man får avgipsad femåring att gå igen” mottages det tacksamt!

Men nu, som ett led att göra mer med mina bilder, har jag framkallat finfina instagrambilder i polaroidformat och satt upp. Mycket nöjd! Enkla ögonblicksbilder, knäppta i vardagen under det senaste halvåret. Visst, hade det varit ”riktiga” systemkamerafoton hade jag väl varit ännu mer nöjd, men bättre att sänka ribban en aning och göra det som faktiskt är rimligt att hinna med, än inget alls – inte sant?

Bilderna är matta polaroidbilder storlek 9*13 från Printasquare. Klämmorna har jag köpt på Granit.

Och annars har vi en bra helg. Fredagsmys hos vänner igår, strålande sol idag, långpromenad med ljudbok i lurarna, en sväng på stora köpcentrumet, fyraårkalas hos fina sysslingen och nu har vi landat i soffan med lördagsgodis, chips, vin för mamman & pappan och är redo för mellofinal.

Enkelt och mysigt en grå marseftermiddag ❤️.

Men hursomhelst. Göra mer med foton överlag alltså. Jag har också de senaste dagarna suttit och valt ut en herrans massa foton från 2005 och framåt och lagt i vår hemmadelningsmapp. Dessa rullar nu som skärmsläckare på tv:n och jag måste säga att det är ett grymt bra sätt att använda alla foton. Flashback. Nostalgitrippar. Minnen. Förundran över hur stora barnen har blivit (jättekonstigt, vi har ju inte blivit äldre?!). En massa ”kommer du ihåg den där gången när…”. Barnen som försöker lista ut vem av dem som syns på bild (de är väldigt lika varandra i samma ålder). Fina dagar passerar revy. Vanliga dagar. Regniga dagar. Semesterdagar. I en salig blandning. Jag fastnar, sittandes på soffbordet och ser åren rulla fram på skärmen.

Varför har jag inte gjort detta enkla innan?! Ibland sitter det långt inne, men desto roligare när man väl får gjort något. Testa!